Yelah.net har i ett års tid samlat underskrifter till försvar för Brand och mot statens attack på yttrandefriheten. Samtidigt som rättegången pågår kommer en manifestation äga rum utanför där aktivister uppmanas komma klädda i den anda, exempelvis Zebrarandiga kostymer, som den satiriska artikel vilken föranlett åtalet beskriver.

Nedan publicerar vi det tal som Yelahs medarbetare Klara Tovhult kommer hålla vid protestaktionen.

Protestera mot statens attack på yttrandefriheten

Åtalet mot tidningen Brand är en attack mot yttrandefriheten. Det är en signal uppifrån som talar om vad man får och inte får skriva i tidningar i Sverige på 2000-talet.

För två och ett halvt år sedan försökte justitiekanslern (JK) att åtala tidningen Brand för uppvigling. Då var det instruktioner för kvinnligt självförsvar som ansågs uppviglande. Artikeln som åtalades talade om för kvinnor hur de skulle försvara sig om de blev våldtagna eller angripna. Detta föll inte JK i smaken och åtal väcktes 19 juni 1999. Åtalet ogillades, men det dröjde inte ens ett år förrän nästa åtal kom. Det är det åtal vi kommit hit för att protestera mot.

Numret som åtalas är ett temanummer om tjej- och killtidningar. För att spetsa till det hela lånade Brand typsnitt, färger, layout och koncept från Vecko-revyn. Hela numret är en parodi på tidningar som Vecko-revyn och Frida. Alla som har sett tidningen förstår det. I numret fanns tre klassiska tjejtidningsartiklar. Det är gör om mig, det är sex-guiden och det är festguiden.

Men numret följer också en annan linje, nämligen en intern, självironisk drift med de aktivister som skriver i eller läser Brand.

I aktivisttappning blir "Gör om mig" ett reportage där modeskaparen Ulrike M gör om två killar till aktivister i full maskering och med tröjtryck som uppmanar till kvinnokamp och klasskamp. En tydlig parodi alltså.

Sexguiden är allvarligare. Det är en uppmaning till killar att vara antisexistiska i sängen. 20 råd, tips och stränga förmaningar ges av skribenten till de killar som vill kalla sig antisexister.

Och sen finns då den där festguiden. I Brands tappning blir ett aktivistparty, lika med en kravall. Därför finns en guide i tidningen som säger "Så blir din kravall en succé".

Ingressen är skriven på rosa botten och det står så här: "Vi vet alla svårigheterna i att planera en lyckad kravall. Vilka ska jag bjuda, hur ska jag klä mig och vilka metoder finns det, ja frågorna är många. För att underlätta för er har vi gått igenom de senaste trenderna, följ bara listan A-Ö så blir just din kravall en garanterad succé".

Sen följer guiden. Alla de klassiska knepen som varenda Brandläsare redan kan känns igen. Molotovs, gatsten, svarta kläder och maskering, hur man håller reda på varandra under en kravall, hur frontbanderollen i en demonstration ska se ut, vilka material man kan använda för att bygga barrikader och så vidare. Allt sådant går att läsa i en massa häften som cirkulerar i den utomparlamentariska rörelsen eller i tidsskrifter. För att inte tala om hemsidor på nätet. Hur man tillverkar en molotov är inte en hemlighet.

Allt blandas huller om buller med uppmaningar som att inte ha zebrarandiga kavajer för att det är ute, men att queer är inne i kravallsituationer och det därför är okej att ha högklackat. Xena nämns som en förebild för tjejer för att hon kan spöa "vilken snubbe som helst". Och för att illustrera det som skrivs har man gjort ett fotomontage på Spice Girls där tjejerna är maskerade och Victoria, Posch Spice har fått en molotov i handen.

Kravallguiden kan verkligen inte kallas seriös. Det är en drift med tjejtidningarnas koncept, det är en drift med kulturen inom rörelsen som gör och läser Brand. En drift med våldsromantiken, med den macho-kultur som ibland uppstår kring kravaller. Det är en intern humor som kan vara svår att förstå om man inte ingår i rörelsen eller lärt sig hur snacket går där.

