Det andra sociala
världsforumet är över

Antalet deltagare har mer än fördubblades sedan förra året, till drygt femtio tusen. Av dem var ungefär femton tusen representanter för en av de femtusen organisationer som fanns på plats. Och med dessa siffror i minne måste man nog säga att forumet imponerar i organisering. Visst, många människor på liten yta inger en viss känsla av kaos. Och absolut, små missöden inträffade, värst kanske incidenten med Noam Chomskys öppningstal - i sista minuten flyttat utan att de flera tusen väntande aviserades. Men på det hela taget: stryk en del punkter i högen av fördomar mot brassar.

Det är inte bara det stora antalet deltagare, från en bra bit över hundra länder, som visar på att World Social Forum (Socialt världsforum, kanske?) är på väg att bli ett faktum att räkna med. Över tretusen journalister bevakade forumet och enligt New York Times förfogade det sociala forumet över fler spaltmetrar än det ekonomiska (World Economic Forum) i såväl engelska som tyska och, framförallt, franska tidningar.

Viktigast är ändå att forumets internationalisering är under utveckling. Redan i år planerar organisationskommittén ordna sociala forum i olika kontinenter. Klart är att ett afro-asiatiskt forum kommer att äga rum, antagligen i december i Nepal. Man hoppas också kunna ordna ett Mellanösternforum redan i år i Jerusalem. På gång är även Europa och USA. Dessa forum kommer att anordnas under perioden oktober till december medan världsforumet behåller sin tidpunkt - det vill säga samtidigt som det ekonomiska. Även nästa år äger World Social Forum rum i Porto Alegre men år 2004 tänker man förflytta sig till Indien.

Vad blir då summeringen av årets evenemang, förutom de imponerande siffrorna? Ja, arrangörerna håller fast vid sitt beslut att inte författa några officiella slutdokument. Däremot lämnade forumet efter sig en lång rad förslag och, inte minst, en lång rad arbetsgrupper och internationella nätverk som fortsätter förändra världen även mellan forumen.

De viktigaste frågorna under årets upplaga var fredsfrågan samt motståndet mot de stora internationella organen. Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och även FN diskuterades flitigt. Krisen i Argentina framhölls av de flesta som det sista slaget för Världsbanken. Att helt avskaffa så väl Världsbanken som IMF var ett alternativ som framhölls men den dominerande åsikten verkar vara att de tre organisationerna måste reformeras, inte utplånas. Enligt Dominique Plihon från franska Attac skulle ett avskaffande av IMF, Världsbanken och FN gynna nyliberalismens anhängare mer än dess motståndare. Även FNs representant på forumet, José Ocampo, medgav att organisationen behöver stöpas om.

Vad gäller fredsfrågan, var USA förstås den stora, omissliga, måltavlan. Landets krig mot Afghanistan fördömdes av alla, och hårdast av amerikanen Noam Chomsky. Dess inblandning i konflikten mellan Israel och Palestina likaså. Att terrorism är förkastligt var man ense om men betoningen låg på att attackerna den 11 september tjänat som en ursäkt för USA att lansera en ny imperialistisk offensiv. I den ingår USAs starka närvaro i Latinamerika, framförallt genom Plano Colombia.

En annan stor fråga under forumet var motståndet till Free Trade Association of the Americas (FTAA), det kontinentomspännande (Kuba bortsett, givetvis) amerikanska frihandelsavtalet som USA går i spetsen för. En demonstration mot FTAA samlade över 40 000 människor och man enades om ett dokument, Ropet från Amerika, där man sammanfattar den amerikanska vänsterns motstånd mot såväl FTAA som IMF, Världsbanken och USA. Dokumentets viktigaste punkt är dock uppmaningen till folkomröstningar om FTAA över hela Amerika under det kommande året.

Den röda tråden i alla dessa ämnen är förstås globaliseringen. Att World Social Forum är en samlingspunkt för motståndare till den ekonomiska, nyliberala globaliseringen är knappast nytt. Men det betyder inte att man är emot globalisering, framförallt inser man att processen är i gång sedan länge och omöjlig att stoppa. Vad många i stället propagerar för är en demokratisering och en humanisering av globaliseringen. "Vi ska globalisera de mänskliga rättigheterna" och "Låt oss globalisera kampen och hoppet", var vanligt återkommande fraser. Många röster hördes också för att det lokala måste stärkas, nationalstaten återtas. Det lokala i dialog med det globala.

På den något populistiska avslutningsceremonin - som samlade femtusen människor med vita små fredsdukar i näven, vajande i takt med skönsång i Skansentakt "En annan värld är möjligt, om vi bara vill" - lästes ett brev från den portugisiske författaren José Saramago upp. Rättvisan är den viktigaste vägen för att nå målet om en bättre värld, skrev han bland annat. "För denna rättvisa har vi redan en praktisk kod", menade han och syftade på de mänskliga rättigheterna. "Öde där 30 grundläggande och essentiella rättigheterna som det i dag bara talas vagt om, när de inte systematiskt tigs ihjäl ". Och Saramago fortsatte, med en ansats till kritik mot att World Social Forum alltför mycket betonar mötet och dialogen och alltför lite aktionen, att om inte något görs nu "kommer de mänskliga rättigheternas råttor ätas upp av den ekonomiska globaliseringens katter".