Farväl liberalism - och
tack för ingenting

Liberalismens död är ett urval essäer tillkomna under den senaste perioden av hans arbete som han inledde som sociolog i Afrika på 1950-talet. Essäerna har hämtats ur essäsamlingarna After Liberalism, 1995 och The end of the world as we know it från 1999. Essäerna beskriver den döende liberalismen ur tvärvetenskapligt perspektiv.

Immanuel Wallersteins genomslag i den svenska politiska vetenskapen (statvetenskapen) är främst ett resultat av författarens gigantiska arbete The Modern World-system vol. 1-3. Ett verk som publicerades 1979-89 och som är lika kompakt och innehållsrikt som ogenomträngligt. Det är från detta verk termen för Wallersteins perspektiv hämtats, världsystemteori.

Centrum och periferi

Teorin i sig var inte ny. Den innehöll huvudsakligen modeller för att förstå den lokala fattigdomen i exempelvis ett afrikanskt land, utifrån globala orsaker i stället för de lokala förutsättningar som huvudsakligen saknade värde som förklaringsgrunder. Jan Viklund skriver i sitt förord:

"Vad som krävdes var en förståelse som utgick från hur den globala kapitalismen fungerade, och som tolkade och beskrev hur dess utveckling påverkade det världssamhälle där det lokala eller det regionala bara var specialfall - som formats av den globala kapitalismens utvecklig."

Wallerstein kom att göra gemensam sak med forskarna kring FN:s Commisión Ecónomia para América Latina, Cepal - vilka delade upp världen i en axel med polerna periferi - centrum. André Gunder Frank och Samir Amin menade att denna konflikt alltid var till centrums fördel. Wallerstein å sin sida utvecklade utifrån dessa antaganden en modell som sammanfattas i följande:

• Dagens globala samhälle började utvecklas i Västeuropa under 1400-talets andra hälft. Det expanderade genom erövring tills det omslöt hela jorden.
• Systemet är kapitalistiskt. Kapitalackumulation är dess yttersta mål
• Det är ett ojämlikt system av kapitalister och producenter; samt centra och periferier; det råder mellan dessa en arbetsdelning som är axiell eftersom denna arbetsdelning utgör en axel runt vilken systemet rör sig.
• Systemet har en utvecklingshistoria som består i periodiska cykler: "exempelvis växling mellan expansion och stagnation och växling mellan hegemonisk makt och rivalitet, samt därmed sammanhängande långsiktiga tendenser, exempelvis allt mer varufiering eller kommersialisering och allt större polarisering mellan gynnade och icke gynnade,".
• Denna utvecklingshistoria har ett slut.

Arbetet med att utveckla Wallersteins världssystemteori, är produkten av Ferdnand Braudel-centrets kollektiva ansats. Detta center grundades 1976 på initiativ av Wallersteins medarbetare Terence Hopkins. Braudelcentret arbetar tvärvetenskapligt och studerar ekonomier, historiska system och civilisationer. De arbetar utifrån de gemensamma antagandena; det finns ingen struktur som är historiskt oföränderlig; ingen händelsekedja är slumpartad.

Som begreppet världssystemteori indikerar anser Wallerstein att ingen del av något slag kan studeras separat. För alla delar hänger ihop såväl socioekonomiskt, historiskt, lokalt och globalt.

Världens undergång

Med detta sagt beskriver Liberalismens död världen på ett väsensskilt annorlunda vis än de bilder av världen, massmedia matar oss med. världsystemteorins bild av världen skulle kunna liknas vid framställningen av en dator; där metallerna, hårdplasten och delarna produceras i fattiga zoner med låga löner och vinster, så kallade perifära zoner. De färdiga delarna; mikrochipen och processorerna, sätts ihop till en dator i zoner med högre löner och större vinster, semi-parifära zoner. Den mjukvara som produceras i kärnan ger de högsta lönerna och vinsterna. Denna modell beskriver världen såväl horisontalt som vertikalt.

Den förändring som postmodernister, neorealister och liberala analytiker beskriver som ny, den globala eran med informationsteknologi och gränsupplösning, blir i Wallersteins perspektiv den gamla världens dödsryckningar.

