Senaste nytt
2008-11-18 18:31
Irak: ett avtal var två
2008-11-18 12:22
Malmö: Tåget stormat
2008-11-17 21:45
Irak: trupper ute 2011
2008-11-15 15:57
Malmö: Ännu ett hus
taget
2008-11-04 17:58
Lund: Smultronstället
rivet
2008-10-18 19:14
Malmö: 500 personer mot
SD
2008-09-20 12:57
Malmö: 700 dansade på
gatan
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Fredag 17 januari 2003

Dags att göra upp om
Göteborg

Det är märkligt att konstatera hur ytligt Göteborgskommitténs 800-sidiga betänkande är. Ytligt och slugt. Men ändå ett mycket viktigt dokument i och med att flera av de teser som drivits från maktkritiskt håll nu bekräftas från högsta ort.

Redan utgångspunkten är hoppingivande i och med att kommittén valt att bredda ämnet i förhållande till direktivet: "Det som hände i Göteborg kan inte enbart ses som ordningsfrågor som skall hanteras med polisiära insatser utan också som politiska frågor rörande demokrati, inflytande, utanförskap m.m."

Men i och med att avsnitten om politik är så svepande och begränsade till någon sorts katalog över utomparlamentariska rörelser känns utfästelsen mer pliktskyldig än som utslag av en seriös ambition.

Storbildsskärm i stället för kravaller?

Det som förenar de globala systemkritikerna är kraven på rättvisa och jämlikhet. Inget lär göra den rörelsen nöjd och belåten utom rejält ökad rättvisa och jämlikhet. Men läser man Göteborgskommitténs rapport tycks rörelsen snarare törsta efter två helt andra saker: medial uppmärksamhet och dialog med makthavarna. Hade demonstranterna och aktivisterna i Göteborg bara fått tillräcklig uppvaktning från media och på ännu fler ställen kunnat chatta med Göran Persson via storbildsskärm, då hade kravallerna uteblivit!

Det må vara postmodernt dravel eller ett försök att nedvärdera, uttalandet är i vilket fall en skymf mot den globaliseringsrörelsen. Vi vet alla att Göran Persson är mycket mer beroende av media än till exempel AFA-iter eller Vita overaller. Exponering är inte drivkraften.

Reformering av polisen

Skalar man bort denna föga förledande lägesbeskrivning och demokratidiskussion och i stället ser vad kommittén egentligen vill så handlar det om att reformera polisväsendet. Ordentligt. Organisationen, utbildningen, utrustningen.

Det är viktigt att reformera och förbättra polismyndigheten. Pansarfordon och vattenkanoner är kanske inte det bästa sättet, men en del andra förslag vittnar om att kommittén (utan att nämna det direkt) oroats över poliskulturen: okunnigheten och fördomarna om vänstergrupperingar.

Makeringsförbudet är olyckligt. Om nu de svartklädda är så himla krimniella kommer de raskt skaffa sig läkarintyg om att de inte tål drag och följaktligen måste bära skidmasker året runt. Det allvarliga i förbudet är att det tafsar på demonstrationsrätten och att det negligerar det reella hot (från extremister men även polis) som vissa demonstrerande grupper är utsatta för.

Maskerade demonstranter är ingen lycklig situation, men Sverige har en god tradition av självsanering i politiska sammanhang, låt oss lite på den förmågan, och minnas att majoriteten av de upploppsdömda efter Göteborg inte var maskerade.

Kommittén har kringgått kärnan

En aldrig så nödvändig förändring av polisen döljer inte det faktum att kommittén kringgått kärnan i det som utspelade sig i Göteborg. Konfrontationen mellan EU-makten, amerikanska presidenten och dess ordningspatruller å ena sidan och en både gammal och ny proteströrelse med förhållandevis litet militant inslag å andra sidan. Man måste komma ihåg att de som söker en verklig demokratisering av vårt samhälle stod framför och inte bakom poliskedjan.

Betänkandet är trots allt detta mycket användbart för fortsatta kampen om såväl rättvisa som historieskrivning efter Göteborg. Kommittén trycker befriande hårt på att polisens insatser mot Ekofin-demonstrationen i Malmö i april före toppmötet liksom belägringen av Hvitfeldtska var omotiverade, oproportionerliga och kränkande för en stor mängd oskyldiga demonstranter. Samt att dessa nyckelhändelser fick ödesdigra följder för de påföljande händelserna.

Vad gäller Berzeliigatan och starten på det upplopp som fortsatte med vandaliseringen av skyltfönster längs Avenyn vill inte Göteborgskommittén tala klarspråk utan betonar att olika aktörer tolkat händelserna på olika sätt. Slående är dock att samtliga refererade vittnesmål, från såväl polis som demonstranter, bekräftar att upploppet startade först efter att polis gått in med hundar för att söka skära av och omringa de grupper som betraktats som orosmoment.

Bortser från återkommande mönster

Samtidigt som det är bra att en före detta socialdemokratisk statsminister och före detta högerledare lägger fram dessa fakta svart på vitt är det beklagligt att kommittén inte diskuterar det mönster som förelåg inför varje upplopp i Göteborg: kravallerna startar efter det att polisen inlett ett preventivt massingripande. Denna uteblivna taktikdiskussion tyder på en ytlighet grundad i en rädsla att gå in på väsentligheter.

Nu är i alla fall kommittén färdig. Nu är det fastslaget från högsta ort att:

  • polisen gjorde en usel insats i Göteborg
  • polisen med två gigantiska provokationer (Malmö och Hvitfeldtska) lade grunden för långt mer omfattande kravaller än några huliganproffs någonsin kunnat få till
  • polisen begick en mängd övergrepp mot oskyldiga medborgare, alltifrån misshandel till förolämpningar

Detta betyder att det faktaunderlag, den verklighetsbild och det skuldutpekande som från allra första början polisen, Göran Persson, Thomas Bodström, åklagarna och media bestod allmänheten och domstolarna med var falsk. Polisen var inte oskyldig. Upploppen var inte planerade eller organiserade på det vis som påståtts i rättssalarna. Sextio upploppsdömda (hittills, fler väntar) har dömts på felaktiga premisser.

Persson och Bodström bör ställas till svars

Göran Persson och Thomas Bodström bör ställas till svars för detta ministerstyre, denna inblandning i rättsskipningen.

Samtliga fällande göteborgsmål där skuldfrågan inte avgjorts på erkännande eller där påföljden avvikit från tidigare praxis (det gäller ett 40-tal domar) bör omprövas. De dömda i dessa mål bör genast begära resning i Högsta domstolen.

Som ett led i detta resningsarbete bör en eller flera kommissioner tillsättas (av regering, riksdag och/eller vanliga medborgare) som grundligt utreder det rättsliga efterspelet.

Det handlar om rättvisa, det handlar om demokrati.

Erik Wijk


Fler texter av Erik Wijk

Relaterade mailadresser:
Erik Wijk
ANNONSER
http://www.yelah.net/butiken/product=73
http://www.yelah.net/articles/tema20081024
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://anarkisterna.com/from-thoughts-to-action/
http://www.trickleupfilms.org
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.sac.se