Måndag 15 september 2003
Nej-sidan har inte bjudit på särskilt stora affisch-kampanjer. Till det har inte kampanjpengarna räckt. Men argumenten tycks ha trängt ner bland de röstande. De flesta jag talat med om euron de senaste veckorna har tagit upp frågorna om problemen med eurosamarbetets odemokratiska styre av penningpolitiken.
Dagens svenska modell är givetvis inte paradiset. Men de som enbart vill tolka valresultatet som ett sätt att krama sig fast i dagens samhällsstruktur gör det för lätt för sig.
Däremot är nejsegern ett besked om motviljan mot dagens politiska kurs från det svenska etablissemanget. Medan socialdemokratins ledning styr sin kajuta mot EU-byråkratins (för allmänheten ointagliga) korridorer breder en allt större skepsis ut sig mot EU-byråkratins projekt.
Ett talande tecken för detta är att 65% av LO:s medlemmar enligt vallokalundersökningen röstade nej till euron medan organisationens socialdemokratiska ordförande tagit ställning för ett ja (om än inte officiellt så ändå i praktiken genom sina debattartiklar).
Man undrar då var lojaliteten hos denna LO-ordförande ligger. Lika mycket som man undrar var lojaliteten ligger hos en statsminister som i sitt tal efter valresultatet riktar ett särskilt tack till samarbetet med den partipolitiska högern i Sverige.
Det är här som man börjar förstå den roll som PR-företagens fördumningskampanjer spelar. För slutsatsen för en partiledning som seglat iväg från sin väljarbas måste här bli att övertyga väljarna på enklast möjliga sätt. Därför låter man anlägga samma formspråk som i den kommersiella reklamen.
Men allt tyder på att svenskarna fortfarande väljer valsedel betydligt mer ideologiskt än vad man väljer tandkräm. Det kan tyckas som självklart, men PR-tjejerna och PR-killarna som legat bakom ja-sidans eurokampanj tycks inte ha varit inne på det spåret.
Ideologiska argument har denna gång varit starkare än PR-företagens intetsägande fördumningskampanj med fokus på stora personporträtt för ett ja. Det innebär en seger på mer än ett sätt.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion