Det kom ett brev från
säkerhetspolisen

Brev från Säpo med upplysningar om att nazisterna tänker på oss har under föregående veckor skickats till 1048 svenska antifascister. Nazisterna Robert Vesterlund, Hampus Hellekant och Simon Olsson har försett landets hemliga polis med mestadels uråldriga uppgifter.

Stefan Lisiski och Ewa Sternberg skriver i Dagens Nyheter (30 november 2000) att det nazistiska anti-AFA-registret arbetat med att ta fram uppgifterna sedan april 1989. Nu har därför överåklagare Christer van der Kwast inlett förundersökning. Nazisterna är misstänkta för att ha "behandlat personuppgifter i strid mot personuppgiftslagen (1988:204) alternativt datalagen(1973:289)".

Jag älskar inte Säpo

Nog har jag vetat att Säpo inte älskar mig, men det går på jämt ut, då jag inte älskar Säpo. Detta är ändå höjden. Anti-AFA-registret har legat lätt åtkomligt för var och en som har det minsta hum om hur enfaldiga fascister tänker. Det är en lösenordskyddad fil som måste vara en av de mest lätthackade på nätet. Som att öppna sin egen spargris.

Att anti-AFA-registret funnits har till exempel Helene Lööw kunnat berätta för ärade säkerhetspolisen i lite drygt tio år. Säpo har alltså vetat och kunnat inleda förundersökning, men låtit bli sedan 1980. Det måste bero på att hemliga polisen haft fullt upp med att bedriva förspaning mot palestinier, kurder, syndikalister och kommunister. Nazister och Säpo har liksom ägnat sig åt samma verksamhet. Att ingen förundersökning inletts mot de förstnämnda bör bero på yrkesetik - Info 14 och Säpo måste ju stötta varandra i jakten på icke önskvärda medborgare.

Ohälsosamt samarbete

Sedan förra hösten, när Sveriges stora tidningar hängde ut ett större antal nazister och några vilsekomna småpuckon har det inte längre varit gångbart för rikskriminalen att samarbeta med mördarna. Det började osa katt redan när en svensk heterosexuell journalist och hans svenska son fick sin bil bombad; det stank när manliga svenska poliser blev nedskjutna och när så en svensk fackföreningsman blev nedskjuten var måttet rågat. Säpo har ju alltid blundat för nazistiskt våld mot De andra; utlänningar, homosexuella och mentalt sjuka.

Avsigkomna dårfinkar

Orsaken till brevet som damp ned i min brevlåda är alltså att den nazistiska ledningen inte längre kunnat eller velat disciplinera sina disciplar utan dessa löpt amok innan timmen är slagen. Smånazisterna tror att raskriget redan brutit ut, de äldre kan lätt se att ännu är det civila samhället för starkt.

Paniken som smånazisterna känner har sannolikt sin källa i den långa räcka reträtter de genomfört de senaste åren och i att deras nyrekrytering så gott som uteblivit. De har ju förlorat alla lokaler i storstäderna och finns numera bara på landsbygden. De mindre väletablerade nazisterna ser dessa taktiska bakslag och reagerar överilat. De äldre brunskjortorna offrar sina stormstyrkor som bönder i ett schackspel, tacksamma för nya martyrer. Därför har nu Säpo varnat mig, tio år för sent.

Färgblinda?

Huvudattraktionen i Säpos brev till mig var alltså en utskrift av, något jag föreställer mig vara, ett kartoteksutdrag med en fil upprättad den 31 januari i år med allehanda personuppgifter och utfallet av en tio år gammal dom, samt ett passfoto av den typ var och en kan beställa. Samt en grov förolämpning. Under rubriken Parti-Org står det i versaler RÖD. Var har dårfinkarna fått det ifrån? Jag är anarkist, min Parti-Org ska vara SVART.