Lydstater och skurkstater

Det är oftast i dessa fall som olika analytiker begår det stora misstaget att tala om "paradoxala relationer". Vad som inte nämns är att de paradoxala relationerna egentligen är påtvingade maktrelationer skapade i syfte att befästa amerikanska och västeuropeiska intressen.

Ländernas odemokratiskt utsedda styrelseskikt är helt beroende av utländskt stöd, oftast i form av militär upprustning. Den inhemska politiken färgas oftast av en nedtryckt upprorsstämning som hela tiden riskerar att, som i Iran 1979, omstörta samhällsordningen och då helt plötsligt förvandla landet från lydstat till skurkstat. En tidigare utvald lydstat kan även förvandlas till skurkstat beroende på dess strategiska betydelse för i det här fallet USA:s militära och ekonomiska intressen.

Det kan räcka med en förändring inom den amerikanska presidentadministration, en ny doktrin ska formas, nya geopolitiska mål skapas, i vissa fall kan det helt enkelt räcka med att USA vill avbryta en relation innan lydstatens inhemska kittel kokar över och förstör den propagandamässigt fördelaktiga världsbild som Imperiet ständigt behöver för sin legitimitet att handla.

Pakistan och Afghanistan

Pakistan är ett land som sedan början av 1980-talet haft en mycket stor betydelse för USA. Under det kalla krigets varmaste årtionde valde Sovjetunionen att invadera Afghanistan som svar på ett maktskifte i Kabul 1979. Som brukligt utspelades aldrig en direkt konfrontation mellan de båda maktblocken. Genom att beväpna inhemska rebellgrupperingar lyckades USA dra in Sovjet i en kostsam och förödande konflikt som bidrog till unionens sönderfall i slutet av 1989.

Pakistan var nyckeln till det "heliga krig" som smordes av USA genom ekonomiskt och militärt bistånd. Fundamentalistiska strömningar blev allt starkare medan Washingtons "frihetskämpar" flögs in från stora delar av världen. Och det var genom Pakistan de fann sin väg, landets säkerhetstjänst kanaliserade det amerikanska pengaflödet och förvandlade dess värde till militär hårdvaluta. Man formade en "helig armé" som skulle komma att vända sin vrede mot sin skapare. Inbördeskrig bröt ut i Afghanistan så fort de sovjetiska styrkorna drog sig tillbaka och landet lämnades i ett blodigt svek.

Talibanerna

Genom Pakistans religiösa skolor föddes talibanregimens ideologiska bas. Efter att Kabul intagits 1996, och därmed de rivaliserande grupperingarna mer eller mindre besegrats, kom landet under fundamentalistiskt styre. Medan inbördeskriget förvandlades till en lågintensiv konflikt i de norra delarna av landet började man i USA betrakta en tidigare kaotisk oroshärd som ett område med mer strategiskt värdefulla syften. Man började, återigen med Pakistans diplomatiska hjälp, att förhandla med talibanregimen. Flera stora oljebolag började intressera sig för möjligheterna att dra pipelines som ett mer fördelaktigt alternativ än de som tidigare varit tillgängliga.

Men historien hann i fatt, och Washingtons "frihetskämpar" klev in i bilden. USA var nu ondskans imperium, det heliga kriget hade funnit en ny fiende. Efter en rad spektakulära attacker mot amerikanska mål beslöt sig USA för att åter förändra sin syn på Afghanistan. Clintonadministrationen svarade med missilattacker mot vad man nu benämnde som al-Qaidas träningsläger. USA dömde ut talibanregimen och helt plötsligt fanns det en mängd anledningar till varför Afghanistan var "ett hot mot demokrati och stabilitet". Pentagon började dra upp invasionsplaner som de inte ens behövde presentera för omvärlden, då vi helt plötsligt fick bevittna historiens konsekvenser. 11 september blev vändpunkten för Bushadministrationens geopolitiska syften.

Bedräglig stiltje

Världen delades upp i "de som var för" och "de som var emot". Pakistan och dess nyligen krönta diktator fick likt många andra länder ett ultimatum och var snart inordnat som en allierad bundsförvant i Washingtons millenniekrig. Landets skulder fick sig en ordentlig avskrivning och den militära och ekonomiska upprustningen fick Pakistan att erbjuda både mark- och lufttillstånd för de amerikanska styrkorna. USA flygbombade stora delar av Afghanistan samtidigt som man tillät rebellgrupperingar att avancera mot de kvarvarande talibanställningarna. Allt gick väldigt fort, talibanregimen föll och makten fördelades mellan olika krigsherrar under samlingsnamnet "Norra alliansen".

Omvärlden prisade USA för befrielsen av landet och den marionettregering som inrättats av ockupationsmakten blev det enda legitima språkröret för det afghanska folket. Oljebolagen började återvända, och det tog inte många månader innan vi kunde läsa om hur flera pipelineprojekt satts igång. USA har ersatt den gamla kommunistunionens ockupation av landet. Nära 10 000 amerikanska soldater är stationerade i Afghanistan, frågan är bara hur länge de kan behålla det kvävda lugn som nu präglar ett tidigare krigshärjat land. Likt Afghanistan är Pakistan, trots sin demokratiska fasad av stiltje, en av USA:s mer kritiska lydstater, det är dessutom kärnvapenbestyckat och i ständig konflikt med Indien. De fundamentalistiska strömningarna förstärks allt mer och hatet mot USA kanaliserar människors desperata situation i en riktning dömd till fortsatt konflikt.