Rättssäkerheten måste
värnas på alla fronter

När man skalar bort tusentals sidor och flera dagars kringsnack finns bara ett substantiellt indicium kvar - nämligen de fyra uppmanande SMS-meddelanden som sändes från den dator som fanns i den lägenhet där ungdomarna tidvis vistades. Uppmaningarna skiljer sig inte stort från de hundratals eller tusentals uppmaningar som folk spontant gjorde på stan när de fick höra att Hvitfeldtska gymnasiet var belägrat av polis - gå dit och gör vad ni kan för att hjälpa till.

I en solidaritetsaktion initierad av medlemmar i nätverket Föräldrar 2001 självanmälde sig nyligen ett femtiotal människor till polisen i Göteborg för att de utfört denna "kriminella" handling. Om denna medborgerliga reflex verkligen var kriminell kvarstår ändå det faktum att åklagaren på intet vis ens försökt utreda vem eller vilka av de åtta i infocentralen som har sänt iväg SMS:en, eller om det kanske var någon av de många andra som också vistades i lägenheten som gjorde det. Detta det största Göteborgsmålet - en politisk grupprocess med obefintliga bevis och extrema straffnivåer - har alltså avhandlats i hovrätten och jag skäms å "kollegors" vägnar att behöva konstatera att jag var den ende skribent som följde hela rättegången.

Rättssäkerheten är livligt diskuterad på sistone. Det handlar om tre somalier med svenskt medborgarskap som utan bevis och utan rannsakan fråntagits sina medborgerliga rättigheter och sina ekonomiska tillgångar. Det är ytterst allvarligt att svenska regeringen lägger sig så platt inför USA-initierade direktiv från FN, direktiv som strider mot svensk lag och våra grundläggande rättsprinciper.

Som försvarare får de Leif Silbersky. Jan Guillou rycker ut till deras försvar. Finanstidningens chefredaktör Johan Hakelius gör en fräck markering när han helt enkelt anställer och avlönar en av de tre drabbade. Till slut tvingas regeringen åtminstone markera något slags självständigt ifrågasättande.

Apatiskt tyst kring rättsskandeler

Det är viktiga insatser som på detta vis görs men varför är det samtidigt så apatiskt tyst kring den härva av rättsskandaler som hela tiden pågår i Göteborgs polishus och rättssalar? Som drabbar långt fler och som kommer få allvarliga rättsliga, politiska och sociala konsekvenser om det inte hejdas. Det är ett samhällskontrakt som här upplöses. Likhet inför lagen, glöm det. En polis som arbetar för det allmännas bästa, jaså. En kår av journalister och intellektuella som motmakt, vilket skämt.

HD ska nu sent omsider - efter ett tjugotal fällande domar där påföljden för brottet våldsamt upplopp plötsligt tjugodubblats jämfört med tidigare - pröva ett av göteborgsmålen. Det ger anledning att titta närmare på detta mål, fast vad jag vet har ingen journalist mäktat med detta. Trots att det redan av handlingarna (domarna) framgår att det begåtts allvarliga misstag, rent av fel, av tidigare instanser. (Jag har redovisat detta i en annan artikel, här.) Men då är det väl utmärkt att HD tar upp det fallet? Jo, men det tragiskt paradoxala är att de vägrar titta på skuldfrågan, de kommer enbart ta upp påföljdsfrågan, det vill säga strafflängden. Med ett tjog redan avkunnade stränga straff är förstås trycket enormt på HD att följa denna nya, tunt eller obefintligt motiverade, höjning.

Det finns heroiskt kämpande människor i ovannämnda föräldragrupp och dessutom en solidaritetsgrupp som mer handfast stöder de åtalade. Dessutom har runt 2 000 personer skrivit under det pågående uppropet för rättvisa efter Göteborgshändelserna.

Men i övrigt är det oroväckande tyst. Bilderna från Avenyn har satt sig på svenska folkets näthinnor - man tror att vår livsviktiga kamp för rättvisa och rättssäkerhet är något slags försvar för terrorister. Detta trots att de flesta av de hittills dömda greps dan innan Avenyn vandaliserades. Detta trots att de dömda är en påfallande disparat samling människor - som dock har det gemensamt att begreppet terrorist blir meningslöst om man skulle använda det om dem.

Mer typisk än vägledande

Jan Guillous dom i Aftonbladet veckan efter EU-toppmötet var kanske mer typisk än vägledande. Han skrev att "det är ett språkligt och politiskt misstag att tala om terroristerna som bråkmakare, stenkastare, huliganer eller rentav aktivister". Nej, de som slogs med poliser i Göteborg var terrorister och inget annat, enligt Guillou som hånfullt fördömde dem som "ursäktat terroristernas krigföring med diverse klagomål på misslyckade eller rentav idiotiska polisinsatser i panik".

Att makten och etablissemanget känner sig hotade av en global systemkritisk rörelse på uppgång - det är inte svårt att begripa. Men att en så stor del av vänstern och de intellektuella hittills vänt de åtalade i Göteborg ryggen, det är svårare att förstå. Guillous ryggmärgsreaktion ger dock en förklaring - okunnighet och främlingskap gör att man bankar in det till synes obegripliga i trettio år gamla mallar. Våld mot poliser? Aha, Baader-Meinhof.

Samtidigt spelar det ingen roll vad man anser om dem som ställs inför skranket. Den rättvisa vi bör kräva handlar inte om att älska demonstranter eller hata poliser, det handlar om att alla misstänkta bör rannsakas, poliser som demonstranter, och precis alla bör få en rättvis rättegång.

Det bör gå att skapa stor och bred enighet kring detta, om man bara orkar ta in verkligheten och lägga ifrån sig fördomarna.