"Ett krig måste
undvikas"

Christian Hårleman. Foto: TFF

- Colin Powells tal till FN var en utomordentlig föreställning, men det är tveksamt att visningarna och uppgifterna är riktiga, säger Hårleman.

Yelah träffade honom efter att han kommit hem från en resa i Irak tillsammans med fredsforskaren Jan Öberg. Båda arbetar i nätverket TFF (The Transnational Foundation for Peace and Future Research). Christian Hårleman har sedan 1989 arbetat inom fältet konfliktlösningar för fred och säkerhet och han var rådgivare i FN 1992-1995.

Information har manipulerats förr

Hårleman förklarar sin tveksamhet till USA:s utrikesminister Colin Powells underlag genom att hänvisa till tre händelser. Efter den 11 september använde amerikanarna en rapport om al-Qaidas nätverk som de påstod var dagsaktuell, men som engelsmännen hade lagt fram i juni/juli samma år.

Under kriget på Balkan uppgav USA att man hade fotograferat lastbilskonvojer över den bosniska gränsen. En uppgift som överste Bo Pellnäs, som ledde den internationella gränsövervakningsstyrkan avvisar som osann.

I dagarna har det avslöjats att det bevis som kallas den "hemliga spiondossieren", som presenterades av den brittiska regeringen, är ett hopklipp av akademiska texter, bland annat från Ibrahim al-Marashis tolv år gamla doktorsavhandling.

al-Qaida har inget fäste i Irak

Om det påstådda samarbetet mellan det statsbärande arabnationalistiska Baathpartiet och al-Qaidanätverket säger Hårleman:

- Det finns fundamentala skillnader i fråga om religiös och etnisk uppfattning och praktik mellan al-Qaida och Baathpartiet. För tio år sedan försökte grupper ur al-Qaida att etablera sig i Irak, men de blev utslängda.

USA vill åt mer än oljan

Många säger att USA vill angripa Irak för att komma åt oljan. Hårleman tror inte den förklaringen räcker.

- USA har redan tillgång till Iraks olja, men visst, om USA skulle kontrollera oljeresurserna i Irak skulle de ha fullständig kontroll över världsekonomin.

Hårleman anser att avsikterna är mer politiskt strategiska. Han säger att Saddam Hussein i sitt senaste tal gjorde en koppling mellan USA-Irakkonflikten och Israel-Palestinakonflikten. De konflikterna liknar varandra och har ett samband. Den substantiella politiken är att USA, genom att ockupera Irak och få kontroll över den regim som leder landet efter Hussein, får en strategisk maktposition i Mellanösternregionen.

- Det talas om att demokrati ska införas i Irak. Men vilken typ av demokrati? Är det USA:s tolkning? Är det att McDonalds ska etablera sig i Irak? Demokrati i Irak måste utgå från sociala och ekonomiska rättigheter och på principer i arabvärlden och inte efter västerländska principer, säger Hårleman.

USA struntar i FN

Hårleman är hårt kritisk till att USA använder 11-septemberdådet för att missbruka folkrätten.

- USA åsidosätter internationell lag, säger han.

Han påminner om att USA aldrig har brytt sig om FN. Går man tillbaka till FN:s föregångare NF (Nationernas förbund) vägrade USA:s kongress att ge stöd åt NF, och idén föll.

Han tar upp problemet med vetorätten i FN:s säkerhetsråd, som kan och har utnyttjas för egna syften av flera av den fem permanenta medlemsstaterna.¹ USA utnyttjar just nu säkerhetsrådet för att krossa Irak.

USA drev fram resolution 1441 i FN, som "en sista möjlighet tillmötesgå kraven på avrustning". Den flyttade fram beslutet om ett angrepp på Irak. Men USA använder resolutionen för att underbygga en rätt att angripa Irak.

- Det är ett oerhört långt steg från resolution 1441 till krig. Och att angripa Irak är att skjuta på en liggande fågel. Ett krig måste undvikas, säger Hårleman.

Realpolitik tar över fredspolitiken

Om FN:s säkerhetsråd sluter upp kring USA:s krigsplan har rådet låtit sig manipulerats av halvfabricerade bevis från USA-administrationen. USA har inte blivit hotat av Irak. USA talar heller inte längre om självförsvar utan om ett förebyggande krig.

Trots sitt ointresse för FN:s fredsbevarande idé har USA fått stor makt över besluten i FN:s säkerhetsråd. Som ensamrådande supermakt har makten över besluten ökat. Realpolitik blandas ihop med FN:s fredspolitik.

