Susan George i Porto
Alegre med allvarligt men
hoppfullt budskap

Susan George, fransyskan som bland annat är en av Attacs grundare och som skrivit en rad böcker om kapitalismens, globaliseringens och nyliberalismens baksidor, var i sitt tal på lördagen, med temat Korporationernas dominans och det finansiella systemets kris, minst lika skarp som förra året. Dödligt allvarlig, men med ett i grunden optimistiskt budskap, manade hon den unga delen av publiken att ägna sin tid åt att sätta sig in i hur det ekonomiska systemet verkligen fungerar.

- Det är betydligt mer komplext än när jag började. Då kunde man i ropa "USA ut ur Vietnam" och alla visste vad det betydde. Men försök att tala om Gats-avtalet i dag och de allra flesta har ingen aning om vad det innebär.

George sa sig aldrig under de senaste trettio åren ha varit så optimistisk som nu. Men hon betonade i samma andetag att det nu är allvar.

- Vi har en historisk chans. Men vi kommer att möta ett verkligt helvetesscenario om vi inte lyckas.

Med hänvisning till sin något år gamla bok, The Lugano book, där hon målar upp en skräckversion av en nära framtid, varnade George för att "ju starkare vi blir, desto hårdare kommer våra motståndare att försöka slå ned oss". I The Lugano book beskriver George, i korta drag, hur kapitalismens maktelit i en undersökning kommer fram till att om jorden år 2020 verkligen kommer att hysa de beräknade åtta miljarder människorna, så kommer kapitalismen att vara hotad. Alltför många av dessa kommer nämligen inte att kunna ingå i det kapitalistiska systemet. De kommer inte ha jobb, alltså ingen inkomst, alltså inget att konsumera för. Därför beslutar man sig för att helt enkelt rensa bort en stor del av dessa människor. Och man gör det inte på hitlerskt manér, tror George, utan mindre uppenbart. Redan i dag vägrar man, exemplifierar George, att göra något åt aids-epidemin som dödar miljoner, främst fattiga, eller åt det 80-tal krig som pågår i världen.

- Jag vill inte låta konspiratorisk, men de rika och mäktiga verkar ha kommit fram till att hundratusentals människor är överflödiga.

Trots detta är Susan George alltså hoppfull, och hon sätter förstås sitt hopp till den nya, globala motståndsrörelsen, som hon anser, under de få år den funnits, har visat stor mogenhet, en demokratisk struktur och en konsekvent ickevåldsam metodologi.

- Rörelsen beror inte på vissa personer eller på vissa grupper. Den är självgående, och det känns tryggt för mig som inte vet hur länge jag kan hålla på, sa George, som fyller 70 nästa år.

Men rörelsen är inte perfekt ännu, och ett problemet anser George ligger i att den fortfarande är till största delen en medelklassens rörelse. Kanske skulle man börja fundera på att starta insamlingar så att även fattiga, de som i så hög grad behöver en annan värld, också har råd och möjlighet att åka på evenemang som Världssociala forumet eller protester i Seattle? frågade George och fick rungande applåder till svar från den månghövdade åhörarskaran i sporthallen i Porto Alegre.

Hon slutade sitt tal, i mångt och mycket ett mästarens tal till sina elever, med att berätta om sin dröm. Utgångspunkten är att maktens män inte bara är onda, de är löjliga.

- Jag tänker mig att vi samlas tillräckligt många runt dem i en ring och helt enkelt skrattar ut dem...