För att kunna åtala guiden måste den helt ryckas ur sitt sammanhang. Man kan varken då ta hänsyn till att den driver med aktivistmiljön eller Vecko-revyn. Man måste plocka ut artikeln ur miljön och ur det numret den publiceras i.

Så råkar något som liknar en kravall inträffa två veckor efter det att guiden utkommit: husockupationen i Linköping. Aktionen får oerhört stor uppmärksamhet i media. Aktivisterna utmålas som terrorister och slängs i häkte med fulla restriktioner.

Som grädde på moset plockar sedan Säpo fram Brands kravallguide. Den påstås ha uppviglat till ockupationen i Linköping. Ingen i Brands redaktion har varit med i ockupationen i Linköping. Några direkta kopplingar mellan ockupationen och guiden går inte att hitta. Åtalet godkänns ändå av regeringen genom demokratiminister Britta Lejon. Här kan det var på sin plats att säga att ett åtal i tryckfrihetsmål måste godkännas av regeringen, alltså är åtalet mot Brand sanktionerat direkt av staten, direkt från högsta ort.

Då Brand drivs som ett kollektiv finns ingen ansvarig utgivare, utan en av tjejerna på tidningen har tagit på sig den rollen. Annars skulle ägaren till tryckeriet ha åtalats. Så fungerar tryckfrihetsförordningen.

Vilka bevis grundar då JK sitt åtal på? Jo, i kravallguiden står det på punkt D: "Droger varken i form av alkohol eller något annat hör hemma i en kravall. Ett nyktert och sansat sinne är en förutsättning för att lyckas".

Ingen av husockupanterna i Linköping var påverkade av droger, alltså hade de lärt sig av Brands guide. Det är i alla fall JK:s uppfattning. Att det är smidigare att vara nykter under en aktion är tydligen så svårt att fatta att man inte kommer på det förrän man läser Brands kravallguide. Sen är det det här med molotovs. Det fanns molotovs i guiden och det fanns molotovs i Westmanska huset i Linköping. Och jo, det låg visst något nummer av tidningen i huset också. Det måste ju betyda att tidningen användes som en guide. Om Säpo skulle fortsatt sin virriga tankebana och varit riktigt seriösa kunde de ju ha börjat fundera på om inte aktivisterna också hade gjort om sig efter Ulrike M:s mall och om de inte ockuperat huset för att praktisera antisexistiskt sex.

Det sorgliga är bara att det inte är något skämt. En tjej riskerar att åka i fängelse.

För vem finns tryckfrihetsförordningen? Ingen har försökt åtala Expressen eller Aftonbladet för artiklar med instruktioner för kvinnligt självförsvar. Och ingen har till exempel försökt åtala någon för skriften Lila Svarta som klart och tydligt talar om hur man ska bete sig i kravallsituationer, och som är allt annat än ett skämt.

Det är just Brand man vill åt. För Brand är ett nav inom den utomparlamentariska vänstern. Den görs av aktivister och den drivs av aktivister. Frihetliga socialister och anarkister som förespråkar revolution. Det är den typ av grupper som Säpo gett det konspiratoriska namnet "det autonoma nätverket", en konstruktion som helt och hållet är Säpos egen. Det är också denna konspiration från Säpo som gör det möjligt att koppla ihop husockupationen i Linköping med Brands kravallguide.

Åtalet mot Brand hotar yttrandefriheten. Det hotar tryckfriheten. Det är en tydlig signal från makten i dag att den inte tolererar motstånd. Det är en del av den repression som pågår mot den utomparlamentariska vänstern. Det är samma signaler som ges när stenkastare får tiodubbelt så höga straff som normalt för våldsamt upplopp, som när beviskraven i rättegångar sänks, så att en vinkning till några kompisar kan ge flera års fängelse. Eller som när polisstaten byggs för att tysta protesterna under EU-toppmötet. Eller som när demonstranter skjuts ner på öppen gata och man lägger ner förundersökningen.

Åtalet mot Brand finns i ett sammanhang. Det sammanhanget heter repression. Det är ett sammanhang som gör allt för att tysta det motstånd som finns inom den utomparlamentariska vänstern.

I sådana tider är det viktigare än någonsin att det får finnas skrifter som säger vad de tycker, och som inte döljer att de står för ett motstånd. Protestera mot statens attack på yttrandefriheten!