Colombia, som hade presidentskapet i säkerhetsrådet före jul, svängde i röstningarna om amerikanska/brittiska resolutioner. Vid den tidpunkten reste Colin Powell till Colombia och utlovade ett utökat bistånd från USA.

- Det är USA:s sätt att "köpa och ta betalt", säger Hårleman.

FN i en svår sits

Oavsett om FN:s säkerhetsråd stöder ett krig eller låter USA gå i krig utan stöd sätts FN:s trovärdighet på spel. Det talar om för oss att FN inte kan borga för fred, vilket är just vad FN:s stadga säger är organisationens uppgift.

De som tror på FN:s idé förväntar därför att FN:s medlemsstater agerar på ett tuffare sätt mot USA. Hårleman är dock oense med kollegan Jan Öbergs åsikt att FN:s generalsekreterare Kofi Annan kunde agera starkare mot USA Hårleman tycker att Kofi Annan är oerhört duktig på att balansera FN:s säkerhetsråd, och att han realpolitiskt omöjligt kan fjärma sig från USA.

Svensk hållning saknar substans

Hårleman tycker däremot att Sveriges statsministers och utrikesministers agerande i FN är tamt.

- De borde ta avstånd från krig mot Irak för att markera att krig inte är ett sätt att lösa konflikter. Om FN inte ser någon annan utväg ger man det sitt stöd, säger han.

Han anser att svensk utrikespolitik borde ha en tydlig målsättning i sin politik angående konflikterna i Mellanöstern.

- Jag är moderat, men jag förespråkar den inriktning i mellanösternpolitiken som fanns på Olof Palmes tid. Konflikterna i Mellanöstern, som får så svåra humanitära konsekvenser, kan inte delas upp i en vänster eller högerfråga, säger Hårleman.

FN:s sanktioner är ett misslyckande

Hårleman tillhör dem som anser att FN:s sanktioner mot Irak måste hävas.

- När utrikesminister Anna Lindh i teveprogrammet Agenda kommenterade en intervju med min kollega Jan Öberg när vi var i Irak sade hon att folkets nöd beror på Saddam Hussein. Där har hon fel. Folkets nöd beror på FN:s sanktioner.

Hårleman påpekar att alla internationella humanitära organisationer i Irak tycker att sanktionerna är ett misslyckande.

Irakierna är uppgivna och räknar med krig

Under sin senaste resan har Hårleman och Öberg intervjuat 120 personer - från toppolitiker, humanitära organisationer och fredsrörelser till folket på gatan.

- Irakiska folket är resignerade och har fullt upp att överleva under FN:s sanktioner mot dem. Samtidigt förbereder de sig mentalt på krig, säger Hårleman.

I Womens Federation i staden Basrah ges kvinnor 1-2 månaders träning i första hjälpen och självförsvar.

I Bagdad går det fortfarande att få tag på både mat och materiella varor. Men någon ekonomi och penninghandel enligt vår uppfattning finns inte. Varor byts genom korruption. Irak har en arbetslöshet på 40-50 procent.

En positiv utveckling vändes till bakslag

Själv anser han att FN:s sanktioner sedan 1991 har krossat ett socialt och ekonomiskt utvecklat land och satt befolkningen i ett unikt beroendetillstånd.

- En hel generation är förlorad, säger han.

Mot slutet av 70-talet och under 80-talet hade Irak en positiv utveckling och höll på att bli ett i-land. Välfärden var också på väg upp med fri undervisning och fri sjukvård. Kvinnorörelsen växte sig stark och är stark även idag. Hårleman menar att Husseins Baathparti också lyssnat och agerat på kvinnorörelsens krav om frihet och ansvar.

Den positiva utvecklingen vände 1981. Sedan dess har det irakiska folket levt under krigspress. Då började ett åtta år långt krig mot Iran. Sedan bröt Gulfkriget ut 1991. Det slog sönder landets samhällsstruktur.

Massförstörelsevapen ska bort

Mot bakgrund av Iraks invasion av Kuwait beslutade FN:s säkerhetsråd 1991 att införa sanktioner mot Irak. Det innebar att ekonomiska och diplomatiska förbindelser och all sjö-, land-, luft- och teletrafik avbröts.

För att sanktionerna ska upphöra ska följande ha tillgodosetts: förstöring av massförstörelsevapen, löfte att inte anskaffa några sådana i framtiden och att samarbeta med FN:s vapeninspektionsprogram genom att bevisa att massförstörelsevapen inte existerar och inte utvecklas.

