De personliga mötena -
styrkan i World Social
Forum

Munkar från Tibet

Det handlar naturligtvis om World Social Forum som anordnats för fjärde året, i år för första gången i femtonmiljonersstaden Mumbai i Indien. Mötet skapades som en protest mot World Economic Forum som anordnas i Schweiz, men verkar framför allt som en plattform för globaliseringsrörelsen att samlas och utbyta idéer, kunskap och strategier i kampen mot den imperialistiska globaliseringen och den nyliberala världsordningen.

Demonstration på World Social Forum

Huvudteman för årets forum har varit imperialistisk globalisering, religiös fundamentalism och sekterism, rasism och kastsystemet samt patriarkat och militarisering. Ett 100 000-tal deltagare har under fyra dagar kunnat ta del av runt tusen små och stora seminarier, debatter, filmer och workshops, eller vandra runt mellan hundratals stånd av deltagande organisationer, konstutställningar, matserveringar och protestmanifestationer på forum-området.

Stora scenen på World Social Forum

Kritiserat arrangemang

World Social Forum står inte helt okritiserat. Det har fått kritik från många håll för att höjdare som ministrar, nobelpristagare och politiska kändisar har tagit för stort utrymme från gräsrötterna. Men samtidigt som det var många som ville höra nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Shirin Ebadi tala fanns det gott om möjligheter att delta i seminarier med, för oss, små okända grupper och framför allt asiatiska gräsrotsrörelser.

I jämförelse med tidigare möten i Porto Alegre, Brasilien, har forumet satsat mer på självorganiserade aktiviteter på deltagande organisationers initiativ än på stora konferenser, och betoningen ska ha flyttats från ett vänsterintellektuellt arrangemang till ett mer enkelt folkrörelseplan. Mycket beror säkerligen på att forumet har haft lägre ekonomiska resurser, vilket har märkts i sämre ljudkvalitet, brist på översättningsutrustning och andra tekniska faciliteter.

WSF - ett vapen mot antiimperialismen

World Social Forum är ett arrangemang av icke-statliga organisationer, anarkister, trotskister och postmodernister vars uppgift är att sabotera den antiimperialistiska kampen! Det hävdar Mumbai Resistance 2004, en grupp av olika socialistiska partier, fackföreningar och organisationer från Indien och världen över. Kritiken innefattar också att flera ledande icke-statliga organisationer som ingår i WSF tar emot pengar av imperialistiska krafter som stater och stora företag.

Mumbai Resistance 2004 anordnade ett "verkligt antiimperialistiskt" forum bara ett hundratal meter från World Social Forum, med brinnande agitatorer som förklarade att det enda sanna alternativet till den nyliberala världsordningen är kommunismen och med kulturprogram med gerilladans till Internationalen.

Forumets styrka

Personligen får jag säga att WSF:s styrka inte är stora seminarier med politiska kändisar, utan de små seminarierna där vi fick chansen att träffa indiska kastlösa, kvinnokämpar från Afghanistan, invandraraktivister från Korea eller Guatemala, fredsaktivister från Tibet och Burma, judar som är emot Israels ockupation av Palestina och miljökämpar från alla hörn av världen. Tyvärr har det varit dåligt med försök att bygga verkliga nätverk och praktiska handlingsprogram, utan att det mest har varit en rad beskrivningar av problem och presentationer av krav som sedan lämnats hängande i luften.

Demonstration på World Social Forum

Förutom att det på forumet har funnits tusentals saker att se och göra har det varit intressant att bo tillsammans med hundratals indiska aktivister och artister på WSF:s youth camp, och se hur indiska sociala och politiska rörelser är uppbyggda. Det indiska samhället med dess starka kastsystem är oerhört hierarkiskt, vilket återspeglas i dess organisationer och deras arbetsmetoder. World Social Forum är inget undantag.

"Vilka tror du städar området?"

- Det finns inte en enda dalit (kastlös) bland de som organiserar. Men vilka tror du det är som städar här på området? säger en dalitaktivist.

Det viktigaste är dock inte vad som händer på forumen (må de vara globala, europeiska, afrikanska, amerikanska eller asiatiska) utan vad deltagarna tar med sig hem. Och sista dan verkar de flesta vara nöjda. Alla har lärt sig något nytt, skapat någon kontakt, fått en ny vän och haft jävligt roligt.