Torgny Lindgren om
berättelser med könsliv
och böckers tillkomst

Den stora salen fylls av alla människotyper. De gamla och unga, journalisterna, studenterna och pensionärerna samlar sig på de bruna stolsitsarna. Man samtalar tyst. Oväntat kommer Sara Lidman i sitt ljusgrå, nästan lysande hår in och sätter sig på den främsta raden. En stund senare kommer Torgny Lindgren, klädd i kavaj, skjorta och väst. Med blicken söker han Sara Lidman. De möts i en hjärtlig kram framför scenen.

Temat för dagen är skrivandets konst. Torgny Lindgren erkänner utan omsvep att han inte alls kommer att tala om konsten att skriva. Det är någonting han "egentligen ingenting vet om". Från den gigantiska scenen med de tunga, svarta tygdraperierna i bakgrunden säger författaren att han inte kan minnas att han och hans författarvänner - varav en sitter på främsta raden i grått rufsigt hår - någonsin pratat om skrivandet - ja, förutom att man får ryggskott av det.

Publiken skrattar och under föreläsningen blir det mer av det. Det är en varm och glad Torgny Lindgren som berättar om sin barndom, hur han konverterade till katolicismen (av en pater som fick ta hand om flamländska kollaboratörers bikt, "det var nog därför han fick ta hand om mig också" skämtar han) och diskussionerna om döden som tar vid i hans ålder, om den kanske betydelselösa frågan var man vill bli begravd, för som han säger "när inlandsisen lägger sig över norra Europa så kommer vi att sköljas ut i havet som en stor buljong" oavsett var vi gravsatts.

Hur böcker kommer till

I stället för skrivandets konst, som universitetets rektor utlovat tidigare, får publiken en roande beskrivning av hur Torgny Lindgrens böcker kommer till. Ofta är det en lång komplicerad historia som börjar flera årtionden innan man ser boken i handeln. Torgny Lindgren gör skillnad på att skriva en bok och att nedskriva en bok. Skrivandet är en seg fast underbar process som försiggår i huvudet där boken lagras i minnet och berättelsen bearbetas. Insamlandet av material innebär att man gör anteckningar som sedan blir helt oförståeliga. Han plockar upp ett exempel ur sin kavajficka: Jag tror att kunskap finns, men känner inte till den.

Varför han skrivit det vet han inte.

Däremot vet Torgny Lindgren precis hur Ormens väg på hälleberget kom till. Det är boken som han slog igenom med i början av 1980-talet. Fram till dess var han relativt okänd, trots att han skrivit åtta böcker. Inte ens Sara Lidman hade läst honom utan avfärdade honom som någon av de där "stockholmspoeterna" som hon "inte hade tid med". I dag är det en helt annan ton, när hon säger att Ormens väg på hälleberget är boken som "jag skulle ha skrivit om jag kunnat skriva".

Torgny Lindgren började "skriva" den vid femårsåldern, men blev inte färdig förrän på 1970-talet. Den upprörande historien om Isak i Torgny Lindgrens hemby Raggsjö i Västerbotten blev en av ingredienserna i boken. Denne Isak berättade för den femårige Torgny Lindgren om hur han och hans föräldrar och syskon drivits från hemmet av handlaren i byn. Det var denne som ägde huset. En dag hade familjen inte råd att betala arrendet längre och vaknade av att det väsnades på taket. Det var handlaren och dennes dräng som börjat riva huset. Isak, syskon och föräldrar fick fly till en koja i skogen.

Just den berättelsen "parade sig" med berättelsen om Torgny Lindgrens farmor. Hon älskade att spela på köksorgeln. Barnbarnen älskade det lika mycket. Oftast var det dansmusik i schottis och hambotakt - tills farfars steg hördes ute på farstubron då hon gled över till en psalm. Farfar var en mycket gudfruktig man.

Sedan blev det en bok av farmors spelande och den stackars Isak som fick hemmet rivet.

Berättelsen om Pölsan

Språket är författarens främsta verktyg. Torgny Lindgren talar om språkets vikt. Ormens väg på hälleberget är skriven på västerbottnisk dialekt, liksom flera andra av hans böcker. Han har läst den tyske författaren och "preussiska anarkisten" Ernst Jüngers dagböcker. 1944 skriver han att gäller att skriva "det regnar" som om det verkligen regnar. En "satanisk" text, enligt Lindgren. Varför är oklart, kanske har det att göra med att det är infernaliskt svårt att göra det: skriva så att man rent av upplever ordets betydelse.

Pölsan är den senaste romanen sedan 1995 då Augustbelönta Hummelhonung utkom. Boken har sitt upphov i författarens barndom, precis som Ormens väg på hälleberget. I fem-sexårsåldern fick han diagnosen lungtuberkulos.

- Det var ljusa framtidsutsikter, säger han ironiskt, jag skulle slippa bli vuxen och behöva timra i skogen.

Sjukdomen gjorde att han stannade inomhus en stor del av sin tid. En dag när han var ensam hemma kom två män på en svart motorcykel. Torgny Lindgren klättrade ner i källaren, skar upp säcken med pölsa och bjöd de två okända männen. De tackade, sjöng och spelade för honom. Minnet av den händelsen har sedan vuxit ihop med upplevelsen av att läsa en holländsk bok om en obduktion av en person som dött av lungtuberkulos.

- Det som fanns där i bröstet var pölsa.

Berättelsen i Pölsan rör sig kring en lokalredaktör för tidningen Norra västerbotten. Han har problem med att chefredaktören lägger sig i vad han skriver i notiserna från inlandet. Efter ett upprört brev från chefredaktören där han konstaterar att ett flertal av de händelser som bokens huvudperson berättat om aldrig inträffat förbjuds han att skriva. En parallell historia handlar om två män som reser genom inlandet i jakt på den bästa pölsan i länet. De finner varandra i kärleken till pölsan och musiken.

När tiden är ute slår Torgny Lindgren sig ner på bordet mitt på scenen. Han hoppas innerligt att ingen journalist finns i publiken, för han hävdar att han sagt saker som han aldrig vill se i tryck. Jag tror att det är få i publiken som håller med honom.

Fakta: Torgny Lindgren
Torgny Lindgren föddes 1938 i Raggsjö i Västerbotten. Nu för tiden bor han i Östergötland tillsammans med sin fru. Han debuterade som poet 1965 med Plåtsax, hjärtats instrument, men har framför allt skrivit romaner. Han är ledamot i Svenska akademien, hedersdoktor vid Umeå universitet och flerfaldigt prisbelönt, bland annat med Augustipriset. I april kommer han med en ny bok, Pölsan.