Det gamla kapitalistiska systemets motor är ju att maximera kapitalackumulationen. I kärnan av systemet är möjligheten störst att maximera profiten. Men kärnan är beroende av periferin för att kunna expandera. I början av den kapitalistiska eran var inte detta ett problem. Periferin var mycket stor och bestod av kolonier som kontrollerades med våld.

Men vinsten i systemet nådde snart taket, då börjande kärnan sakta inkorporera delar av periferin i glidande skala. Det är denna process som pågått sedan 1400-talet men som bara kan fortgå till hela världen är inkorporerad. Frihandelszonerna är den senaste vågen av en ständigt accelererande inkorporering av periferin i världssystemet och knuffar processen hastigt framåt. Informationsprodukter är varor som raskt tappar i värde.

Det socioekonomiska systemet drivs därför mot sin kollaps. Problemet är vad som händer sedan. Wallerstein sade i filmen Vinsten framför allt, i SVT:s dokumentärfilmsserie Kamera under hösten 2001: "Ett av vänsterns största problem är att de tror att facit finns i historien." De gör det inte. Vi måste finna på nya lösningar och organisationsmodeller som kan ersätta de gamla, då de realsocialistiska staterna inte visade sig vara ett alternativ. De kunde bara erbjuda en annan form av den systemupprätthållande doktrin, som kallas liberalism.

En liberal värld

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet uppstod liberalismen. Liberalismen triumferade och satte därefter dagordningen för Västeuropas politik genom sin framgångsrika målsättning att kontrollera periferin, vilket var den främsta målsättningen med uppkomsten av arbetarklass-, nationalstats-, ras- och kolonialpolitik. De rivaliserande ideologierna tog över liberalernas idéer men tolkade dem annorlunda. 1917 år ryska revolution med sina internationalistiska ambitioner var förvisso en systemkritisk rörelse. Men med doktrinen "socialism i ett land" kom också den att försvara liberalismen fast i en annan form än i väst.

Revolutionen 1968 bröt liberalernas och västmakternas hegemoni. Från och med denna, hade en verkligt systemkritisk rörelse väckts, vars internationalistiska hållning verkligen utmanade det rådande systemet. Också de nationella befrielserörelserna i periferin, efter 1968, var systemkritiska åtminstone till en början. Medan 1989 års revolution i öst inte hade någon större betydelse eftersom systemet inte utmanades av händelserna, och murens fall inte hade någon betydelse i världssystemet.

Wallerstein och Marx

Wallerstein är som vi sett marxist, i ordets bästa bemärkelse. Analysen är strikt strukturell med ekonomisk bas. världssystemets grund är produktivkrafterna där ovan finner vi överbyggnaden i form av etnicitet, nationalitet, ras etcetera. Det pågår en klasskamp inom världssystemet, i vilken strider mellan och inom nationer inkluderas, men inget öde är automatiskt den ena eller andra klassens. Den bästa av alla världar infinner sig kanske eller kanske inte. Därmed öppnar Wallerstein Marx tillslutna system. Men det är definitivt ingen tillfällighet att flera av vår tids viktigaste marxistiska tänkare är knutna till Braudellinstitutet, däribland Ernest Mandel, Samir Amin, Pierre Bourdieu och Ila Prigogine.

Hursomhelst erbjuder världsystemteorin förklaringsmodeller bra mycket vederhäftigare än neorealisternas, postmodernisternas och liberalernas. Den utgör därmed en dolkstöt mot världsbanken och dess fattigdomsbekämpande projekt. Liberalismens död är en ingång i den annars ogenomträngliga snårskog ett så här stor teori.

Klurig bok

Liberalismens död är stringent och skärpt. Men skriven på ganska hög intellektuell nivå, som kräver en viss grundläggande orientering i ekonomi, historia och sociologi. Dessutom är Immanuel Wallerstein tänkare och vetenskapsman i första han och inte författare. Liberalismens död kan därför erbjuda ett visst motstånd för ovana läsare. Å andra sidan, tar man sig igenom boken har den bra infall och mycket att ge. Att författaren skriver snårigt är måhända orsaken till att bara en tidigare bok tidigare publicerats på svenska: Den historiska kapitalismen som lundaförlaget Arbetarkultur gav ut 1985.