Ingen kung, ingen
republik!

Att den stormrike envåldshärskaren Haji Hassanal Bolkiah, sultan av Brunei, personligen "handskakar" varenda invånare i landet en gång om året, och har 40 000 gäster på sina födelsedagskalas är för Sveriges statschef ett klart bevis för att diktaturen Brunei är ett "öppet land, mer öppet än något annat man kan tänka sig".

Republikanerna i den liberala pressen har glada - skadeglada - dagar. "Korkat! Inkompetent! Abdikera! Tillsätt en utredning!"

Och det kan man ju bara instämma i (utom den där utredningen, den klarar vi oss nog utan). Det var korkat sagt, kungen är inkompetent och han bör abdikera snarast möjligt - innan vi hjälper honom på traven. Men frågan innehåller mer än så. Vad ska vi ha i stället?

För de liberala republikanerna, som får så många spaltmeter de mänskligt kan fylla vid sådana här tillfällen, är svaret givet: Kungens roll övertas av en folkvald president enligt fransk, tysk, italiensk eller någon annan modell. Kring det råder ingen diskussion. Och det är synd, för just sådana här "konstitutionella kriser" borde kunna öppna upp för bredare och mer djupgående diskussioner om de styrande institutionerna i samhället, vad de gör, vilka ideal de följer, vems intressen de försvarar - och vad tusan vi ska ha dem till egentligen.

Skulle Sverige bli mer demokratiskt med en president á la Frankrike eller USA? Skulle ett republikanskt statsskick ge människor mer makt över sin egen vardag? Sin egen arbetssituation? Skulle en president per automatik medföra ett mer jämlikt samhälle? Naturligtvis inte.

Det finns ingen anledning att förvåna sig över kungens senaste klavertramp. I hans värld utspelar sig "rätt och fel" under nobelmiddagen och har något med bordsskick att göra. Pressfrihet är när man har åtta DN att välja på. Varför bry sig om mänskliga rättigheter när det finns kungliga?

Kungen måste bort, visst. Men inte främst för att han är korkad och inkompetent som utmålar diktaturer som föredömen, utan för att han själv är den främsta symbolen för ett odemokratiskt statsskick och ett ojämlikt samhälle.

Men lämna posten vakant. Ersätt inte ett hinder på vägen mot verklig samhällsförändring med ett annat. Kung Carls regeringstid har redan bevisat att vi klarar oss utan en statschef med formella maktbefogenheter. Det finns ingen anledning att tro att en president med makt skulle göra någon skillnad i positiv riktning.