Sorkar och veganer på
motståndsfestival

Det är Motståndsfestivalens sista dag, slutdebatt och sammanfattning. Temat är Hur bygger vi en människovärdig framtid. En stor fråga, som inte får något direkt svar. Kanske just för att det inte finns något direkt svar på den frågan. Men funderingarna finns där och teorierna, drömmarna, planerna och önsketankarna. Och viljan, viljan att förändra, det känns hoppfullt.

Korsväg Riddarhyttan. En mötesplats för den rörelse som ifrågasätter dagens samhälle. Som vill hitta alternativ och leva i en värld utan miljöförstöring, maktmissbruk och överkonsumtion. En mötesplats, för att alla de som kämpar på sitt håll, ska kunna träffas. Det var tanken. En mycket fin tanke och jag håller med, det behövs verkligen en sådan mötesplats.

Det var ett otroligt intressant och fullspäckat program, från onsdag till lördag. Men jag tyckte det var aningen tomt. Vart var till exempel Fältbiologerna, Attack, Grön Ungdom, Svenska Freds, Djurens rätt och Miljöförbundet Jordens Vänner med flera? Kanske var de där, men i så fall syntes de inte. Och vart var allt folk? Kanske var det fel tidpunkt på året, kanske var det fel plats, kanske hade de inte hittat dit? För fler måste vi väl vara, som tänker att en annan värld är möjlig och som vill mötas. Jag tänker på EU-toppmötet i Göteborg 2001, och all den samlade kraft som fanns där då. Det var 20000 deltagare i det stora demonstrationståget (med internationell tillslutning). Jag tänker på alla de stora demonstrationerna mot kriget i Irak. Det var synd att inte fler tog sig till Riddarhyttan.

Programmet var som sagt fullspäckat. Ett nytt tema varje dag: Berättelser från ett annat perspektiv en värld med plats för många världar, De utestängda vart är demokratin?, om kulturellt, socialt, sexuellt och ekonomiskt förtryck, Fickor av motstånd Hur bygger vi en människovärdig framtid? Dagarna varvades med föreläsningar, diskussioner, teater, film och musik.

D Muttant, Y Puss och DJ Punani drog i gång på torsdag kväll. Patriarkatet ska störtas så snart som möjligt. I en röd glittrig fjärilstopp och ett par vita byxor med mensfläckar rappar D Muttant om gräshoppan Gunnar som är hermafrodit, om biologismen och om kvinnlig sexualitet. Och man skrattar, för att det är jävligt bra. För att de samtidigt som de har otroligt viktiga saker att säga, driver de med hela den mansdominerade och trånga hiphopkulturen. För att DJ Punani är stencool i sin glansigt blå hiphoputstyrsel och för att Y Puss får alla i publiken att sjunga Lick my Pussy.

Josefin Brink, som skrivit för Bang och numera är webbredaktör och informationssekreterare på vänsterpartiet pratade på fredagseftermiddagen om klass och kön. Om hur man allt oftare hör att man måste få in mer kvinnor i näringslivets topp, för jämställdhetens skull. Varför då frågar sig Brink? De som sitter i styrelserna i de stora bolagen är där bara för att tjäna pengar åt företaget, skit samma om det är en kvinna eller en man. Bara för att det är en kvinna som får plats i toppen betyder inte det att alla kvinnor, arbetarklass och medelklass, kommer få det bättre. Hon drar paralleller till hästskitsteorin, att överklassen är som en häst, bakom hästen sitter sparvar, arbetarklassen, och pickar i hästskiten. Vill man nu att sparvarna ska få det bättre kan man antingen ge hästen en hink havre, så sparvarna får mer skit att picka i sig, samtidigt som hästen blir fetare och fetare. Eller så kan man ge sparvarna havre direkt.

