Åter till skotten i
Göteborg

Boken beskrivs av författaren, i första hand som en "vittnenas bok". Den består följaktligen till övervägande del av cirka 250 ögonvittnens berättelser om de dramatiska dagarna i juni.

Boken innehåller dessutom en kort genomgång av juridiska dokument med relevans för Göteborgshändelserna och en summarisk presentation av aktörerna med utgångspunkt från deras respektive hemsidor. För de disparata textpartiernas sammanfogning till en enhet har boken försetts med författarens analyser och en klargörande kronologi.

En katastrofinsats

Boken Göteborgskravallerna är att betrakta som en katastrofinsats. Massmedia berättade ju om ett helt annan händelse än det skeende de uppgav sig rapportera från.

De dramatiska junidagarna i Göteborg resulterade alltså i en journalistisk härdsmälta. En dryg vecka av konferenser och motkonferenser, av gigantiska manifestationer, intressanta seminarier och föredrag reducerades i massmedia till simpla huliganslagsmål. Massmedia gjorde sig gång på gång skyldiga till förtal och grova lögner. De citerade en inkompetent polislednings pressmeddelanden och ofta tycktes det, som om det närmaste media kom platsen för händelseförloppen var tv-monitorn inne på Svenska mässan.

Intervjuerna och vittnesmålen i boken är de första som diskuterar händelseförloppet under kravallerna ur deltagarnas perspektiv, tack vare att de i första hand är tagna ur Yelah, Independent Media Center, Stockholms fria tidning, Arbetaren och så vidare. Något av materialet kommer ur egna intervjuer, mainstreammedia och något kommer från diverse anmälningar hos myndigheter.

Mycket kravaller

Det tråkiga med Wijks bok är, som namnet antyder, att den fokuserar på kravallerna. Bara slumpvis förekommer sammanhanget i vilket kravallerna tog plats. Motkonferenserna och festivalen pågick trots allt under en hel vecka. Under denna tid förekom för det mesta inget våld. De flesta av deltagarna under Göteborgshändelserna var heller inte våldsverkare. Hade inte nödläget varit - det vill säga, om medierna varit sakliga - skulle naturligtvis kravallerna bara varit slumpvis omnämnda i Wijks bok.

Att boken skrivits så snabbt resulterar naturligtvis i problem. Å andra sidan skrev morgon- och kvällspressen sina tvärsäkra analyser och slutsatser ännu fortare: "redan ännu före sista gatstenen landat på asfalten i Göteborg".

Med det urval Wijk gjort kan man inte säga att han är "objektiv", trots ett urval polisvittnesmål. Det är heller inget han ger sken av att vara till skillnad från Sydsvenska Dagbladet som rapporterade om demonstrationen och skrev att det var 10 000 människor och hade bilder på maskerade demonstranter. Trots att demonstrationen i själva verket hade 20 000 deltagare och var helt fredlig.

"Objektiva" är ju heller inte ögonvittnen. De ingår alltid i ett sammanhang och förstår händelseförlopp efter detta. Det gäller förövrigt också poliser. Och oss journalister.

En bok för dem som inte var där

Det är viktigt att komma ihåg att Wijks bok skrevs i all hast och är en katastrofinsats. En replik till smutskastningen kvarstår att ge ut och den måste ges ut snart. En bok - inte om kravaller, utan om Göteborgshändelserna - om den fantastiska veckan i Göteborg med alla sina möten, fester och demonstrationer.

I övrigt är Erik Wijks bok en fantastisk insats. Den är en röst åt flertalet demonstranter. Den ger röst åt de ohörda. Journalister i borgerlig massmedia anbefalles härmed att läsa denna uppsats om de vill greppa vad de aldrig fattade i somras. Alla människor som inte var inspärrade på Hvitfeldska eller Schillerska gymnasierna, de som inte var på plats uppe på Avenyn, som inte försökte återta gatorna på Vasaplatsen eller som inte ens var i Göteborg under de kaotiska junidagarna måste absolut läsa boken.