Irak ska även erkänna 1963 års internationella gränsavtal med Kuwait, återsända alla kuwaitier till sitt hemland, återlämna kuwaitisk egendom, kompensera kuwaitier för skador och förluster orsakade av invasionen samt inte utföra eller stödja internationell terrorism.

Irak har enligt Hårleman fullföljt kraven till stora delar, men förstörelsen av massförstörelsevapen har inte lösts på ett sätt som gör FN nöjd.

Den sociala välfärden under attack

Vad irakierna inte är nöjda med är att FN:s sanktioner har kastat omkull 12 års uppbyggnad av ett välfärdssystem.

- Undervisningssystemet har strypts, både kvantitativt och kvalitativt. Den intellektuella infrastrukturen utarmas. Hjälporganisationer har beräknat att det saknas 4000-5000 skolor, och undervisningen bedrivs i treskift, säger Hårleman.

Nedskärningen av undervisningen drabbar särskilt kvinnor, med en förstärkt könssegregering som följd. Numera måste alla betala för sjukvård, vilket betyder att de som har det sämst ibland står utan sjukvård och det ökar förstås klassklyftorna.

Olja för mat

FN föreslog 1991 ett stödprogram, men Irak ville lösa situationen själv och inte bli beroende av att FN ställde mat på bordet hos befolkningen. Sanktionerna har haft värst konsekvenser för hygienen, vilket har lett till vattenföroreningar och sjukdomar. De effekterna gjorde att Irak 1995 godkände FN:s stödprogram, som kallas Olja för mat (Oil for Food-Programme, OFFP).

Irak, som har den andra största oljereserven i världen, tillåts i avtalet Olja för mat sälja en viss andel olja, och andelens storlek har successivt ökats. Under det första halvåret 1996, då programmet sattes igång, var värdet på oljeexporten 2 000 miljoner dollar. Sex år senare hade siffran stigit till 11 000 miljoner dollar.

Men Irak får inte använda hela inkomsterna från olja för att köpa mat och andra humanitära förnödenheter, utan till det går 53 procent. 30 procent av oljeinkomsterna är reserverade för kompensation till de kuwaitier som direkt drabbades av Iraks invasion, 13 procent omfördelas till de tre nordligaste provinserna (där majoriteten av landets kurder bor, 3,5 miljoner) och 4 procent går till omkostnaden för Olja för mat-programmet.

Hårda och obegripliga restriktioner

I artikeln Sanktionerna mot Irak och konsekvenserna av Olja för Mat-programmet beskriver Hårleman Iraks disponibla medel för välfärd: "för en fjärdedel av svenska statens årliga sociala utgifter skall Iraks regering försörja och svara för välfärden av en befolkning dubbelt så stor som den svenska".

- Olja för mat-programmet är snålt och svårt att förstå. Det finns detaljerade restriktioner som ter sig patetiska. Exempelvis får Irak inte köpa klor, vilket WHO (Världshälsoorganisationen) rekommenderar för att rena vatten, eftersom klor kan användas till vad man kallar dual use (merutnyttjande), säger Hårleman.

I samma artikel tar han upp konsekvenserna av sanktionerna och om kontrollen av material ställer frågan "om syftet är att förhindra ett militärt utnyttjande av denna materiel eller förhindra en suverän stats utveckling - eller kanske än värre - överlevnad".

Systemet för stödprogrammet slås ut i krig

Olja för mat är en naturahandel men har även möjlighet att innehålla så kallat cash component, men det har av politiska skäl inte införts. Cash component skulle ge Irak vidare möjligheter att använda inkomsterna från oljan. I den kurdiska delen i norra Irak, som har en form av självstyre, har däremot cash component realiserats.

Iraks befolkning har avkrävts sin möjlighet att försörja sig själv och påtvingats ett beroende av ett överlevnadsprogram, vars innehåll, utformning och varighet bestäms av andra. Om USA angriper Irak kommer det distributionssystem som förmedlar 45 000 matpaket till befolkningen varje månad att slås sönder och leda till en humanitär katastrof.

Krig verkar vara oundvikligt

Tidigare har Hårleman varit lite mer optimistisk om att ett angrepp går att undvika men är nu mer pessimistisk. Med sin erfarenhet som överstelöjtnant vid Kungliga Livgardet 1963-1989 säger han:

- Med 200 000-250 000 soldater stridsberedda vid Persiska viken är händelseförloppet svårt att stoppa. Och hur ska Bush kunna rädda ansiktet om han nu drar tillbaka alla hot. Det ser tyvärr ut att ha gått för långt.