Antisemitism kan visst
vara hat mot araber

Apropå termen semit, som är det andra ledet i termen antisemit, en term Lars Palm och jag använt i ironiskt syfte och som rönt mycket kritik senaste tiden finns följande beskrivning i det mycket auktoritativa lexikonet Svenska Akademiens Ordbok (SAOB); så kommer ordet från namnet på den av Noaks söner från vilken semiterna ansetts härstamma (jämför 1 Mos. 10: 21-32): ättling av Sem; numera nästan bara om person tillhörande den grupp av (i fråga om språk och kultur samhöriga) folk i från sydvästra Asien och norra samt nordost Afrika som omfattar bland annat babylonier, assyrier, israeliter (judar), araméér, araber och abessinier, under stundom: jude.

Om den första glosan i ledet, prefixet anti- ger SAOB följande bestämning: utmärkande ett motverkande: Den sammansatta ordagranna betydelsen av sammansättningen av glosorna anti- och -semit, blir alltså någon som på ett utmärkande vis motverkar bland annat babylonier, assyrier, israeliter (judar), araméér, araber och abessinier. Termen semit används inte länge. I huvudsak är den en term som användes av den nu utdöda vetenskapliga rasismen: Rasbiologin eller Frenologin. En vetenskaplig gren som utvecklades i slutet av 1800- och början av 1900-talet i Tyskland, USA och i Sverige. Sverige blev först i världen med ett rasbiologiskt institut, som låg i Uppsala. Rasbiologin ägnade sig åt att mäta skallar, och tänkte sig att man kunde rangordna folk efter utseende och intelligens (fantastiska böcker i ämnet är Goulds bok Den felmätta människan och Broberg/Tydéns bok Oönskade i folkhemmet).

Lars Palm och jag använde termen i denna ursprungliga betydelse för att polemisera och karikera staten Israels, Sharons och Mazels missbruk av termen antisemit. Deras betydelse av termen är, som jag visat i min ledare och i åtskilliga andra artiklar i såväl Yelah som i den integrationspolitiska tidskriften Mana, någon som inte gillar tanken på ett Storisrael, eller någon som är kritisk till staten Israels agerande.

Men det finns givetvis en annan betydelse av termen antisemit också, som är av lite senare datum, och tysk, och som stinker ännu mera: och(som) afser mindre att beteckna den ifrågavarande rörelsen riktad mot den semitiska rasen öfver hufvud än att framhålla judarna, den semitiska folkstam med hvilken man i Tyskland (och i allmänhet i Europa) företrädesvis kommit i beröring, tillhörande en främmande folkras. skriver SAOB. Termen antisemit i Tyskland kom således snart att handla om hat mot särskilt en semitisk folkgrupp: judarna. Det var mot denna grupp som Adolf Hitler framförallt riktade sitt hat och sin retoriska rappakalja.

Hitler kom som alla vet att genomföra Shoa, mot Tysklands och stora delar av Europas judar, Porrajmost mot Europas romer; han skulle dessutom gasa, mörda och tortera alla oliktänkare på kontinenten. Men det var judarna som drabbades värst. Antalet mördade under Shoa räknas till mellan 5,1 och 6 miljoner människor. Nazisterna och nazisternas vetenskapsmän kallade sig antisemiter. Så Mazel och Sharons betydelse av termen syftar på denna traumatiska händelse i mitten på förra seklet. Själva termen används sannolikt för att dra till sig missriktad sympati för staten Israels sak.

Tanken på en israelisk stat härstammar från den judiska tänkaren Theodor Herzls bok Judestaten, och som är ett ytterst tvivelaktigt dokument som argumenterar för en judisk stat, på basis av att rasen judar ska ha ett eget land.

Under andra världskriget förhandlade juderåden med Hitler om en judestat i Madagaskar. Men i slutändan blev det Balfourdeklarationen som skrivits av britterna och de europeiska judarna långt innan andra världskriget, och som var ett kolonialt dokument undertecknat i samma anda som Berlinkonferensen (alltså; kolonialstaterna hade ritat streck på kartan och därigenom delat upp världen mellan sig utan att fråga människorna som bodde i Afrika eller Mellanöstern) som gav staten Israel till judarna.