Varför är så många av de afrikanska länderna fattiga? Varför klarar de inte lösa sina problem med politiska medel? Vad kan vi göra?

Kolonialismen är inte avskaffad. Många länder på södra halvklotet styrs fortfarande av västvärlden. Med ekonomiska maktmedel styr världsbanken flera länders inhemska politik.

Exemplet Tanzania

Förra decenniet var Tanzania på väg mot en mycket positiv framtid. Dåvarande presidenten Julius Nyrere insåg vikten av att ge folket utbildning. Landet lyckades på några år få bort nästan all analfabetism.

I dag tvingar Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, landet att skära ner den offentliga sektorn. Från att ha haft fri skolgång och fri sjukvård tvingas staten lägga avgifter på all offentlig service. Allt för att betala tillbaka sina skulder på de förmånliga lån som de fick av Världsbanken under 70-talet.

Detta påverkar hela samhället. Klassklyftorna ökar, kriminalitet och prostitution likaså. Motsättningar skapas och landet blir allt fattigare. I dag räcker inte en lärarlön för att försörja ett hushåll. Nästan alla dubbelarbetar. De flesta är bönder, men även högutbildade odlar mat för att klara sig. Allt är dock inte nattsvart. Det finns en oerhörd glädje och strävan i folket. Där finns gemenskap och en förmåga att finna lycka i det enkla. Givetvis strävar de efter att få allt som vi i väst har, men hur förklarar man miljöförstöring när ordet inte existerar i språket?

OPEC och IMF

Under 70-talet välde pengar in från OPEC-länderna till Världsbankerna. Efter en kraftig prisökning på olja ökade Mellanösterns oljerika länders inkomst kraftigt. Bankerna ville tjäna pengar och erbjöd därför flera fattiga länder mycket förmånliga lån. Efter kraftigt höjda räntor klarade inte länderna att betala tillbaka sina lån. Skulderna och räntorna ökade. I dag har alla länder betalat tillbaka sina lån flera gånger om. IMF har makt att föreslå åtgärder för att länderna ska kunna betala tillbaka sina skulder. Genom så kallade strukturanpassningsprogram bestämmer IMF hur länderna ska föra sin politik.

Vanligast är att länderna tvingas exportera mer. Därmed tvingas bönder odla mer handelsgrödor på sina åkrar och får då mindre yta att odla mat på. Istället produceras bland annat kaffe, kakao, bomull och tobak. Tillgången på dessa varor ökar på världsmarknaden och priserna sjunker. Bonden får mindre betalt och mindre mat. Vi får fler och billigare produkter.

Detta har också förändrat de sociala rollerna i Tanzania. Kvinnan har alltid haft ansvaret för att mat ska stå på bordet och mannen har haft ansvaret för den ekonomiska inkomsten. Nu tvingas mannen odla mer till försäljning och därmed minskas kvinnans makt. Hennes kontroll över familjens föda och hennes kanske enda möjlighet till inkomst minskar.

Shopping

Vad kan vi då göra åt detta dilemma? är ett ökat bistånd lösningen? I dag går en fjärdedel av allt bistånd tillbaka i form av återbetalningar på lånen. Som konsumenter i Sverige kan vi välja var vi vill handla. Det finns affärer och varor som inte lyder under de multinationella företagens makt. Vi kan köpa matvaror och prylar som är ekologiska och solidariska. En större del av vinsten går då till producenterna istället för till företag. Om fler personer skulle göra det skulle de multinationella företagens makt minska. Okej, vi förändrar inte världen genom att shoppa, men det är också ett ställningstagande.

Ansvar och jämlikhet

Idéer finns om att skriva av lånen eller att ta bort allt bistånd. Jag är mycket skeptisk till ett totalt indragande av bistånd. Det är även vårt ansvar att kämpa för jämlikhet och en jämnare fördelning av jordens resurser. Att vissa länder är fattiga beror på att andra är rika. Vårt välstånd vilar bland annat på resurser som togs från kolonialiserade länder. På samma sätt beror flera länders fattigdom på att naturtillgångar, arbetskraft och därmed utveckling, försvunnit. Jag anser att det är vår skyldighet att delta och ta vårt ansvar men det måste vara på mottagarnas villkor. Vi ska inte ge bistånd för att lätta våra skuldkänslor. Vi ska ge det bistånd mottagarländerna vill ha och på deras villkor.