Persson visar maktens
ansikte

Den naive medborgaren tror kanske att vi lever i en demokrati och att det betyder att det är folket som styr. Och att en folkomröstning är en av demokratins främsta yttringar. Och att inget är beslutat i den fråga folkomröstningen gäller förrän folket sagt sitt. En folkomröstning gör det möjligt att lägga partitvången åt sidan, gör det möjligt att bryta åsikter inom partier och inom regeringar eftersom det i den aktuella frågan inte är riksdags- eller regeringsbeslut som ska avgöra frågan utan alla medborgares samlade röster.

Huvudsaken är enighet

Naivt tänkt. Göran Persson agerar statsman ungefär som en de Gaulle. Han står liksom över det där med demokrati. Han väljer svaga medarbetare, oerfarna statsråd och i varje fråga betonar han vikten av enhet - det må gälla stöd till krig och övergrepp, de mänskliga och politiska konsekvenserna, spelar mindre roll, huvudsaken är att vi är eniga - enigt sluter upp bakom ledaren. Må han sedan heta Persson, Blair eller Bush.

Har en splittrad och pressad partikongress beslutat om Ja till EMU, då har tanken med en folkomröstning redan spelat ut sin roll. Avvikande åsikter är illojala, avvikande medarbetare förrädare. Ingen öppen debatt inför det kommande folkets val. Rättning i ledet, partipiskan viner.

I takt med centralstyrningen i EU

Se det som en illustration av EU och EMU. En stor organisation som rent av kallar sig rörelse, folk- och arbetarrörelse. Men de som är så folkliga och proletära att de tagit rörelsens ideologi på allvar - rättvisa och jämlikhet - de har sedan slutet av 1800-talet på olika sätt manövrerats ut, uteslutits, frysts ut, spionerats på, registrerats etc. Persson kom i går med den senaste varianten - hålla avvikande åsikter för dig själv, annars får du sparken.

EU:s grundtanke är samarbete för att värna fred och blomstring för Europas folk. Men vi vet att det inte stämmer och att det stämmer allt sämre för vart nytt fördrag. Det skulle aldrig bli tal om överstatlighet hette det före förra folkomröstningen, men idag har vi en EU-armé, vi har gemensam utrikespolitik, vi har en ekonomisk politik som är lika centralstyrd som arbetarovänlig.

Lydnad i storpolitiken

Det Persson gett oss ytterligare en lektion i är hur storpolitiken fungerar när den är just stor. Stora partier, stora organisationer, mycket makt. Det blir inte tal om att släppa fram några gräsrötter eller avvikande uppfattningar. Nej, rättning i ledet, skyldra gevär och tåga med Göran in i ett, med EMU, ännu mer slutet och toppstyrt EU.

De åthutade statsråden och statssekreterarna tycks ha lärt sig denna lektion. De gör avbön och lovar att framöver inte ventilera sina egna åsikter. Det är sorgligt tydligt att maktens adepter mer är ute efter att erövra makten än ifrågasätta makten.

Jodå, även vi andra lär oss. Vi har fattat både Perssons och statsrådens lektioner. Vi förstår. Men jag vågar tro att allt färre kommer att lyda.