Onsdag 13 februari 2002
Något ditåt handlar det om när programmet Efterlyst i TV3 på torsdag kommer att visa tidigare opublicerade bilder från Göteborgskravallerna i somras och zooma in vissa aktivister för tv-publiken. Andra medier har hittills följt etiken att inte lämna ut dokumenterat material till polisen.
Efterlyst produceras i samarbete med den svenska polisen genom en projektgrupp på Rikskriminalpolisen. Uppslagen till inslagen i programmen kommer från redaktionen, polisen och brottsoffer. Vilka som är initiativtagare till att hänga ut demonstranter från Göteborgskravallerna vet vi inte. Det kan vara lika gynnsamt för både redaktionen och polisen.
Journalisten Janne Josefsson och tv-programmet Uppdrag Granskning på public servicekanalen SVT fick bra tittarsiffror när de visade det "bortglömda" filmmaterialet, som visade polisens övervåld. Det kan inte enbart vara av något slags rättviseskäl som TV3 gör tvärtom och visar identifierbara militanta demonstranter för att ge upprättelse åt icke-anklagade poliser. Eller kommer det en uppföljning med inzoomningar på numren på militanta polisers hjälmar?
De åtalade aktivisternas domar i Göteborgsmålen är uppseendeväckande hårda och uppenbart politiska domar. Jakten på nya misstänkta demonstranter som tagit till våld under Göteborgsaktionen är förstås även den politisk.
Mediebevakningen av händelserna har i sin tur varit politiskt vinklad. Den stora gruppen mediekonsumenterna i Sverige skulle övertygas om att polisen har rätt att skjuta på obeväpnade demonstranter. Helt enkelt därför att man kan lita på polisen och dess uppdragsgivare staten. Och folk blev övertygade. Tills det flera månader senare visades en filmdokumentation som rubbade förtroendet. Medieintresset för Göteborgshändelserna kom då igång igen och nu släpptes även kritiska röster in. Advokater, polischefer och justitieministern avkrävdes en kommentar.
Polismakten är i behov att återvinna medborgarnas tillit. Opinionsbildning har en stor betydelse i det sammanhanget och makthavare kommunicerar oftast med medborgarna via media. Ett lämpligt val för opinionsbildning i detta fall är ett program som inte sätter in situationen i ett sammanhang och behöver därför inte följas av en diskussion. Tv-tittarna förutsätts också att inte ifrågasätta hur materialet framställs. Deras uppgift är att vara med att lösa gåtor.
Görs det politiska polisarbetet offentligt på och ett trevligt och underhållande sätt kan det skingra tankarna om att misstänkta personer inte är brottslingar.
Programmet Efterlyst har enligt deras presentation två huvudsyften: att hjälpa polisen att klara upp brott och att vara ett informativt tv-program. Urvalet av brott är inriktat på "de grövsta brotten, som är mest angelägna att klara upp".
Varför kommer då Efterlyst att exponera enskilda aktivister som på sin höjd slänger en gatsten i en konfrontativ situation?
Hanna Dahlström