Göteborgsmål upp i
Högsta domstolen

HD har nämligen enbart beviljat prövning i påföljdsfrågan, det vill säga i fråga om straffmätningen. Det är angeläget nog med tanke på att Göteborgsdomarna de facto tjugodubblat påföljden för våldsamt upplopp jämfört med tidigare praxis det senaste decenniet. 20 domar för våldsamt upplopp 1994-2000 gav i genomsnitt drygt 1 månads fängelse medan 27 domar för samma brott under EU-toppmötet har lett till i genomsnitt drygt 21 månaders fängelse.

Det fall HD har valt ut att pröva innehåller dock betydligt fler komplikationer än så. En noggrann läsning av domarna ger vid handen att åtminstone två polisvittnen avgett så felaktiga vittnesmål att man bör undersöka om det rör sig om mened, vidare har både tingsrätt och hovrätt in absurdum betraktat dessa vittnen som trovärdiga. Slutligen och kanske mest allvarligt har hovrätten helt enkelt begått ett rättegångsfel när den dömt den tilltalade för en gärning som varken åklagaren eller tingsrätten har tagit upp. Det sistnämnda strider mot Rättegångsbalken 20 kap 1 § ("Fråga om ansvar för brott må ej av rätten upptagas, med mindre åtal för brottet väckts") och 30 kap 3 § ("Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts"). Men HD vägrar alltså ta upp något av detta, de kommer bara att behandla påföljdsfrågan.

Jag vet inget om bakgrunden till målet, jag vet inte ens vem den åtalade är annat än att han var 19 år när han greps 14 juni 2001 och då bosatt i en av Göteborgs miljonprogramsförorter.

Vad jag däremot vet är att det är våra domstolar som har att avgöra vad som är rätt och orätt samt vilket straff de som gjort orätt ska få och att om domstolarna inte kan sköta detta på ett lagligt, kompetent och rättvist sätt då är det illa ute med oss.

Förutsättningar

Jag håller mig alltså till rättsdokumenten. 19-åringen, låt oss kalla honom NN, greps alltså 14 juni och häktades 16 juni. Åklagaren lämnar 17 juli in stämningsansökan med följande gärningsbeskrivning. Första stycket med allmän beskrivning av Göteborgshändelserna tar jag inte med.

Gärningsbeskrivningens andra stycke:

"NN har den 14 juni omkring kl 13.30-15.00 deltagit och delvis lett upploppet i anslutning till Hvitfeldska gymnasiet samt Vasaparken och därvid deltagit i folksamling som genom stenkastning och liknande beteende försökt skada tjänstgörande polismän, hästar, hundar och fordon. NN har maskerad agerat enligt följande: 1. Vid Vasakyrkan har NN varit aktiv och sökt få folksamlingen att agera genom att stå framför en poliskedja och hålla en knuten hand över sitt huvud och ropa "klass mot klass" och "klass gegen klass" och liknande uttryck. Vidare har NN tagit upp och burit med sig gatsten från platsen. 2. Från Vasakyrkan sprungit med folksamlingen mot Arkivgatan och mött en kedja av poliser försedda med sköldar. NN har därvid i anslutning till universitetets kårhus kastat ett flertal gatstenar mot poliskedjan samt minst en trädgren. 3. Då den under punkt två beskrivna poliskedjan fått förstärkning av ridande polis har NN kastat ett flertal gatstenar mot de ridande poliserna. 4. Då folksamlingen drivits in i \/asaparken har NN kastat ett flertal gatstenar mot ridande polis. 5. I korsningen Engelbrektsgatan/Aschebergsgatan har NN i en folksamling höjd handen över sitt huvud och ropat "nu tar vi polisbilarna" samt sprungit mot två polismålade fordon som stod parkerade i korsningen. NN har därvid tillsammans och i samförstånd med ett antal andra aktivister uppsåtligen förövat skadegörelse genom att NN med en bräda slagit sönder vindrutan på ett av fordonen och med brädan måttat slag mot det andra fordonet varefter andra aktivister slagit och sparkat på de nämnda bilarna varvid skador för minst 22 133 kronor uppkommit.
(Tredje stycket:)
Genom att NN sökt få folksamlingen att agera jämte haft en ledande roll i folksamlingen skall NN anses vara anstiftare och/eller anförare till det våldsamma upploppet. Vidare skall NN ses som gärningsman till skadegörelsen på båda bilarna enär han agerat i samförstånd med de andra aktivisterna.
(Fjärde stycket:)
Gärningarna är att bedöma som synnerligen allvarliga eftersom de ingår i upplopp som varit planerade, förberedda och organiserade. Till följd av upploppen har skador på såväl personer och djur som egendom uppkommit varjämte genomförandet av Eu toppmötet samt demonstrationer och manifestationer riktat mot detta försvårats."

