YELAH

"Vi ska vara förberedda när historien är på vår sida"

Den 18 juni är det dags för den andra anarkistiska bokmässan i Sverige. Även denna gång i Stockholm.

Förra årets mässa var välbesökt och i de fullsatta seminarielokalerna och oändliga folkköksköerna trängdes såväl barnfamiljer som unga crustare och besökarna kom från en mängd olika länder. Gabriel Kuhn, presstalesperson för bokmässan, säger att erfarenheterna från förra året generellt är väldigt positiva.

- Jag tror inte att någon av oss i arrangörsgruppen hade förväntat sig att vi skulle ha nästan femtio utställare och över tusen besökare. Praktiskt taget alla vi pratade med verkade ha uppskattat dagen, vilket vi blev jätteglada över, säger han.

- Sen finns det ju alltid vissa problem när man organiserar något för första gången. Mycket handlade om praktiska frågor, exempelvis skulle vi kanske ha valt ett annat rum för paneldebatterna på grund av ljud från övriga mässan. Men vi hoppas att vi har lärt oss och att vi kan förbättra vissa saker det här året.

Större och bredare program

Den största skillnaden mot förra året är, enligt Gabriel, att programmet nu är större och bredare. Istället för fyra pandeldebatter som förra året arrangeras nu dessutom föreläsningar, workshops och filmvisningar. Det kommer även finnas ett barnrum för de yngsta besökarna.

- Vi kommer även ha en soffa ute på torget där folk kan lära sig om anarkismens historia och diskutera med aktivister, säger Gabriel Kuhn till Yelah.

Förra året var programpunkterna uteslutande på engelska. Anledningen var de många utländska besökarna. I år kommer hälften vara på svenska.

- Vi kände att vi har så många programpunkter detta året så det är bäst att dela upp. Flexibilitet är en viktig del av anarkismen och det är bra om den också uttrycks på språkplanet.

Men varför behövs en anarkistisk bokmässa egentligen? Enligt Gabriel Kuhn är det framför allt tre saker de vill uppnå med bokmässan:

- Vi vill skapa en fysisk mötesplats för anarkister, speciellt för anarkister i Norden och i Östersjöregionen. Folk har visserligen redan kontakt via Internet men det är fortfarande viktigt att träffas personligen för att bygga en rörelse.

- Vi vill även ge ett tillfälle för att driva debatter framåt, både genom ett utbyte av publikationer och genom de seminarier, föreläsningar och workshops som arrangeras samt de många informella diskussionsmöjligheter som bokmässan erbjuder. Bokmässan är också en möjlighet för den anarkistiska rörelsen att presentera sig för en större publik; inte bara genom publikationer utan också genom att visa hur man kan organisera sig, hur direktdemokrati kan se ut i praktiken och hur roliga evenemang kan skapas med kooperation och solidaritet snarare än med pengar och kommersiell marknadsföring, säger han.

Hur är det ställt med den anarkistiska rörelsen i Sverige idag?

- Ja, det är inte så lätt att svara på. Alla har sina egna åsikter, mycket beroende på folks personliga fokus, engagemang och intresse. Generellt tycker jag inte att man har någonting att klaga på. Det finns många grymma projekt och initiativ, från husockupationer till en anarkistisk inspirerad miljörörelse och tidningen Brand. Yelah ingår förstås också här.

- Problemet i hela Europa just nu är att man agerar i ett politiskt klimat som präglas av neoliberalism och högern. Historien är inte på vår sida och det kan skapa frustration; rörelsen verkar för liten och motståndet för svagt. Men det är inte bara anarkister som drabbas av det här problemet, det är vänstern i allmänhet.

- Jag tycker att aspekter som är grundläggande för alla sociala rörelser är kommunikation och samarbete. Kanske finns det för lite av detta inom anarkismen i Sverige idag; precis som i många andra länder. Motivationen bakom bokmässan är inte minst att bidra till att stärka dessa principer. Det är viktigt att vara förberedd för den tid när historien är på vår sida, säger Gabriel Kuhn.

Vilka två programpunkter ska man absolut inte missa på bokmässan?

- Det är omöjligt att svara på den här frågan. Inga av våra programpunkter ska missas! Samtidigt har vi ju parallella programpunkter och folk måste välja. Men valet kan bara bero på personliga preferenser. För några är säkert Tiina Rosenbergs reflektioner kring kvinnor och fascismen ett måste eller Mattias Gardells granskning av de arabiska upproren; andra vill säkert delta i paneldebatterna om Frontex och Europas säkerhetspolitik eller om antifascistisk organisering; somliga ska dras till internationella talare så som Tasos Sagris som kommer att berätta om anarkisternas roll i Greklands sociala kamp eller Sascha Scatter som ska presentera Ikarus-projektet, ett psykiatri-kritiskt initiativ som grundades av aktivister i USA för några år sedan.

Det finns också möjlighet att diskutera frågor som "Vad är SAC, maffia eller fackförening?" eller att lyssna på anekdoter om historiska anarkister som Nestor Machno. Och det är bara ett urval. Jag hoppas alltså att alla kommer att hitta programpunkter de absolut inte ska missa, avslutar Gabriel Kuhn.