Brink menar att man borde skapa lösningar som gynnar alla och börja med dem som är längst ner. Som att bygga ut den offentliga sektorn och barnomsorgen till exempel. Hitta de gemensamma problem som dagens kvinnor har, oavsett klass. Tillexempel dubbelarbete, det är ofta som kvinnor förvärvsarbetar och samtidigt tar hand om hemmet. Och då inte lösa det genom att överklassen ska få skattereducerad hemhjälp. För det är definitivt inte en solidarisk lösning för alla, tvärtom. Det blir att skapa lösningar på arbetarklassens bekostnad. Brink menar att det är viktigt att som vänsterfeminist profilera sig nu när många socialdemokrater börjar driva frågor som till exempel skattereducerad städhjälp. Inte låta sig luras av de som påstår att om fler kvinnor kommer in i näringslivstoppen blir vårt samhälle mer jämställt. Eftersom det är överklassproblem, inget som löser alla kvinnors situation.

- Överklasskvinnor är inte solidariska bara för att de är kvinnor, säger Brink.

På Promoes tröja står det Vegan, just do it och jag tänker att man kan göra motstånd mot djurindustrin på många olika sätt. Att mycket snyggt rappa om att kött är mord är ett sätt. Att arbeta med civil olydnad ett annat. På lördag förmiddag föreläser Alvin Lindstam om Räddningstjänsten. Ett nätverk som gör och stödjer civilt olydiga aktioner för djuren. Sedan 1999 har Räddningstjänsten gjort 16 aktioner, mestadels hönsfritagningar, men också avrustningar av ett slakteri och ett äggkläckeri.

Alvin berättar om sitt personliga engagemang inom djurrättsrörelsen, om varför han har valt att arbeta med civil olydnad. Han berättar att han upplevde att de lagliga metoderna inte räckte då staten, den påstått djurvänliga, ignorerade hur djuren behandlas och att han därför anser att man måste sätta djurens lidande för lagen.

Civil olydnad innebär bland annat att man är öppen med sin identitet när man gör en aktion. En av anledningarna är att aktionen då får ett ansikte. Det är inte lika lätt att smutskasta någon som själv kan förklara sig. Man kan ta kritik och berätta varför man har gjort vad man gjort.

- Det samhälle man vill leva i ska man bidra till att skapa, säger Alvin. Om man vill leva i ett icke-våldssamhälle, då fungerar det inte att använda våld som metod. Accepterar man våld som metod, då kommer makten hamna hos de våldsamma. Genom att arbeta med civil olydnad och öppet bryta mot lagen, respekterar man dagens demokrati och dess system av lagar och straff, men man accepterar inte de lagar som förtrycker och stödjer lidande. På så sätt kan civil olydnad vara vitaliserande i en demokrati.

En medelålderskvinna i publiken frågar vad Alvin anser om lagliga metoder och annat politiskt arbete.

- Civil olydnad är som gödsel, säger Alvin. Det politiska arbetet är som frön. Utan frön är gödslet bara en hög skit.

Kent Persson, kommunalråd i Norbergs kommun sitter i panelen på slutdebatten.

- Kommer ni i håg när vi ville få en till semestervecka? Frågar han publiken. Hur omöjlig det skulle vara, sades det. Men nu har vi fem semesterveckor. Och så där är det alltid när man vill få till en förändring. Men vem är det egentligen som bestämmer vad som är möjligt och omöjligt?

Och vi måste fortsätta kämpa för att göra det där som sägs vara omöjligt möjligt. Fortsätta fundera, protestera, drömma, demonstrera, dela ut flygblad och bryta mot lagar. Vi måste också mötas och samtala. Därför behövs fler tillfällen som det i Riddarhyttan. En korsväg och en plattform att mötas på. Där man kan samla kraft hos varandra, i vetskapen om att det är många som vill något annat. För att vi en dag ska kunna leva i en värld som mår bra, där alla varelser får finnas för sin egen skull och ingen blir förtryckt eller trampad på. Så jag hoppas vi ses nästa gång, och jag hoppas det blir snart.