Tingsrätten

Av tingsrättens dom meddelad 6 augusti framgår att NN erkänt att han uppehållit sig på ovannämnda platser och att han tidvis varit maskerad. Han har erkänt att han några gånger ropat "klass gegen klass", med skämtsam avsikt. Han har också erkänt att han kastat två mindre träföremål utan att sikta mot någon. Slutligen har han erkänt att han "i ilska över att en tjej blev slagen med ett ridspö smällt till en backspegel på en av polisbilarna när han sprang förbi den men har samtidigt förklarat att bilen då redan var skadad".

I domskälet påpekar tingsrätten att "AA [polisvittne] har lämnat en redogörelse som överensstämmer med innehållet i punkt 1 och 2 i gärningsbeskrivningens andra stycke. Även BB:s [polisvittne] vittnesberättelse överensstämmer med nu angivna delar av gärningsbeskrivningen med det undantaget att han inte uppgett sig se NN bära gatstenar från område nr 1 till område nr 2."

En slarvig läsning kan ge intrycket att tingsrätten här finner anstiftan styrkt, men i den åberopade gärningsbeskrivningens punkt 1 står faktiskt bara "sökt få folksamlingen att agera" och alltså ingenting om att han lyckats, brottet anstiftan är därmed inte belagt. Tvärtom framgår det senare i domen, när den utvärderar AA:s och BB:s vittnesmål, att "När NN skanderade slagord utanför Vasakyrkan började kanske 8-10 andra personer att stämma in i slagorden. Detta pågick kanske någon minut och ledde inte till någon förflyttning av folkmassan."

Tingsrätten återkommer till NN:s ledarroll i samband med förstörelsen av två polisbilar. När slutsatsen i domskälet kommer skriver rätten: "Genom sitt agerande innan och i samband med att polisbilarna skadades är han att bedöma som anstiftare och anförare". Ett nyckelord här är "innan". Det är oprecist men ändå uppenbart, med tanke på att de tidigare incidenterna avhandlats flera meningar tidigare, att det syftar på polisbilsincidenten och inte något tidigare skede. NN:s försvarare Per Rudbäck har om detta tillfrågat tingsrättens ordförande rådman Göran Lundgren "som därvid förklarade att tingsrätten enbart åsyftade händelsen med bilarna och inte vad som skett vid Kårhuset". (Citerat ur Rudbäcks överklagande till Högsta domstolen.)

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att gärningsbeskrivningen är styrkt i andra stycket på samtliga punkter utom 3 och 4, det vill säga de två fallen av påstådd stenkastning mot ridande polis.

Det väsentliga att här lägga på minnet är att tingsrätten konkretiserat och ansett som styrkt anstiftan i samband med polisbilarna men inte vid Vasakyrkan/Kårhuset. (Vilket ju inte heller påstås i gärningsbeskrivningen, där talas som sagt enbart om försök vid Vasakyrkan.)

1. Rättegångsfel i hovrätten

I hovrätten tillkommer ett vittnesmål av veckotidningen Internationalens journalist Jörgen Hassler. Hans beskrivning och hans talrika fotografier (som visar att polisbilens vindruta förstördes av sparkar från folk på motorhuven) tvingar hovrätten att ogilla skadegörelsepunkten i åtalet. Hovrätten skriver: "Med hänsyn till gärningsbeskrivningens utformning på denna punkt och till att åklagaren i hovrätten uttryckligen har gjort gällande att skadegörelsen avser den främre av polisbilarna, är hovrätten förhindrad att pröva om NN har gjort sig skyldig till skadegörelse genom att med en bräda slå sönder vindrutan på den andra polisbilen." Hovrätten medger alltså att Hasslers bevis och vittnesmål gör att polisvittnet CC:s uppgifter om NN:s agerande vid polisbilarna är helt felaktig på väsentliga punkter.

Ändå gör hovrätten följande värdering:

"Även om hovrätten utgår från att CC måste ha misstagit sig när det gäller hans uppgift att NN vandaliserade den främre av polisbilarna gör hovrätten den bedömningen att hans uppgift att han såg att NN höjde handen över sitt huvud och skrek nu tar vi polisbilarna samt därefter sprang mot dessa är tillförlitlig och att den kan läggas till grund för bedömningen av åtalet i denna del. Härigenom är det alltså styrkt att NN har handlat på detta sätt."

