Marknadsanpassad kultur

"Vi hoppas att det här leder till diskussioner om ökat samarbete mellan näringsliv och kultur"

"Det handlar om att ge självkänsla åt konstnärerna, att näringsliv och samhälle värdesätter vad de gör och då måste konstnärerna själva kunna sätta en prislapp på det".

Näringsminister Maud Olofsson kommenterar ett seminarium som regeringen har ordnat, till Svenska Dagbladet den 10 oktober.

Kommentar:

Marknadsfundamentalismen och leninismen är som två kivande syskon med ganska stora likheter.

När leninisterna talar om "folket" och menar partiet, så talar marknadsfundamentalisterna om "den fria marknaden", och menar börsspekulanter, fallskärmsdirektörer och den övriga bråkdelen av befolkningen där rikedomen är koncentrerad.

Båda systemen ser tydligen fri kultur och ekonomiskt oberoende samhällskritiker som livsfarliga. Därför måste de uppfostras med ekonomiska tvångströjor.

Under leninismen skulle konstnärerna vara haremsdamer och leverera sådan konst som blidkade partitopparna. Nu ska konstnärerna vara prostituerade, blidka "marknaden" och sälja sina tjänster till högstbjudande. Det kallas förresten valfrihet.