Hur kan ekonomin
demokratiseras?

Tittar man igenom programmet för World Social Forum ordentligt ser man att det finns en del möten och workshops om just ekonomi. Om skuldfrågan, om demokratiskt underskott i stora internationella finansinstitutioner och så vidare. Deltagande budget är en klassiker på forumet, men som något nytt kommer "demokratisering av den globala ekonomin". Inte i den meningen att det bara är institutionerna som måste förändras, men i folkbildningssyfte. Alltså att vanligt folk måste bli bättre på att förstå världsekonomiska regler, sammanhang och begrepp.

Lördagen den 25 på eftermiddagen bjöd engelska Centre for the Study of Globalisation and Regionalisation på workshop om det civila samhällets roll i den nya, globaliserade ekonomi. Det var ganska överraskande att höra hur mycket tyska och franska Attac faktisk jobbar med att sprida kunskap om komplicerade ekonomiska frågor, och meningen är såklart att bankfolk bör ha ett kvalificerat motspel från folkrörelser.

Läser man nyhetsartiklar och kommentarer om skillnaden mellan Davos (där World Economic Forum hålls) och Porto Alegre så ser man ofta att Porto Alegre representerar Syd, står för solidariteten, för medkänslan - för det emotionella. Davos däremot är synonymt med kyla, pengar, hjärna och cynism.

50 års misstag räcker

Samma morgon var mer än 100 människor samlade i Porto Alegres "docklands" nere vid hamnen för att höra hur illa och orättvist Världsbanken och Internationella Valutafonden, IMF, fungerar. Delegater från en rad länder visade hur dessa institutioner kör över hela befolkningar och länder med sina krav på strukturanpassning.

Skuldkrisen har förvärrats under de senaste åren och man har bantat ner hälsa och utbildning till det pinsammas nivå. US Network for Global Economic Justice menar helt enkelt att man bör lägga ner Världsbanken och Internationella Valutafonden efter 50 års negativa erfarenheter. Venezuela befinner sig i öppet krisläge, Argentina har länge suttit på pottkanten, och rädslan för att något liknande kan hända i Brasilien är fortfarande stor. Afrika påverkar knappast världsekonomin.

US Network for Global Economic Justice har existerat sedan 1994, då Världsbanken och IMF fyllde 50 år. Man lyckades mobilisera enormt vid toppmötet i Seattle 1999, men konkret är det inte mycket som har förändrats. Det pågår ett imageförnyande i de två tunga institutionerna, men en reform är inte på tal. Bara ett fåtal länder har fått efterskänkning på en större del av skulderna. Det återstår att hitta nya vägar, och på den punkten bidrog morgonens möte inte med annat än att visa hur snett det har gått i en mängd fall i Afrika och i Sydamerika.

För att återvända till förhållandet mellan Davos och Porto Alegre: Jag frågade varför att det inte pratas om korruptionen på forumet, är inte den ett problem? Bland delegaterna på morgonmötet fanns det en klar motvilja mot att prata om korruption som ett ekonomiskt problem i Syd. Man svarade bara att i Nord finns den också. Att den är relativt större i Syd är inte relevant. Jag upptäckte sedan att det organiseras ett par workshops om just korruption på forumet, vilket är goda nyheter. Brasiliens president Lula och hans Partido dos Trabalhadores har lovat kamp mot korruption i den nya administrationen.

Ny ekonomisk trend

På eftermiddagens engelska workshop var man mycket intresserade av att prata om "transparency", om "good governance" - och att fattigdom i Syd inte bara existerar för att Nord har gjort misstag. En sydafrikansk journalist berättade hur man försöker att påverka landets parlamentariker att bli bättre, ärligare politiker just via dessa nyckelbegrepp. En holländsk ekonomijournalist berättade hur hon ofta lyckas få publicerat tredje världen-historier just för att hennes artiklar är vinklade på ekonomi och inte på människor.

Det visade sig att i en del länder i Syd är det faktiskt så, att små, torra ekonomitidningar är de enda som vågar avslöja korruption och maktmissbruk just för att handels- och finanstidningar inte kontrolleras av staten eller partinomenklaturan. Problemet är då att folkrörelser nästan per definition inte är intresserade av hur ekonomi fungerar. Man är bara emot marknaden, Mot kapitalmakten.

Budskapet från Centre for the Study of Globalisation and Regionalisation var ganska klart: Blir vi bättre på ekonomi så får vi mera inflytande. Det handlar inte bara om den goda viljan utan också om pengar.

Morten Gliemann arbetar för UBV, Utbildning för biståndsverksamhet, i Brasilien.