Det tredje sociala
världsforumet präglades
av optimism och
förvirring

Med så många människor samlade är förstås evenemanget en utmaning för organisatörerna. Och årets forum har innehållit sin beskärda del av förvirring. Allt från program som kom först på forumets andra dag och dessutom i för snålt tilltagen mängd, till en mängd inställda workshops och annonserade föreläsare som antingen inte dyker upp eller sitter fast i trafikstockningar och kommer fram nån timme för sent. Bland alla demonstrationer för det palestinska folket, för indianer eller homosexuellas rättigheter eller mot George W Bush, spontanordnades även ett protesttåg för rätten till ett program.

Tydlig optimism

Men trots problemen har detta tredje forum präglats av en tydlig optimism. Det har sin förklaring. Medan det förra forumet ägde rum i skuggan av Argentinas kollaps, präglades årets av Luiz Inácio Lula da Silvas nyliga seger i presidentvalet i Brasilien med allt vad det innebär i forum av hopp för Latinamerikas vänsteranhängare och arbetarpartier över hela världen. Varken krisen i Venezuela och Bolivia, eller ens USA:s hot om krig mot Irak, som var forumets stora debattämne, lyckades lägga sordin på den förväntan som Lulas seger inneburit. Många var de föreläsare som hänvisade till Lula, trots kritiken mot att han valt att delta både på forumet i Porto Alegre och det ekonomiska i Davos, och många var de föreläsare som tvingades avbryta sina tal för att lyssna på publikens närmaste religiösa skanderande av slogan "Lulala".

Men det är inte bara Lulas seger som ligger till grund för optimismen, även om det är den mest påtagbara anledningen. Susan George och många med henne grundar sitt hopp på det faktum att den globala motståndsrörelsen nu överlevt så pass många år och visat sig så stark och självgående att risken för att det hela ska rinna ut i sanden, eller ta en oväntad och icke önskvärd riktning, känns avlägsen.

"Vi behöver ha med oss Afrika och Asien"

Utöver optimismen har ett annat och mer problematiskt faktum präglat forumet mer än tidigare år, nämligen den starka sydamerikanska koncentrationen. De afrikanska och asiatiska och till och med centralamerikanska deltagarna var så få i år att man reagerade när man stötte på dem. Detta bekymrar förstås organisatörerna, och på den avslutande presskonferensen förklarade man beslutet om att nästa års forum förläggs till Indien med förhoppningen om att öka den afrikanska och asiatiska styrkan.

- Vi behöver ha med oss Afrika och Asien för att vi ska kunna genomföra vår dröm om en annan värld, sa Cândido Grzybowski från organisationskommittén på den avslutande presskonferensen på tisdagen. Men om allt går som det ska så är vi tillbaka i Porto Alegre 2005.