Vänstern låter sig inte
målas in i ett hörn

DN placerade namnen i en faktaruta för att ge skenet av det är en nödvändig faktauppgift, vars relevans inte kan ifrågasättas. I övrigt är linjen att ideologisera mer än att individualisera vänsteraktivister. Vid avslöjandet av extremhögern var det tvärtom av förklarliga skäl.

Metoden i de osakliga artiklarna är att rycka loss meningar från skriftliga deklarationer och uttalanden hos en ytterst brokig samling rörelser och nätverk, varav en del inte har något gemensamt. Dessa lösryckta meningar läggs ihop med en raljerande beskrivning som syftar till att låta det framstå som galenskap, våldsromantik eller ogenomtänkt pubertal ilska.

Det finns enskilda personer som använder vänstern som en identitetskuliss. Men majoriteten av dem som arbetar i nätverk och rörelser inom vänstern är betydligt mer pålästa och kunniga än många journalister och redaktörer. Då är det säkrast att lägga "debatten" på en låg nivå och som högst på en kvasiintellektuell nivå.

Låt oss klargöra! Vänstern kommer inte att gå med på att den borgerliga pressen försöker sätta dess dagordning. Vänstern vägrar att ställa sig i det hörn som dess motståndare försöker måla in dem i. Ett hörn i försvarsposition där den ska förklara och dementera en osaklig och oseriös journalistik som blåses upp på löpen. Det är inte vänsterns uppgift att be om de kommersiellt beroende mediernas gunst, utan att arbeta för att få människors förtroende.

De som inte är historielösa, vilket väl borde vara ett krav på researchjournalister, vet hur det tidiga 1960-talets vänster skildrades i media. Vi kan välja mediebevakningen av atomvapenmotståndare, de tidiga Vietnamdemonstrationerna, aktionen mot Tennisförbundets brott mot blockaden mot Rhodesia eller de 35 gruvarbetare som gick ut i vild strejk och tog det första steget till LKAB-strejken 1969. Det är exempel på människor som på grund av moral och samhällsengagemang satte in en sakfråga i ett större ideologiskt sammanhang. Då blir det obekvämt och därför något som ska motarbetas med hån och förvanskning av argumenten.

Det var inte svårt att hålla med om att Vietnamkriget var dumt. Men när det började diskuteras om att dessa fasansfulla massakrer på civilbefolkningen begicks i den liberala kapitalismens namn - då skulle diskussionen tystas ner.

Då som nu var vänsteråsikterna inte identiska. De frihetliga socialisterna tog förstås avstånd från en statskommunistisk regim i Vietnam, men blev i media ändå absurt nog benämnda som stalinister.

Människor protesterar i dag mot samhällsinstitutioner som är symboler för en ideologisk världsordning. Institutioner som styrs av en nyliberal kapitalism, vilken är framdriven och sanktionerad av den politiska sfären. Med stöd av denna ideologiska politiska doktrin förs ekonomiska krig som försätter mångmiljoner människor i en otrygg social tillvaro eller rentav i en livstidsfattigdom. Och med vinstmaximeringen som försvarsargument dumpas giftavfall där människor i de nedre sociala skikten bor. Det är ideologiskt grundade handlingar som sätter demokratiska principer ur spel. De sociala rörelser som kritiserar denna doktrin och som även lägger fram idéer om en solidarisk samhällsordning får alltfler sympatisörer. Det är oroande för dem som vill behålla den orättvisa sociala ordningen som varit gynnsam för karriären.

Vad är då propagandistiskt lämpligare än att bunta ihop några rörelser och nätverk som domineras av unga människor och kalla många av dem för extremister. Metoder sammanblandas med idéer. Alla samhällsidéer bland dessa nätverk packas ihop till att betyda samma sak eller förvrängs till osammanhängande fraser. Särskilt lämpligt är detta spektakulära nummer att utföra vid en tidpunkt då valrörelsen kommit igång.

Nu är det så väl att människor i allmänhet inte är dumma. De vet att sensationsjournalistik brister i trovärdighet och att de uns fakta som finns med är gjorda att passa in i säljprincipen. De vet att medieindustrin styrs av pengar och är maktkoncentrerad, och att den opportuna journalistiken rättar sig efter det. De kan tänka själva och genomskåda, om de bara har viljan.

Det allvarliga med de liberala/konservativa tidningarnas senaste tilltag mot vänstern är att det visar på att den samhälleliga mångfalden i opinionsbildningen har ersatts med en styrd "valfri" likformighet.