Rättegången

Men jag vet inte jag. Formen var något annorlunda, men Lars Adaktussons förhoppningar att få fram nya intressanta perspektiv på EMU-frågan måste kommit på skam. Låga icke-argument och personangrepp var det gott om. Men det är väl inget nytt. Det som var mest förnyande var väl att Adaktusson själv reducerats till gonggongen i en boxningsring.

Publiken bestod av fotfolk från de båda kampanjerna. Det verkar nästan som om de börjar tröttna nu på upploppet, för de bakersta bänkraderna i studion gapade tomma. Själv kom jag in på en överbliven biljett från miljöpartiet. Fast det finns förstås bättre saker att göra även en måndagskväll än att gå på EMU-debatt.

Biljetterna hade olika färger, grön för ja och orange för nej. Det betydde inte så mycket, förutom att färgen skulle matcha färgen på en papperslapp på stolen där man satt. Det spelade inte så stor roll det heller, för jag hamnade till slut på en grön stol i alla fall. Bredvid mig satt tre ja-anhängare från Metall.

- Var kommer du från då, frågade de.

- Yelah.

- Prosit.

- Nej, jag kommer från tidningen Yelah. Y, e, l...

Metallarna tappade intresset.

- Jo, jag kommer från tidningen Yelah, svarade jag en annan granne. Frihetligt socialistisk, anarkistisk alltså...

- Nä, vad spännande! Berätta! Själv har jag min make liggande på hjärtintensiven, ja vi har alla våra olika skäl att vara här...

Då började Adaktusson sin förannonsering i Rapportsändningen, och alla blev tysta fastän han hade bett om lite sorl.

Och jag började undra vad jag hade där att göra egentligen.

Sedan började själva debatten. Och den sammanfattas enklast så här: Stabiliseringspakt, räntevapen, arbetslöshet, finanspolitik, samarbete, utanförskap, inflytande, självbestämmande, oberoende, valutarisk, småföretagare, välfärd, den svenska modellen, inflationsmål, utgiftstak, demokrati.

Jag antecknade hela tiden, mest för att hålla mig vaken. Riktigt intresserad blev jag bara vid ett tillfälle, när ja-sidans Jens Orback presterade kvällens absoluta bottennapp. I bästa McCarthy-stil pressade han nej-sidans America Vera-Zavala:

- Hur är din demokratisyn egentligen? [...] Attac är en otäck rörelse, de skrämmer mig. [...] Tar du avstånd från dem som kastade sten i Göteborg? [...] Vad betyder expropriering för dig? Du vill förstatliga Ericsson, är det demokratiskt? Alla aktieägare... Du är kommunist eller hur?

Just när man inte trodde det gick att komma lägre, ja då kommer Jens Orback med en spade.

Vem vann? Så lyder frågan i kvällstidningarna. Frågan borde snarare ställas som så: vann någon av sidorna på det här spektaklet? Vann nej på att tävla med ja i borgerliga argument? Vann ja på att strunta i argumenten och köra med svartmålning i stället?

Hoppas inte det. Men hoppas det blir fint väder på söndag, då kan man ju åka ut med båten.