Anna Lindh krävs på
bevis om Irak

TFF kritiserar utrikesministerns påståenden att Irak får importera livsmedel och mediciner, men att den importen bara går till eliten. Irak måste få tillstånd från FN:s sanktionskommitté sin import. Landet får heller inga pengar för sin export, utan varor och tjänster.

- Anna Lindh och Göran Persson borde åka till Irak. Då skulle de nog inte ge stöd åt vare sig krig eller sanktioner. Till och med George Bush skulle bli bekymrad, säger Jan Öberg, fredsforskare och TFF:s direktör till Yelah.

Jan Öberg har tillsammans med andra från TFF nyligen varit i Irak i en månad och fritt fått tala med vem som helst på gatan. De har förstås besökt de internationella humanitära organisationerna, som verkat i landet i flera år. Öberg säger att samtliga av dem anser att sanktionerna slår mot befolkningen.

Han avvisar bestämt utrikesministerns uttalande att distributionen av oil for food-programmet är korrumperad. Matpaketen distribueras genom ett nät av över 40 000 butiker och Öberg säger att det är fritt från korruption. Korruption förekommer däremot på elitnivå, och kretsen kring Saddam Hussein gynnar sig själv.

- Men matpaketet, som delas ut för en månad, räcker ungefär 25 dagar för en familj. Många säljer mat för att köpa skor och kläder, säger Öberg.

Orimliga krav för att häva sanktioner

FN:s sanktioner mot Irak, som antogs efter Gulfkriget 1991, är unika i sin utformning och skiljer sig mycket från sanktioner mot till exempel Sydafrika, Kuba eller Nordkorea. De är sammankopplade med en resolution om inspektion och destruktion av allt som kan leda till framställning av massförstörelsevapen i hela Irak.

- De absurda sanktionerna som västvärlden bestämt för Irak är uttryck för filosofisk hybris. Nu ska fan Hussein på fall. Och man trodde att hans regim skulle kollapsa efter halvår. Det har gått tolv år, och istället är vi ansvariga för kränkningar av oskyldiga människor och mångas död, säger Öberg.

Han tycker att fixeringen vid att utplåna allt som kan bidra till utveckling av massförstörelsevapen är idiotisk, och undrar hur det skulle gå till.

- Det går inte att konstant undersöka en halv miljon kvadratkilometer. Och även om Irak skulle finkammas på element för massförstörelsevapen kan det ju återskapas inom några veckor.

Han betonar att TFF:s kritik av sanktionerna i Irak är i solidaritet med folket i Irak. Idag är levnadsstandarden för befolkningen 15 procent av vad den var 1990. Hälften av Iraks befolkning på 25 miljoner är under 16 år, och det är de som drabbats hårdast av sanktionerna. De civila kan inte störta diktatorn, och sanktionerna har stärkt hans position.

- Irakierna är utsatta för ett kvävningsförsök, säger Öberg.

Civil olydnad mot sanktionerna

Sanktionernas koppling till utplånande av massförstörelsevapen gör att sanktionerna inte kan hävas av FN:s säkerhetsråd.

- Det behövs civil olydnad mot sanktionerna i den internationella affärsvärlden, säger Öberg.

Han tycker att det är obegripligt att affärsvärlden avstår från att handla med Irak. Och menar att de skulle kunna tjäna mycket pengar i Irak och samtidigt göra en humanitär insats.

Militärföretag och rederier tjänar på sanktionerna, men de som vill göra en positiv handel med Irak får vänta i månader för att bli granskade av FN:s sanktionskommitté. Varför accepterar företagen det, undrar Öberg.