krönika

Fördjupande Förvirrande samhällsprogram

Publicerad:
krönika

Jorden är platt, grisar kan flyga, och SVT:s Agenda levererar fördjupning.

Mycket kan man säga om SVT:s samhällsprogram Agenda. Men journalistik är det inte. Och ”fri television” är det sannerligen inte. Det finns en tydlig och genomgående böjelse för att använda djupt politiska, tendentiösa och ideologiska begrepp och beskrivningar som om de vore neutrala och opartiska. När det är tvärtom. Där begreppen är förskönande omskrivningar, värderande och inom sig uppbär ställningstaganden om verkligheten.

Förmodligen är de så närsynta på redaktionen att de inte alls märker att orden de använder är fulla av ideologiska ståndpunkter. I regel följer det en borgerlig omvärldsbeskrivning, men lika ofta handlar det om att man använder myndigheters och statens begreppsapparat. Men som statsvetaren Robert O Keohane har påpekat: ”staten är part i mål”. Det är ingen neutral aktör ovan samhällets övriga konflikter. Staten är delaktig och tar ställning – inte minst genom lagarnas utformning som just genom sin föränderlighet via riksdagskammarens skiftande majoriteter, uppvisar sin godtycklighet och högst politiska natur.

I det senaste programmet kan man lyfta fram flera sådana exempel. Vid inslaget om Kinas nyrika menar man att rekordmånga kinesiska ”entreprenörer” har skapat sin första miljon själva. Som skymmer sikten för det faktum att en kapitalist definitionsmässigt inte skapar någon miljon själv, utan det är genom andras arbete som värdet skapas. Vad tror att ni de gör i de där fabrikerna 12 timmar om dagen? Knypplar?

Rasifiering av terrorism

Tidigare under kvällen diskuterade man hur Säpo kontrollerade ”terrorister” och ”våldsbejakande extremism”. Komiskt nog var det representanten från Säpo som framstod som den måttfulla i sin begreppsanvändning jämfört med Camilla Kvartoft. Vi vet sedan tidigare hur terroristepitetet används nästan uteslutande om icke-vita i de dominerande medierna, inkluderat Agenda. Det satt långt inne att alls kalla Anders Behring Breivik för terrorist. Men ”serieskytten” Peter Mangs i Malmö som uppvisar likheter med Mohammed Merah i Toulouse slipper undan. Likaså gäller Robert Bailes som systematiskt dödade 17 afghaner i Kabul. Hade det varit en afghan skulle nog inte formuleringen ”vansinnesdåd” utan ”terrorism” använts. Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv i Stockholm i protest mot Sveriges deltagande i inbördeskriget i Afghanistan stämplades direkt som terrorist. Själva lagstiftningen som är baserad på ett EU-direktiv grundar sig egentligen på redan existerande brott där uppsåtet och målen gör det till en ren gummilagstiftning - som givetvis utesluter den egna liberala staten som terrorförövare. Trots att vi vet att det genom historien är stater som är de värsta utövarna av terror. Som kan exemplifieras med att Danmark drog Greenpeace inför rätta för just terrorbrott.

...och andra oskyldiga språkförändringar

När det gäller ”våldbejakande extremism” kommer det ur den folkpartistiska tankekvarnen. Det är ju givetvis ingen som själv anser sig vara ”extremist”. Utan det är ett nedsättande begrepp som man använder på politiska motståndare för att avpolitisera och marginalisera dem; att rent av kriminalisera deras ståndpunkt. När det gäller våldsbejakandet kan man ju fråga sig vad de egentligen syftar på då själva statens våldsmonopol, inte att förglömma vapenexporten till krigförande länder som USA samt det egna deltagandet i ett krig på andra sidan jordklotet får det att framstå som ett dåligt skämt när de pekar ut 200 islamistiska radikaler. De främsta vålsbejakarna sitter ju i riksdagen.

Ett annat sådant begrepp som återkommande används är ”skattetryck”. Det hör man själv att det låter som en börda, ett problem. Medan det mer värdeneutrala ”skattekvot” allt mer försvinner ut. Enligt Aron Etzler i Trondheimsmodellen (2006) var det ett begrepp som Skattebetalarnas förening aktivt introducerade. Som nu har standardiserats.

Den här typen av förskjutningar sker hela tiden. Men de är inte slumpvisa, utan det är ofta avsiktliga förändringar. Där journalisterna aktivt tar politiskt ställning genom begreppen de tar

Den här typen av förskjutningar sker hela tiden. Men de är inte slumpvisa
i sin mun. På 1970-talet bytte man namn på det otrevliga ”Krigsmakten” till ”Försvarsmakten” som nu befinner sig i det inre av Asien tillsammans med över hundratusen utländska soldater. Där ”säkerhetsstyrkor upprätthåller säkerheten” - en omskrivning för att vanliga militärförband slåss med motståndsrörelsen. Nyligen menade en representant från Inspektionen för strategiska produkter att begreppet ”krigsmaterial” skulle ”moderniseras” till ”försvarsmaterial”. Så begreppsligt skulle det innebär att man enbart ”försvarade” sig med dessa. Arbetare har blivit det mer mysiga ”medarbetare” som implicerar att det skulle finnas ett gemensamt intresse med arbetsköparen och därmed döljer den inneboende konflikten. Det är en form av nyspråk inspirerad av romanen 1984 där man försöker påverka och kontrollera folks tankar om verkligheten genom själva orden. Hur krigförande militärer i Afghanistan enligt centerpartisten Eskil Erlandsson bedriver ”fredsarbete”.

Anledningen till att jag retar mig på att just Agenda har ju såklart sin grund i att de själva framhärdar i beskriva sig som ”fördjupande samhällsprogram” när de i praktiken främst återskapar den nuvarande ordningens värderingar och för ut den politiska och ekonomiska maktens omvärldsbeskrivningar.

Det här borde vara självklarheter. Det var nämligen det absolut första vi fick lära oss när jag pluggade kommunikation. Att begreppen är bärare av värden, omdömen och verklighetsuppfattningar. Men det är väl så fångade i den borgerliga tankehegemonin att de faktiskt inte klarar av att ställa sig utanför och betrakta sig själva.

Tillbaka till sidtoppen

Organisera dig

[Organisera dig]

Annonser