Inför det kommande
kriget

Dessutom menar Powell att Saddam Hussein har kopplingar till al-Qaida. Ett påstående han säger sig fått från sina infiltratörer och agenter. Qaidaledaren Abu Mussab al-Zarqawi uppges till exempel ha kommit och gått oförhindrat i Bagdad. "al-Qaida fortsätter att vara intresserade av massförstörelsevapen" sa Powell, enligt New York Times. Powell uppgav sig vidare ha fått mängder av annan information om att Irak fortsätter att tillverka massförstörelsevapen av samma agenter och infiltratörer.

Under onsdagskvällen kom den svenska reaktionen: "en stark argumentation" sa statsminister Göran Persson. Och det vanliga: "vi står bakom Säkerhetsrådets beslut". Från UD hördes det märkliga: "Sverige står för samma utrikespolitik nu, som under Olof Palme".

Börsen i Stockholm och New York tog ett glädjeskutt. Äntligen blir det krig. Blod och tarmar ska flyta. Oskyldiga kvinnor, män och barn ska lemlästas och dödas. Världens vapenproduktion kommer i "närtid" att öka omsättningen på högteknologiska vapen, gigantbomber och annat smått och gått (begreppet "närtid" är hämtat från tv4 ekonominyheter under onsdagskvällen). Redan under torsdagsmorgonen hade börserna stillat sin eufori. Många av skeptikerna till USA:s planer hade inte låtit sig övertygas av Powells argumentation, lika lätt som Sveriges statsminister. Börsspekulanterna tog det därför lugnt. Kriget verkar vänta lite på sig.

Vad som egentligen hände i onsdags

Colin Powells presentation var förstås nonsens. Inget framkom om Iraks eventuella massförstörelsevapen. Det var som Iraks delegat uttryckte saken: "en amerikansk show, komplett med stunts, specialeffekts och allt". Powell föredrog en rappakalja indicier som bara med sjuklig misstänksamhet kan tolkas som om Irak har massförstörelsevapen och kontakt med al-Qaida. Detta insåg ett stort antal delegater från bland annat Frankrike och Tyskland, som ansåg att Powells föredragning var en anledning till att inte avbryta vapeninspektionerna, för att i stället kasta bomber kring sig. Beslutet var tvärtemot det börsspekulanterna och Pentagon önskade sig.

Göran Persson följde den ärorika utrikespolitiska tradition som Sverige följt sedan andra världskriget. Han sade ingenting som han trodde kunde reta någon. UD hade däremot fått en del om bakfoten. Olof Palme tog ställning mot amerikanska terrorbombningar. Den nuvarande regeringens låt gå-mentalitet legitimerar amerikanska terrorbombningar. Genom att Göran Persson inte driver fredsfrågan i FN eller ens i Sverige, gör han för landets del ett tyst medgivande till börsspekulanternas och Washingtons krigshökars fördel.

Väst har hela tiden varit i krig mot Irak

Det Colin Powell vill ha rätt till är att trappa upp kriget, utöver flygräder och ekonomisk krigföring. USA vill ha fullständig tillgång till Iraks olja. I fråga om mänskliga rättigheter har USA inget att anföra, mer än retoriskt. Massakern i Halabja den 16 mars 1988, då 5 000 kurder dödades med en mix av gift och nervgas, hade till exempel USA:s indirekta stöd. Irak befann sig då i krig mot ett före detta allierat Iran som utmanat USA, under den dramatiska gisslankrisen när amerikansk ambassadpersonal hölls fångna. Det var en händelse som blev upptakten till amerikansk-iransk fiendskap och till att Ronald Reagan vann valet i USA 1980.

Samtidigt störtades Ba´ath-partiets president Bakr av ba´athisten av Saddam Hussein som tog makten över hela Irak och över Ba´ath partiet.

