Queerfeminister höjer
rösten

Fyra tjejer - Ulrika Dahl, Susanne Mobacker, Cecilia Neant-Falk och. Kajsa Åman - har tagit initiativ till den queerfeministiska marschen. Förebilden är dykemarscherna i USA, som började i San Fransisco för tio år sedan.

Marschen genomförs av en koalition för en dag. Koalitionen har en stor bredd och består av organisationer (bland annat RFSL), tidskrifter, sajter, caféer, barer och klubbar (se listan nedan).

Ett queerfeministiskt budskap enar och politiserar

Att marschen i Sverige kallas queerfeministisk är för att betona att den inkluderar fler än dykes, (flator). Det ska få bin, trannies (transpersoner - tjejer och killar) och deras vänner (tjejer och killar) att känna sig mer hemma i en sådan aktion.

- Med ett queerfeministiskt budskap vill vi synliggöra att för många av oss är sexism och homofobi sammankopplade, och mannen är fortfarande norm, såväl i samhället som i homovärlden. Att göra en dyke- eller queer feministisk- marsch är alltså ett sätt att synliggöra att det finns en könsmaktsordning och den påverkar oss alla, förklarar Ulrika genom mail.

För lite feministisk politik

Yelah träffar senare Kajsa på ett café och frågar varför hon tycker att det behövs en queerfeministisk marsch i Stockholm just nu.

- Jag har saknat det politiska under Pride och i homorörelsen i stort, säger Kajsa och menar främst det feministiskt politiska.

Prideparaden har karaktären av en manifesterande karneval. Men det sexualpolitiska och queerfeminismen kan man hitta på de seminarier som hålls i Prides program och under resten av året hos t ex RFSL och homosocialisterna.

- Jo, håller Kajsa med. Men marschen är en annan form. Vi hoppas att den genom att vara en gatuaktion och genom marschens paroller kan få igång en mer öppen och spontan diskussion.

Att gå i marsch är mer peppande än ett seminarium, kan nå fler och är synlig i det offentliga rummet. Tanken med queerfeministiska marschen är också att skapa en plattform för att få igång queerfeministiska diskussioner, om maktordningar och hinder i vardagen. Den kan kanske bli en katalysator för ett nätverk eller en rörelse.

De fyra tjejer som i år har gjort handling av en idé vill förstås att marschen följs upp nästa år och hoppas att det då blivit en rörelse .

Paroller som injektion till debatt

Tjejerna har tagit fram ett antal paroller som det kommer att hållas tal kring. De är: att kvinnors, flators och transpersoners hälsa och behov tas på allvar i hälso- och sjukvård, att alla oavsett hur vi ser ut och hur vi lever ska känna sig trygga på gatorna, att queerfamiljen erkänns, att vi bejakar vår sexualitet och hur vi vill ha sex.

- Vi kommer inte att hålla några tal. Vi delar ut mikrofoner och fixar ljudutrustning. Det är de som deltar i marschen som ska forma den. Några kända och okända talare kommer att hålla korta tal, men vi hoppas att det kan bli open mic (att mikrofonen går runt bland deltagarna för att säga sina åsikter), säger Kajsa.

Politisk handling i vardagen

Attityden till homo- och bisexuella har också blivit mer respektfull. Transpersoner ses dock fortfarande som suspekta och de är mer osynliggjorda. Men under det senaste årtiondet har det kommit till en rad lagar som befäster homo-bi- och transpersoners lika rättigheter i samhället.

- Men, man får inte slå sig till ro med lagstiftning. Det finns fortfarande både fördomar och hot kvar. Därför är det viktigt att göra oss mer synliga och kräva vår rätt. För mig finns det politiska ställningstagandet hela tiden i min vardag, säger Kajsa och upprätthåller det feministiska mottot att det privata är politiskt.

Koalitionen

I koalitionen för en dag ingår (med reservation för fler tillkomna): Anna på Kungsholmen, Arbetaren, Babs kök och bar, Bang, B:cause, Blatteflickorna, Butchfemmenätverket, Corky, Clit Club, Damrummet, Darling, Dykelive, Golden ladies, Häcktet, Kvinnohöjden, Kafé 44, Lash, Lovestore, Ts Brotherhood, Ts Sisterhood, RFSL, Syliva, Slick, Querdykes, ZON, Shame och Yelah.