YELAH

Den nyliberala infiltreringen av utbildningssystemet

Under de senaste decennierna har nyliberalerna utvecklat olika strategier för att sprida sin ideologi till alla hörn och kanter. Ett av deras karaktäristiska metoder är att genom användning av propaganda och indoktrinering, skapa ett globalt nätverk för ideologin att växa sig stark. Förutom de så kallade ’think tanks’ - det vill säga tankesmedjorna - har utformningen tagit nya skepnader och grenats ut på andra sätt - utbildningssystemet har blivit en av de viktigaste.

Den egalitära idén om en nationell utbildning uppstod i artonhundratalets Frankrike i kölvattnet av den franska revolutionen, den klassiska liberalismen och de europeiska nationalstaterna. Genom att erkänna folket som källan för den nationella suveräniteten, åberopades rätten till utbildning för alla. Grundtanken var att en offentlig, demokratisk utbildning skulle uppstå där gemene man blev informerad om de politiska angelägenheterna i landet och i världen. Där det huvudsakliga fragmentet var att främja kritiskt och fritt tänkande, diskussion mellan människor och sist men inte minst - sprida kunskap. En viktig funktion var att träna och förbereda medborgarna, att ge människor möjlighet att delta i den politiska debatten och reflektera över politiska frågor utanför deras egna intressen; således inte tänka på politik, eller ekonomiska och sociala frågor utifrån ett egennyttigt perspektiv, men ur ett allmännyttigt och kollektivt perspektiv. Men med tanke på de så kallade nyliberala förändringarna som pågått de senaste 40 åren, så har utbildningens funktionalitet ändrats; anledningen till förändringarna är att de dominerande institutionerna och multinationella företagen har insett att utbildning är viktig - viktig för att bevara hegemonin.

De nyliberala nätverken

I en analys av de nyliberala nätverken finner vi ideologiska motiveringar, teorier och människor som utformar utbildning och förespråkar dess omvandling. Det finns också starka multinationella företag som underhåller samma diskurs som tvingar regeringar och lärare att införa metoder som överensstämmer med det nyliberala idealet, och slutligen lobbyister och tankesmedjor. Idéer och teorier, allt som oftast föreslagna av ekonomer, cirkulerar till IMF (Internationella valutafonden), OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), och sist men inte minst, the World Bank (Världsbanken).

En av de mest inflytelserika teoretikerna de senaste decennierna har varit Gary Becker, en professor i ekonomi och sociologi vid universitetet i Chicago, som utvecklade teorin om humankapital; en idé som grundar sig på att människor och kunskap är kapital som kräver investeringar och utvärderingar med utgångspunkt i lönsamhet. Denna teori om humankapital appliceras på utbildning med hjälp av matematiska och ekonomiska verktyg som därefter ses som en viss ordning av kapital som kan kvantifieras. Detta har varit den mest inflytelserika idén de senaste 50 åren, särskilt på platser där beslutsfattare kan påverkas: stater, utbildningsministrar och beslutsfattare inom utbildning. Den andra teoretiker som etablerade de mekanismer som för nuvarande är i omlopp i USA, till exempel, är Milton Friedman - fadern till monetarism -som föreslagit ett system med utbildningskuponger - tanken igen är att låta marknadsmekanismerna genomtränga utbildningssystemet vilket skapar konkurrens mellan skolorna. Dessa två utbildningsteorier - som aldrig har riktigt diskuterats inom utbildningsfakulteten - är de mest inflytelserika pedagogiska teorierna de senaste 40 åren.

Lönsamhet - ett faktum

Man kan undra varför? Utbildning i sig är en mycket lönsam marknad där åtskilda möjligheter att generera profit uppstår, men även ett tillfälle att indoktrinera; att utbilda är att beslagta sinnen, att kunna kontrollera, vilket är mycket avgörande. När företag infiltrerar utbildningssystemet siktar de främst på barnens sinnen och att omvandla de ämnen som lärs ut. Företag så som ’BusRadio’ och ’Channel One’ är slående exempel av denna nya diskurs där företag tar sig in i skolorna. Företaget ’BusRadio’, som nu har slutat att sända efter en mycket stark och intensiv kritik från föräldrar (ett fall som gick ända till kongressen i USA), profiterade genom att erbjuda reklam riktat mot barn på offentliga skolbussar.

Detta innebär en förlust av mening i vissa intellektuella och mänskliga aktiviteter. Att se världen genom kultur, kunskap, utanför sig själv, är motsatsen till vad ett företag ger oss. Ur detta perspektiv kommer utbildning att förlora alla dess andra funktioner - förberedelse för samhällslivet, öppenhet mot världen, det rena nöjet för förståelse och kunskap - och istället - orientera mot marknaden; förslavanden och beredning av ämnen som undervisas för ekonomiska funktioner.

Systemets tjänare

Det bör kanske vara passande att använda oss av upplysningsfilosofens Immanuel Kants idéer och tankar. Kant, i sin politiska och sociala skrift Vad är upplysning?, utvecklade något vad han kallade offentlig användning av förnuftet i motsats till privat användning av förnuftet. För Kant representerar statliga institutioner, så som utbildningssystemet - med betoning på universitetet - ett privat bruk av förnuftet, eftersom de underordnar förnuft till något förutbestämt mål; rättsväsendet, till exempel. För Kant innebär offentligt bruk av förnuftet en användning av förnuftet subtraherat från hela fältet av sociala myndigheter och marknaden, där man kan fritt tänka och distribuera idéer. Varför är det så intressant? Jo, i dagens paradigm ser vii en koncentrerad nyliberal attack på detta offentliga bruk av förnuftet. Det är inte bara i USA där denna reform är under process, utan den pågår runt om i Europa också. Vad vi bevittnar är ett nyliberalt försök att ändra universitetet och dess område av frihet till en socialt användbar fabrik för att producera experter inom olika fält av kunskap för olika användningar.

Frågan jag ställer mig, är detta ett intellektuellt liv? Nej, det är inte vad intellektuella bör göra. En sann intellektuell löser inte problem framställda av andra. Det första steget i intellektuellt arbete är just att reflektera över problemet själva. Återigen ser vi en tydlig brist på mening i dagens sammanhang. Materiellt, ekonomiskt och finansiellt är vi mer effektiva än någonsin.

För att överhuvudtaget diskutera detta måste vi avhålla oss ifrån den dominerande ekonomiska diskursen, och istället formulera problemet från grunden. Idag säger vi att vi befinner oss i en kunskapsbaserad ekonomi, men sanningen är att vi aldrig har utbildat eller undervisat så lite. Ändå har vi, paradoxalt nog, aldrig tidigare lagt så mycket betoning och kapital på de så kallade utbildningsinstituten. Det är det faktum att nästan överallt, särskilt i USA, förvandlas skolor till systemets tjänare. Vi kallar detta "anställbarhet", vilket innebär att träna anställningsbara, reformera utbildning från grundskolan till universitet: utbilda människor så att de kan finna sin 'plats' på arbetsmarknaden. Vad vi tränar är dessvärre inte morgondagens Kant, Rousseau eller Hume, med ett eget medvetande, kritiskt intellekt, kreativitet och en känsla av frihet – alla domäner av klassisk liberalism - nej, utan vad industrin och företag vill ha för att ackumulera kapital och förstärka den kapitalistiska maskinen. Ett tydligt faktum bara en nyliberal – som själv så smått ironiskt titulerar sig själv fanbäraren av klassisk liberalism – kan förneka.