Husseins statskupp blev en blodig historia som underblåstes av att den amerikanska rådgivaren Zbigniew Brzezinski, som uppmanade Irak att ta tillbaka vattenvägen Shatt- al- Arab i Persiska viken. Detta blev inledningen till ett åtta år långt krig där USA stödde Irak med bland annat de vapen som användes vid Halabja. Massakern är samma massaker som Vita huset anför som ett av skälen till upptrappning av kriget mot Irak. De anför att "Saddam Hussein inte tvekar att använda kemiska stridsmedel mot sin egen befolkning."

USA uppmanade, under kriget 1991, oppositionella styrkor i norr och söder att göra uppror. Shi´itiska och kurdiska styrkor lydde general Norman Swarzkopfs uppmaning. Den visade emellertid vara helt falsk: Irakiska helikoptrar fick flyga över de amerikanska linjerna för att krossa de shi´itiska och kurdiska upproren. De enheter ur det irakiska republikanska gardet som lydde Swarzkopfs råd hindrades att nå sina vapenförråd av amerikanerna. USA:s retorik i säkerhetsrådet om att de vill skydda de mänskliga rättigheterna i Irak har inget stöd i landets tidigare handlande. Inte heller kan man föreställa sig att landet vill införa demokrati i Irak. Det finns inget exempel på att USA har verkat för demokrati i något arabland. Tvärtom har landet bistått Irak, shahens diktatur i Iran, konungadömet Saudiarabien och apardheidstaten Israel. Jordanien har fått USA:s stöd trots att landet har haft demokratiska instanser. Landet är emellertid ingen demokrati med västerländska mått mätt. Kung Abdullah förefaller också kritisk mot USA:s angrepp på Jordaniens grannland Irak. USA har inte heller förmått övertyga den gamle bundsförvanten Saudiarabien att ta emot amerikanska styrkor i landet. Överhuvudtaget tycks alla arabstater vara kritiska till krigsplanerna, också de som har haft USA:s tidigare stöd. Israel är det enda landet i Mellanöstern som välkomnar Bushs planer.

Vad har gjorts och vad bör göras

Det är lockande att se Irak som en parallell till tidigare Jugoslavien. Det finns ingen i Irak som kan eller har stöd för att ta makten. En förhandlingspartner saknas med andra ord i landet. Ett irakiskt skuggparlament finns. Men det är i exil. Således kan man anse att väst sitter på pottkanten.

Den åtgärden väst tänker sig - att bomba ihjäl den irakiska regimen - har aldrig fungerat. Strategiska bombningar kan aldrig vinna ett krig. I Kosova vann UCK kriget åt USA. I Afghanistan skulle amerikanerna inte ha kommit någonstans utan Norra Alliansens offensiv och skickliga krigare. I Irak har handelsembargot och bombräderna samlat Iraks folk kring sin diktator. Väst har tillåtit Saddam Hussein att tillintetgöra alla väpnade uppror mot regimen. Inga irakier kommer därför att föra ett markkrig åt amerikanerna. Kurder och Shi´iter är av förståeliga skäl skeptiska till väst.

USA kommer att behöva sätta in markstyrkor. De kan möjligen ockupera Irak, men det kommer att ha ett högt pris. Vilken legitimitet kommer en ockupantregim att få? Och vilket blir priset i mänskligt lidande?

En fortsatt ekonomisk krigföring mot Irak är att föredra för många västländer. Det skulle hålla oljan på låg prisnivå. Humanitär hjälp, utom den mest akuta kunde då också fortsätta utebli. Denna hållning är dock inte försvarbar av humanitära och etiska skäl.

Kvarstår då att häva embargot och ge stöd åt oppositionen. Det är en uppgift för den demokratiska världen utom Israel och USA. Ingen vid sunt förnuft i regionen kan lita på dessa båda skurkstater. Iraks problem är dock långt från sin lösning och om USA vill bekämpa terrorismen bör de sluta ge sitt bistånd åt den.