En bok om en tuff och
elak industri

När Eric Schlosser skrev sin bok Snabbmatslandet (Ordfront 2002) åt han - enligt egen utsago - nästan uteslutande snabbmat. Han gjorde det för att ta reda på den värld som fanns bakom disken och den leende fasaden. Hans bok blev med det inte bara en bok om mat, utan också en bok om USA, om politik och en cynisk industri som inte backar för något.

De tre ledande snabbmatsföretagen: Burger King, McDonalds och Tricon Global Restaurants (som äger Taco Bell, Pizza Hut och Kentucky Fried Chicken) sysslesätter 3,7 miljoner människor i världen och öppnar en ny snabbmatsrestaurang varannan timme. En tredjedel av alla amerikaner äter snabbmat varje dag. Genomsnittsamerikanen äter tre hamburgare och fyra portioner pommes frites i veckan och dricker nästan en liter läsk om dagen. Snabbmatsindustrin är med andra ord en väldigt betydelsefull industri, vilken har förändrat hela USA:s matkultur från grunden, inte bara till det bättre.

Boken handlar till stor del om USA. Eric tar läsaren med på en resa genom ett land helt ockuperat av snabbmatshak och storföretag. En resa med läskiga kolibakterier, hemska slakterier, barnindoktrinering, alienation, skumma smakämnen, konformitet, krossade fackföreningar och amerikanska drömmar. Fokus kunde legat på någon annat men Schlosser valde passande nog snabbmaten.

Att boken nästan uteslutande fokuserar på USA kan vara lite tråkigt om man som mig vill veta mer om den svenska snabbmaten, men ser man boken som en bok om USA blir det hela mer acceptabelt.

Snabbmatslandet är i huvudsak en reportagebok full av anekdoter och kuriosauppgifter. Och det är ju utmärkt om man vill skapa närhet, men min åsikt är att boken kunde vara lite mer kompakt och lite mer faktaspäckad (fast då inte lika tjock).

När Eric Schlosser var i Malmö och gjorde reklam för sin bok påpekade han att syftet med boken inte är att få folk att bli rädda och sluta äta snabbmat men väl att få folk att veta vad de sätter i sig. Det är en hedervärd tanke och svår balansakt han slänger sig in i. Och jag tycker att han lyckas. Boken är varken en dogmatisk krossa McDonalds-bok eller en tam icketyckande beskrivning. Det är faktiskt en utmärkt bok för den som funderar på att gå och ta en hamburgare till lunch.