Ett polisvittne som inte ser skillnad mellan att en person krossar bilruta med gren och att flera personer sparkar sönder rutan, anses alltså ändå tillförlitlig vad gäller uppgift om anförarskap.

Hovrätten sammanfattar så här:

"Sammanfattningsvis kommer hovrätten fram till att NN har gjort sig skyldig till våldsamt upplopp i enlighet med punkerna 1 och 2 i andra stycket i gärningsbeskrivningen och i enlighet med punkt 5 såvitt avser påståendet att han har höjt handen och ropat 'nu tar vi polisbilarna' samt därefter sprungit mot dessa."

Polisbilsincidenten faller alltså i skadegörelsebiten eftersom polisvittnet misstagit sig så grovt på denna punkt. Men samma vittne anses styrka anförarskapet.

Sedan kommer hovrätten till slutsatserna om incidenten vid Vasakyrkan:

"Hovrätten kommer vidare fram till att det är styrkt i målet att NN, när han sökte få folksamlingen vid Vasakyrkan att agera ingav folksamlingen det ordningsstörande uppsåt som senare kom att manifesteras med stenkastning mot poliskedjan vid Kårhuset. NN är i detta skede att bedöma som anstiftare."

Detta är dynamit. Inte ens åklagaren har med denna anstiftan i sin gärningsbeskrivning och tingsrätten har heller inte dömt för detta.

Vad jag förstår så begår hovrätten här ett allvarligt rättegångsfel (se lagparagraferna i inledningen), de får inte fälla för saker som inte finns i åtalet eller tagits upp i överklagan.

Hovrätten går vidare i sin slutsats:

"Det är också klarlagt att NN i ord tog ledningen av folksamlingen vid vandaliseringen av polisbilarna på Engelbrektsgatan och att han på grund härav skall betraktas som anförare."

Detta har de tidigare sagt, det intressanta är nästföljande passage. Hovrätten skriver:

"Hovrätten har inte funnit styrkt att NN har gjort sig skyldig till någon skadegörande handling med avseende på polisbilarna. NN är dock övertygad om att ha gjort sig skyldig till anstiftan till skadegörelse. Med hänsyn till detta brotts relativt ringa svårighetsgrad och till att den egendom som utsatts för skadegörelsen tillhör offentlig myndighet anser hovrätten att brottet skall konsumeras av det våldsamma upplopp som NN har gjort sig skyldig till."

Sammanfattning av domarna

Tingsrätten dömer NN för

1. våldsamt upplopp vid Vasakyrkan
2. antiftan och anförarskap vid polisbilarna samt
3. skadegörelse på polisbilarna

Hovrätten dömer NN för

1. våldsamt upplopp vid Vasakyrkan
2. anförarskap vid polisbilarna samt
3. anstiftan vid Vasakyrkan

Av hovrättsdomen framgår att punkt 2 ovan anses så ringa att den kan försummas vid straffmätningen. Alltså är punkt 3 den tunga åtalsbiten. Men denna punkt syftar på ett agerande som varken finns med i åklagarens gärningsbeskrivning eller i tingsrättsdomen.

Detta ser ut som ett uppenbart brott mot Rättegångsbalken vilket i sig vore en rättsskandal.

2. Polisvittnet CC och hovrättens bedömning

Journalisten Jörgen Hassler, vars vittnesmål tvingade hovrätten att backa på en punkt, har i tidningen Internationalen (27 november 2001) själv beskrivit hovrättens bedömning av polisvittnet CC:

"Vi var i Göteborg i juni. Vi var på plats när fyra polisbilar vandaliserades. CC:s vittnesmål är detta: han är helt säker på att NN, den tilltalade, skrek åt folksamlingen att de skulle ta polisbilarna, och att han sedan sprang fram och inledde vandaliseringen genom att slå en planka genom rutan på den främsta.
Enligt mitt vittnesmål var det ingen som anförde vandaliseringen, som dessutom började med att två personer sparkade sönder framrutan. CC är polis. Ändå tar mitt ord över hans, något unikt i Göteborgsrättegångarna. Skälet till det är att jag har hela vandaliseringen på bild, åtta rutor tagna under mindre än en minut. Där finns ingen planka. Och ingen NN heller, för den delen. Eller, mitt ord väger som alla andra ickeuniformerades lätt. NN döms för att ha anstiftat skadegörelsen. Anstiftan syns inte på bilderna, och där är CC, som haft till särskild uppgift att iaktta NN, helt säker, alltså anses den bevisad. Att han också varit helt säker i den andra delen förklaras med att han förväxlat polisbilarna. Plankan slogs genom fönstret på den andra bilen. Om NN inledde vandaliseringen genom att slå plankan genom rutan på den andra bilen, som vandaliserades efter den första, kommenterar inte rätten. Inte heller hur ett vittne kan vara trovärdig i första delen på ett förlopp på högst 30 sekunder, men blanda ihop två bilar i det andra."

