Kontrakulturell country

Johnny Cash ställning som en kompromisslös musikkonstnär torde vara helt obestridd. Cash har alltid gått sina egna vägar, något som känns i hans material där hans personlighet och karaktär alltid lyser igenom. Ett album signerat Cash är inte en skiva, det är en del av honom själv, lika personligt som ett familjefotoalbum med handskrivna små anekdoter till varje bild. Men egna vägar är sällan raka vägar.

Vissa countryradiokanaler har vägrat att spela musiken från hans senaste tre skivor, alla utgivna på American Recordings. Kanske uppfattades samarbetet tillsammans med hiphop- och metalproducenten Rick Rubin, tillika grundare av American Recordings, som alltför provocerande av den konservativa Nashvilleindustrin. Att Johnny Cash dessutom sjunger om Vietnamkriget, gör covers på Danzig och att symbolen för American Recordings är en uppochnervänd amerikansk flagga gör nog inte saken bättre.

Johnny Cash karriär har tagit sig ovanliga vägar. För Cash har musiken först och främst inte varit en strävan efter framgång utan snarare tjänat som ett kryphål undan olika former av förtryck.Johnny Cash växte upp i en stor och fattig familj under depressionen i den amerikanska södern.

Hans far slet som ett djur på bomullsfälten och vagabonderade längs järnvägen letandes efter arbeten för att kunna mätta sin familj, men ibland räckte det inte till och som liten parvel var Johnny nära att dö av svält.

För att fly de svåra levnadsförhållandena sökte han sig till musiken som han först fick kontakt med i kyrkan. Den djupt troende Cash har många gånger förklarat hur han som ung genomled prästens predikningar bara för att kunna ta del av gospelkörens lidelsefulla tolkningar av evangelierna.

Så småningom lärde han sig musikens konst på egen hand och kunde lämna kyrkan därhän för att uppleva det hårda livet längs Amerikas dammiga landsvägar och de sjaskiga barerna som kantar dem.

Johnnys talang upptäcktes inte på vanligt sätt genom demoharvande eller guldvaskande skivbolagsagenter. Nej, Cash karriär tog sin början på samhällets absoluta botten, nämligen i USAs fängelser där han till slut hamnade. Men som den musikbegåvade fånge han var fängslade han i sin tur omgivningen med sina countryballader. En av de infångade var fängelsedirektören som blev tagen på bar gärning av Cash talang och som lät honom turnera i andra fängelser.

Johnny lockade fram hopp och glädje i fångars trasiga hjärtan runtom USA med sina kärlekshistorier, mordberrättelser och sånger om Gud, allt framfört i countryns tecken. Till slut blev han också benådad och som en fri man fick han skivkontrakt av Sam Phillips på Sun Records. Det blev början till vad som skulle bli en av musikvärldens längsta och mest legendariska karriärer.

"Until things are brighter, I'm the man in black" är ett klassiskt citat av Johnny Cash. Säg den anarkist som inte ställer upp på den frasen. Under det historiska året 1968 anslöt sig Johnny Cash till den kontrakulturella rörelsen. Efter ett samarbete med Bob Dylan beslöt sig mannen i svart att återigen turnera USAs fängelser.

Turnén resulterade i två live-skivor: Johnny Cash at San Quentin och Johnny Cash at Folsom Prison vilka kanske är bland de mest intressanta liveframträdanden som någonsin fastnat på skiva och har med tiden blivit lika legendariska som Johnny själv. Genom hela sin karriär har han givit färgstarka porträtt av tragedier, underverk, glädje och sorg utspelade i den amerikanska arbetarklassen.

Utsugandet, fattigdomen och det oförstående rättsväsendet är ofta centrala teman i Cash sånger, lika ofta som han sjunger om obesvarad och besvarad kärlek. Både människor emellan och mellan Gud och den troende. Eller som Johnny Cash själv uttrycker det i inlägget till det Grammis-belönade albumet Unchained:

"I love songs about horses, railroads, land, jugdement day, family, hard times, whiskey, courtship, marriage, adultery, separation, murder, war, prison, rambling, damnation, home, salvation, death, pride, humor, piety, rebellion, patriotism, larceny, determination, tradegy, rowdiness, heartbreak and love. And Mother. And God." Det med en bred sydstats-dialekt och där har ni Johnny Cash.

Denna månad släpptes The man in black, ett samlingsalbum på två fulla cd-skivor. Den rymmer totalt 40 låtar som spänner sig från de tidiga Get Rhythm och I walk the line från 1956 till I won't back down och Wayfaring stranger från det senaste albumet Solitary Man, daterad år 2000. Det är med andra ord ingen liten tidsrymd som skivan gör anspråk på att sammanfatta.

Med en så lång och skiftande karriär som mannen i svart har i bakfickan kan man tycka att ett sådant projekt skulle kunna te sig omöjligt. I alla fall med ett gott resultat. Men fantastiskt nog måste jag medge att det lyckas! Riktigt bra dessutom! Självklart kan inget enskilt album, dubbla cd-skivor eller ej, fullständigt inringa denna musikkonstnärs sanslöst stora produktion. Då fungerar kanske samlingsboxen/konceptskivorna God, Love and Murder bättre då den både har Johnny Cash personliga kommentarer att luta sig på samt hela tre cd-skivor att fylla med material.

Men sett på förutsättningarna är samlingsalbumet Man in black en lysande prestation som ger en väl avvägd överblick över mannen i svarts olika faser i karriären. Att albumet dessutom avslutas med ett livespår inspelat på anstalten Österåker utanför Stockholm är en svårslagen delikatess, omöjlig att motstå.

Men egentligen är detta ganska oviktigt. Det finns biografier som täcker Johnny Cash karriär och liv bättre än någon skiva någonsin kan mäkta med och för de lyckliga människor som ännu inte upptäckt mannen i svart är detta helt enkelt en skiva fylld med feta 40 (!) musikupplevelser av sällan skådad integritet. Mer än så behöver inte sägas.

Egentligen tycker jag att du borde ge tusan i att köpa samlingsalbumet och istället omedelbart inskaffa alla plattor du kommer över med den här artisten. Men eftersom frihetliga socialister, eko-anarkister och andra kontrakulturella kämpar sällan når några högre samhällspositioner eller rikedomar så passar den här skivan trots allt våra malätna anarkistplånböcker riktigt bra.