Fredag 30 april 1999
En stat är en mycket dålig garant för ens rättigheter - den kan i någon mån försäkra dem men kränker dem själv. Detta vet vi som lever i solida stater. Nationalisterna på Balkan ser självständiga stater enligt etnicitet som möjligheter att få sina rättigheter och få rimliga liv - kampen för frihet från förtryck blir kampen för en egen stat. Denna syn är den dominerande i världen, och kommer till uttryck bland annat i Förenta Nationernas deklaration av de mänskliga rättigheterna - staten står som den som garanterar rättigheterna.
Vi måste, i våra länder, göra alla medvetna om staternas brister och utveckla de andra strukturer och sammanhang som verkligen låter oss ha våra rättigheter, möjligheter och vårt ansvar. Kampen för våra staters avveckling, för vår frihet och våra liv, visar ett alternativ också för dem som fått sina möjligheter ännu mer beskurna och rättigheter kränkta och som ser staterna som medel att återfå dem.
Omvälvningar ger i förlängningen möjlighet att skapa nytt. Vi kan erbjuda eventuella systerorganisationer till oss, eller humanitära organisationer, i orosländer vår hjälp och kanske åka ner dit. Vi kan lyssna på serber, albaner, kosovaalbaner och kosovoserber i vårt land, för att förstå mera och bli mindre beroende av massmediernas förenkling. Vi kan nyansera debatten i våra länder och synliggöra alternativ till stater. Och vi får fortsätta vårt arbete här, för frihet åt oss.