NN:s advokat Per Rudbäck påpekar i sitt överklagande till Högsta domstolen (19 december 2001) att vittnet CC i polisförhör varit helt säker på att incidenten rör den främre polisbilen. Vidare har CC vittnat om att NN vid detta tillfälle bar ljusa byxor och ljus jacka medan han i själva verket hade mörkblå jeans och en svart jacka. Allt detta är dubbelt allvarligt: vi har å ena sidan polismannens undermåliga vittnesmål, å andra sidan hovrättens totala förtroende för detta vittne. Man undrar i vilket läge rätten skulle börja ifrågasätta ett vittnes tillförlitlighet.

3. Polisvittnet AA och hovrättens bedömning

NN:s advokat Per Rudbäck har i överklagandet till Högsta domstolen bland annat ifrågasatt polisvittnet AA:s trovärdighet. AA har vittnat om att NN efter stenkastning vid Kårhuset även kastat en större trädgren mot polisen och därefter försvunnit över gräset bort mot Vasaparken. Vid visning av videofilm kunde AA peka ut NN och bekräfta att detta var det stenkast han gjorde innan han kastade trädgrenen och försvann över gräset. Men filmens fortsättning visar att NN aldrig kastar någon gren och dessutom lämnar platsen via gatan.

Om detta vittne som uppenbarligen tagit miste skriver hovrätten i sin dom att han och kollegan BB "båda gjort ett balanserat och trovärdigt intryck och det har inte kommit fram några omständigheter som innebär att tillförlitligheten av deras uppgifter bör sättas i fråga. Hovrätten lägger därför deras uppgifter till grund för bedömningen av åtalet i denna del". Jag upprepar mig: man frågar sig i vilket läge hovrätten börjar ifrågasätta ett vittnes tillförlitlighet.

4. Polisvittnena AA och BB och hovrättens bedömning, liksom tingsrättens

Av tingsrättens dom framkommer att det för polisvittnena AA och BB, som civilspanare, "var nödvändigt att inrikta insatserna till en person i taget". Vidare: "Från det att de började observera NN till dess att de fick avbryta sitt spaningsarbete i Vasaparken uppehöll de [sig] på några meters avstånd från denne och vid vissa tillfällen var avståndet bara någon meter. Hans klädsel och uppträdande var iögonenfallande och därför beslutade de sig för att hålla honom under uppsikt".

Trots denna närgångna bevakning skiljer sig AA och BB åt på flera punkter vad gäller beskrivningen av NN:s agerande. AA såg NN bära gatsten från ett område till ett annat. BB såg inte detta. AA såg NN kasta minst tre gatstenar, BB kan bara bekräfta en. Tingsrättens bedömning av detta är intressant: "Det har kunnat konstateras att deras vittnesberättelser inte är i alla detaljer helt lika. De har emellertid gjort sina iakttagelser under lång tid, kanske 30 minuter eller mer, och under förhållanden som periodvis varit tumultartade. Mot den bakgrunden är inte avvikelserna i deras berättelser anmärkningsvärda utan talar snarare för berättelsernas trovärdighet." Hovrätten finner, som sagt, ingen anledning att avvika från denna tillit: "det har inte framkommit några omständigheter som innebär att tillförlitligheten av deras uppgifter bör sättas i fråga".

Tingsrätten dömde NN till två års fängelse. Hovrätten, som tvingades fria i skadeståndsdelen, dömde till ett år och åtta månaders fängelse. Då är påföljden reducerad med hänsyn till NN:s låga ålder.

Att Högsta domstolen nu givit tillstånd till prövning av påföljdsdelen innebär att de kan fastställa straffet eller sänka det. Däremot ska de inte ha synpunkter på eller ta hänsyn till skuldfrågan, bevisföringen eller eventuella misstag begångna av de lägre instanserna. Hovrättens fel får således bestående konsekvenser, vad än HD kommer att besluta.