Arena för oberoende
textröster

Det var något trångt i ölhallen och en lite större lokal får det nog bli om textmässan upprepas menar arrangörerna författaren Gabriella Håkansson och förläggarna Carl-Michael Edenborg (Vertigo förlag) och Richard Herold (Pocky). Det var kö på bokborden och en del förlag och tidskrifter fick inte plats.

De som var inbjudna att presentera sig själv vid borden var oberoende bokförlag och tidskrifter. Här kunde man hitta en del ganska nya i branschen som bokförlagen Ink, Lejd, mbm och poesitidskriften OEI. Även bild rymdes på textmässan genom Subdvd. Subdvd säljer udda filmer som är svåra att få tag på i videobutiken via sin nätbutik.

Norsk författare dyker ned i ondskan

I seminarieprogrammet erbjöds ett samtal mellan Gabriella Håkansson och den norske författaren Stig Sætterbakken. Hans bok Siamisk har just kommit ut på svenska på Vertigo förlag. Den är första boken i Sætterbakkens S-triologi. Rubriken för samtalet var litteratur och ondska.

Sætterbakken är intresserad av att undersöka ondska och om det går att skriva en ond bok. Han sade att försoningen hela tiden vinner över ondskan i kulturproduktionen.

I Norge har Sætterbakken gått på tvärs mot den nationella litterära traditionen av antydningarnas konst. Tydligheten provocerade litteraturkritikerna mer än äcklet i romanerna.

I nittonhundratalets litteratur har ondskan fascinerat bland andra Georges Bataille, Jean Genet och Elfride Jelinek. Ondska och godhet, hat och kärlek, död och livskraft är klassiskt huvudbry i kulturens historia. Erfarenheten är att föreställningar om dessa enskilda ord och begrepp är beroende av sin motpol för att bli funktionella.

Går det att skriva en ond bok?

Sætterbakken har funderat på om det går att skriva en ond bok. Även om ondskan är temat slutar det alltid i försoning. Han försöker skriva in sig i en tredje väg.

Håkansson tog också upp föreställningen att en välskriven bok anses vara en god bok. Sætterbakken berättade att han medvetet skrivet den sista boken i S-trilogin på en vecka. Det finns ett par sidor i den som han inte tycker är bra men han gillar att se dess svackar och höjder. Men han medgav att det är ett vanskligt sätt att skriva.

I Sætterbakkens prosa är ett filosofiskt betraktande av fenomenet ondska kärnan men berättelsen är en form av social realism som blandas med det absurda.

Tempen på litteraturkritiken diskuteras

Social realism var ett av samtalsämnena när tre litteraturkritiker klev upp i debatthörnan. Märkligt nog leddes detta debattsamtal av en av deltagarna - Göran Greider. Förutom Greider deltog Anna Hallberg från Göteborgsposten och Ulrika Kärnborg från DN. Gredier lyckades komma förbi ett instämmande samtal. Men polariseringarna och de små provokationerna (till exempel "lägg ned DN!") hackade ibland också upp debatten.

Hallberg försökte komma in på förbestämda tolkningar, ridåer för nya ingångar och elitism inom kritikervärlden utöver DN:s maktposition.

Kärnborg pekade på strukturförändringar i det litterära landskapet. Hon tycker att dagskritiken ger en likformighet i litteraturkritiken. Hon påpekade att trenden att tidningar, till exempel Expressen, samkör kultursidor med andra tidningar kan leda till att det inte blir någon kritisk bredd.

Olika meningar om politisering av litteraturen

Till en början blev det indelningar i generationer, som är en alldeles för förenklad bild att synen på litteratur. Gredier ville politisera litteraturen och sättet att analysera den. Han tycker att litteraturkritiker inte våga gå i konflikt och väjer för det politiska. Han beskrev dem som fristående partiklar i ett social vakuum.

Hallberg menade tvärtom att litteraturen ska ha sina värderingar, synas på egna villkor. Hon vill hålla den litterära kroppen så stor som möjligt och inte bocka av politiska markörer. Hon framhöll att all litteratur är social.

Kärnborg såg idealfallet som att kritikerna gör det litteraturen inte behöver göra - sätta in litteraturen i ett sammanhang.

Rappt och opretentiöst

Anna Hallberg ansåg till skillnad från de två andra att det inte var så illa ställt med den litterära offentligheten. Hon nämnde de många småförlag som kommit till och att ansåg att nutida lyrik är det bästa på länge.

Synpunkter på samtida litteratur blandades med åsikter om samtida litteraturkritik som blev ganska förvirrande för publiken, fastän man har hört åsikterna förut. Men debattsamtalet var rappt och opretentiöst.