Grön globalisering (20
poäng)

Paulo Silva
En värld - grönt perspektiv på globalisering
Svartvitts förlag

Paulo Silva är till vardags pressansvarig för svenska miljöpartiet i EU-parlamentet och det återspeglas i den drygt hundrasidiga skriften genom de digra hänvisningarna till och tron på mellanstatliga samarbeten för att förhindra globaliseringens avarter. Miljön visar tydligast nationsgränsernas irrelevans menar Silva. De fossila bränslen som bränns i Sverige höjer vattennivån vid Bangladesh kust genom den globala växthuseffekten.

Mycket av det Silva skriver har redan sagts. Trots det tecknar han ett intressant perspektiv över världens och globaliseringens tillstånd. Många signaler pekar åt fel håll; fattigdomen ökar, odemokratiska institutioner styr u-ländernas utveckling och de transnationella företag kontrollerar en enormt stor del av ekonomin i en "blå planekonomi". Samtidigt ser Silva hopp för framtiden genom nya metoder och samarbeten; internationella frivilligorganisationer ökar, FN måste demokratiseras och internationella miljöavtal överordnas världshandelsorganisationen WTO:s avtal. FN som en världskonfederation med ett globalt parlament och rättsväsende tecknar Silva som ett möjligt framtidsscenario.

Den globaliseringskritiska rörelsen har börjat formulera mål och inte bara kritisera etablissemangets agerande. Silva ser en utveckling över tiden "från Seattle till Porto Alegre" där allt fler världsmedborgare reagerar på sociala orättvisor och miljöförstöring och börjar formulera mål för en ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Som exempel på att rösterna når fram skriver Silva att World Economic Forum som brukar diskutera fler rättigheter för företagen och nya marknader under sin sammankomst i år blev tvungen att sätta upp de globala rättvisefrågorna på dagordningen.

Globaliseringens avarter leder till ökade sociala och ekologiska klyftor skriver Silva och det är här jag hajar till. Av gammal vana läser jag ökade "ekonomiska klyftor", och visst har han en poäng här som ofta missas. Miljöproblemen är globala och otvivelaktigt direkt kopplade till sociala och ekonomiska förhållanden. Trots detta är politiken fortfarande nationsbunden och därmed ofta lamslagen i vår globaliserade värld.

Silvas bok mynnar ut i en lovsång till den globala gröna stadga som de gröna partiernas världskongress fastslog i Canberra år 2001. Det är en global grön stadga om ekologisk kunskap, social rättvisa, deltagande demokrati, ickevåld, hållbarhet och respekt för mångfalden. Globalisera partipolitiken jublar Silva och pekar på de gröna partiernas initiativ som ett utmärkt exempel.

Om någon högskola funderar på att starta upp kursen grön globalisering är det bara att kontakta Paulo Silva, kurslitteraturen är given.