Stockholm filmfestivals vinnarfilm Bully är regisserad av Larry Clark, en amerikansk independentfilmare som tidigare gjort bland annat Kids.

Bully handlar om ett gäng white trash-ungdomar i Florida som spenderar sin tid med droger och sex. Unga, vita killar och tjejer som hoppat av high school. Bobby och Marty är barndomskamrater. De hänger jämt trots Bobbys snobbiga föräldrars protester. Bobby är översittartypen som ständigt driver med Marty. Marty tar skit och protesterar aldrig. Hans nya tjej, som Bobby också sätter på, menar att de måste sätta stopp för Bobby. Hon kommer på att de ska mörda honom. De är inga smarta ungar. De snackar öppet om sina mordplaner och frågar sina lika klipska polare om råd.

Efter hafsiga planer, flera kumpaner och mycket droger lyckas de genomföra dådet. Det är rått och öppet. Men ändå är de fortfarande samma naiva ungdomar som med skräck börjar inse vad de gjort. Ena stunden skryter de stolt över sitt coola dåd. Nästa stund tar rädslan och ångesten över. Vem är egentligen skyldig? Vem var det som fällde det dödande slaget? Alla klarar inte av att hålla snattran och givetvis dröjer det inte länge förrän polisen griper dem alla.

Larry Clark visar öppet och ocensurerat nakna kroppar, sex och våld. Han skapar en väldigt hög närvaro och de våldsamma scenerna blir riktigt obehagliga. Det är svårt som tittare att distansera sig men det känns ändå som effektsökeri ibland .Vilket är syftet med att visa mord och våldtäkter i närbild? Visst kan det vara bra att chocka en publik men Clark verkar inte fundera på publikansvaret. Clark säger att han vill nå föräldrarna, de som skiljer sig, men de verkar inte vilja lyssna menar han. Det är intressant att det är vita som nerdrogade och kriminella. Oftast är det andra etniska grupper som får de karaktärerna i amerikansk film.

Mycket ligger hos betraktaren. En konservativ kristdemokrat kan hitta argument mot droger, fri sex och fri uppfostran. En slacker kan hitta coola förebilder. En humanist kan hitta argument mot våld.

Filmen är baserad på en sann historia. Musiken är väldigt bra och är bland annat gjord av Fatboy Slim. Jag tycker inte Bully var festivalens bästa film.

Läs även om:
Bangkok Dangerous - en pang-film från Thailand
En förtvivlad kille på väg åt helvetet
En svart panter
Sex, våld och knark
Solens mörka fläckar