Yttrandefrihet för vem?

Säpo polisanmälde Brand nummer 1, 2000 som gavs ut på Internationella kvinnodagen 8 mars. Numret handlade om genus, och de könsstereotypa bilder av kvinnor som presenteras i kvinno- och manstidningar som Veckorevyn och Slitz.

Artiklarna driver men Veckorevyns "gör om mig" och "testa vilken typ du är". Brandmedlemmarna ifrågasätter det kroppsfixerade kvinnoideal som andra medier förmedlar.

Tidningen innehåller också en ironisk artikel om hur man gör en kravall. Med bilder på maskerade Spice Girls och tips om att zebrakavaljer är hopplöst ute på kravaller, men att högklackat går utmärkt, ironiserar Brand om kravaller. I artikeln skriver också brand om olika vapen man kan använda under en kravall: ammoniak, cykelställ, bilar, bråte, gatsten, flaskigloos, molotovcocktails, påkar och flaskor. Det är detta som Säpo bygger åtalet på.

Redaktionsmedlemmarna på Brand har inte begått någon handling. Polisen kopplar samman Brands kravallguide med husockupationen i Linköping en vecka senare. En person skriver en ironisk artikel som innehåller tips om vapen. Någon annan begår en handling. Kopplingen mellan artikeln i Brand och det våld som Linköpingsockupanterna försvarade sig med, mot polisens våld, är inte självklar.

Den redaktionsmedlem som nu står åtalad för upplopp menar att Linköpingsockupanterna hade förberett sig länge och att det knappast var Brands artikel som inspirerade dem till ockupationen. Hon menar att det inte är något nytt fenomen med husockupationer. I slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet förekom det i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessutom kan man läsa mer seriösa kravallguider i andra böcker och tidningar.

Att överhuvudtaget koppla samman en persons text med någon annans handling är ytterst tveksamt i en rättstat. Men Säpo verkar ha bestämt sig för att klämma åt Brand. För att kunna fälla någon måste Säpo ha en ansvarig utgivare. Finns inte det så åtalas ägaren. Finns inte det så åtalas tryckaren. När Säpo varken kunde fastslå någon ansvarig utgivare eller ägare, gick de alltså på tryckaren. Den ovetande ägaren till tryckfirman frånsade sig givetvis allt ansvar för tidningens innehåll och gav Säpo sin kontakt på Brand. Henne plockade de in.

När hon pedagogiskt, vid flera tillfällen, förklarade för Säpo hur brand var organiserat, verkade de inte riktigt förstå. Ett redaktionskollektiv med gemensamt ägande och gemensamt ansvar. Inga specifika ansvarsposter finns. Men Säpo behöver en ansvarig utgivare.

I Säpos förhör med den åtalade försöker de snärja henne. De försöker göra henne ansvarig för ekonomi, inköp med mera. Men hon förklarar igen. Då börjar Säpo pressa henne. Om inte någon tar på sig ansvar för brands innehåll, kommer tryckaren åtalas för uppvigling. Då backar hon och tar på sig ansvaret.

Och nu ska hon åtalas. Domstolsväsendet har tidigare dömt Brands medarbetare till fängelse. När de senast försökte, för ett år sedan, misslyckade de. Då anmälde Säpo ett annat nummer av Brand, nummer 4, 1999. Då hade tidningen en artikel om feminsitsiskt självförsvar som visade hur och var man skulle slå mot en angripare. Men den artikeln räckte inte till åtal och målet lades ner. Vad som är intressant i sammanhanget är att flera av de etablerade tidningarna, bland annat Aftonbladet, publicerade artiklar om feministsikt självförsvar med liknande bilder. Men de tidningarna intresserade inte Säpo.

Åtalet mot Brand påminner mycket om det mot Yelah-medarbetaren Linus Brohult, som har dömts till ett års fängelse för uppvigling, efter artiklar i SEA:s, Social Ekologisk Aktion, tidning Ekologisten. Det var samma visa där. En person skriver instruktioner i civil olydnad. Denna gången gällde det sabotage mot byggandet av Dennispaketet i Stockholm. Anda personer genomförde aktioner mot vägmaskiner och Säpo kopplade samman Brohults text med andra aktivisters handling.

Åtalet mot Brand handlar om yttrandefrihet. Att få säga eller skriva vad man vill är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Det gäller alla former av åsikter. Även obekväma åsikter som inte är politiskt korrekta, som nazism. Alla har rätt att säga vad de vill, så länge det inte skadar någon annan.

I åtalet mot Brand handlar det om att inskränka en av Sveriges grundlagar, yttrandefrihetsgrundlagen. Staten är ute efter repression mot obekväma grupper som de anser vara ett hot mot samhället. Det är ett tydligt övergrepp från statens sida. Det är ett våld från staten som drabbar oskyldiga individer.

Det finns andra tidningar som begår faktiska brott men som inte åtalas. Porrtidningar som begår våldtäkt, övergrepp, koppleri och sexuella övergrepp. Nazitidningar som hotar politiska motståndare, uppmanar till brott mot homosexuella och invandrare och som hetsar mot folkgrupp. Kampsporttidningar och militära handböcker som lär läsarna hur man använder våld, hur man mördar och krigar.

Varför åtalar inte staten dessa tidningar? De hotar inte samhällets makthavare. Men det gör tydligen Brand.

Slut upp och protestera mot att staten inskränker yttrandefriheten.