Demokratin är död,
länge leve demokratin!

Ämnet var Afrika och varför afrikaner hade det så illa ställt som de hade, och varför de så länge varit under diktaturens ok, såväl internt som externt. Den ena sa då:

- Alltså, demokrati består av två ord. Demos, det vill säga folk, och krati, det vill säga styre. Du kan inte ha demokrati när du inte har ett ordentligt folk eller vettiga medborgare. Man kan inte låta ett gäng barfota vildar styra ett land!

Den andra vännen gick i taket av det uttalandet och kallade personen för fascist och då hände det för en tioårig pojke det oförglömliga att dessa distingerade, gråskäggiga män ställde sig upp och kastade vinglasen på varandra och helvetet brakade loss i vårt gästrum.

Att ignorera folkets röst

Jag undrade länge om vem av dem som hade rätt, om det var faktiskt så att det var bara vissa folk som kunde göra sig förtjänt av demokrati, om det stämde att folket får vad de förtjänar. Med tiden har jag förkastat den idén, just för att den är en fascistoid uppfattning.

Den ovanstående anekdoten borde man kanske berätta för George W Bush, Tony Blair, José María Aznar och Silvio Berlusconi. Att de fullständigt ignorerar sin tämligen starka hemmaopinion mot ett anfall på Irak, visar inget annat än just fascistoida tendenser och cynism och förmyndarskap hos dessa folkvalda ledare.

De har kanske tagit Bertholt Brechts ironi på allvar, nämligen det där med att välja ett nytt folk, då det gamla hade förbrukat regeringens förtroende. I dag demonstrerar cirka 60 miljoner människor världen över i 354 städer mot kriget. I London uppskattas uppemot en miljon människor för att få sin valda ledare att lyssna på dem som valt honom.

Har folket fel?

I Storbritannien stödjer så få som var tionde medborgare ett anfall på Irak utan FN:s stöd, i matadorernas Spanien är hela 74 procent mot kriget, och i Italien är siffran 50 procent (källa Time Magazine). Enligt BBC:s undersökning från 11 februari motsätter sig cirka 70 procent av européerna i EU-länder ett krig mot Irak utan FN:s stöd. Även om FN skulle ställa sig bakom kriget, så är det bara cirka 40 procent som stödjer ett militärt angrepp. Men folket måste ju ha fel, eftersom ledarna så bestämt.

En lek med bevis

Är Irak farlig för sina grannar? Hans Blix, ledare för FN:s inspektionsteam i Irak lade igår fram sin rapport för FN:s generalförsamling, som är en guldgruva för internationella jurister åratal framåt. Blix skriver: Vi har inte hittat några förbjudna vapen. Om dessa existerar, måste de presenteras för att sedan förstöras. Om de inte existerar, måste trovärdiga bevis därom presenteras.

Eller som Iraks utrikesminister, Mohammed al-Douri, uttryckte saken: "Som ett arabiskt talesätt lyder: 'En tom hand har inget att ge'. Du kan inte presentera något som du inte har".

Apropå krigsanledningar och konspirationer har nog Blair en bra framtid som partyclown, när han på Newsnight på BBC2 säger: Låt mig säga, det här oljegrejenoljekonspirationsteorin är ärligt talat en av de mest absurda, om man analyserar den.

Vad Blair missar är att hela 41 personer inom Bushs administration har kopplingar till oljeindustrin, inklusive Mr. Jag-vill-ha-krig-nu himself, samt Condoleeza Rice, Bush personliga sekreterare som har suttit i styrelsen för oljebolaget Chevron.

Vad bra att Blair försäkrar oss om den saken. Pinsamt dock att hela det dokument som Downing Street presenterade som säkra bevis om Iraks farlighet som terroristland var taget ord för ord, inklusive interpunktion och stavfel, från en amerikansk collegestudents doktorsavhandling för 10 år sedan.

Att gå ut i kostsamt krig och nedrusta välfärden

Att USA har sin största budgetunderskott på åratal är det tyst om, lika tyst är det om hur mycket kriget kostar. Att skicka trupper och krigsmaterial till Persiska Viken kostar kring 90 miljarder kronor, att föra krig kostar mellan 60-90 miljarder kronor per månad, och att få hem trupperna efter kriget kostar kring 50-70 miljarder kronor (källa: Congressional Budget Office).

Messianskt är som sagt det enda man kan beteckna Bush-Blairs projekt. Det gör sken av att de bry sig mer om det irakiska folkets välbefinnande och vilja än sitt eget folks vilja och välbefinnande. Vad anser de om USA:s budgetunderskott och Englands nedrustade välfärd?

Aldrig tidigare har en och samma fråga engagerat så många människor så simultant som frågan om Irak-kriget. Mycket tack vare den globala eran, med Internet och mailingslistor, men nog har ledarnas arrogans mot sitt eget folk påverkat och påskyndat processen. I dag anordnas antikrigsdemonstrationer på 25 städer runt om i Sverige. Gå med i tågen, skrik och maila din röst till vår utrikesminister Anna Lindh, så kanske de släpper tanken på att välja ett nytt folk i nästa val.

Maila Anna Lindh genom att klicka här.