Onsdag 06 mars 2002
Förgäves letar man i nämnda Polislag efter metoden "statuera exempel". Ändå är det just ett sådant syfte som tycks ha präglat den centrala polisinsats det innebar att övervaka demonstrationen i samband EU-toppmötet för finansministrar i Malmö förra våren. Efter massavskrivningar av polisanmälningar har nu ett enda fall av polisövergrepp lett till åtal och enligt Yelahs utsändes rapport förklarade den åtalade polismannen helt frankt under rättegången:
"Vid genomgången var det hela tiden underförstått att vi skulle statuera ett exempel, att visa att polisen inte skulle tillåta något inför Göteborg".
Den auktoritäre ordningspolischefen i Göteborg, Håkan Jaldung, har förklarat att svenskarna måste vänja sig vid polisens internationaliserade metoder. Är detta vad han syftar på - att statuera exempel? I så fall borde det stå i lagen, annars riskerar vi ju att allmänheten börjar tro att polisen inte följer lagen.
Om polisbelägringen av Hvitfeldtska gymnasiet var startskottet till våldsutvecklingen i Göteborg så var ekofinmötet i Malmö laddningen av samma startpistol. Där väcktes/bekräftades demonstranternas farhågor om att polisen inte var att lita på, där gödslades misstron. Attacs Hans Abrahamsson har vittnat om hur svårt det blev efter Malmö att övertyga aktivister om att samarbete med poliser var möjligt.
Chefsåklagaren Kristian Augustsson avskrev nu i januari alla generella anmälningar mot polisens agerande i Malmö, på punkt efter punkt menade han att brott inte kan styrkas. Han påstår bl a: "Beträffande frågan om polisen i förväg kraftsamlat vid Norra Skolgatan/Spånggatan, har undersökningen inte visat annat än att polisen bara gjort allmänna förberedelser för att kunna agera vid behov." Detta bestrids nu av den åtalade polismannens utsaga, enligt Yelahs utsände, att: "styrkan redan runt 11.45, det vill säga innan demonstrationen avmarscherade från S:t Knuts torg, mottog order om att förbereda omhändertagande av en större grupp människor i korsningen Spångatan-Skolgatan".
En annan central punkt är massarresteringen. Chefsåklagaren betonar att den centrala ordern var att omhändertaganden skulle ske efter individuell prövning och slutsatsen av hans undersökning lyder: "Sammantaget har det inte utfärdats någon allmän order om att alla avgränsade skulle omhändertas utan individuell prövning."
Men även detta bestrids nu av den åtalade polismannens redogörelse, denna gång enligt Dagens Nyheter, som direkt citerar: "Det var helt klart att samtliga inringade demonstranter skulle omhändertas."
Även TT:s referat förtjänar att citeras: "Den åtalade polismannens berättelse i rätten stöder i viss mån demonstranternas uppfattning om att polisen var beredd att slå till för minsta provokation."
Sanningen om Göteborg 2001, liksom om förövningen Malmö Ekofin, blir sakta allt mer komplett. Vi börjar närma oss en nivå där vi kan höja oss över enskilda, tröttkörda och skärrade människors agerande och i stället se vad som kallt och rationellt planerats på ledningsnivå.
Mycket tyder nu på att kravallen i Malmö var en planerad polisövning och, som sagt, ett statuerande exempel. Likaså framgår det av Rikspolisstyrelsens rapport att polisledningen överlade med amerikanska Secret Service inför Göteborgskommenderingen. Lägg då till att Vita overallernas planer och inkvartering var öppet deklarerade - så framstår belägringen av Hvitfeldtska, vid samma tid som Bush landar på svensk mark, som allt annat än ett mysterium.
Visst ska alla våldsverkare på alla sidor straffas - rättvist. Men det är också på tiden att det polisiära och politiska ledningsansvaret utreds och lagförs. De "handlar aldrig bara för en tia" men visst kan vi ställa dem vid skranket - med ackumulerade fakta och om alla demokratiska medborgare enar sig kring kravet på verklig rättvisa.
Första delkravet är att poliser måste sluta utreda sina egna misstänkta brott. Varför inte ge Riksdagen chansen att lagstifta en ny ordning på detta allt för länge allt för infekterade område. I dagsläget ligger en sådan reform även i utomparlamentarikers intresse.
Hanna Dahlström