Mässfall i Göteborg

Sällan har en tjugoåring uppvisat en så lamslagen och fogsam attityd, som Göteborgs bokmässa som avverkades i helgen. Relativt få, om några, affischnamn, fokus på något så innovativt som engelsk litteratur och hutlösa priser för att deltagande i seminarierna. En till sådan och Yelah.net yrkar på mässfall i fortsättningen.

Kliver av bussen vid Nils-Eriksson terminalen och går med raska steg mot femmans röda linje som tar mig till Svenska Mässans entré. Incheckning vid pressavdelningen, inga lediga skåp för förvaring av journalisters ytterkläder (doh! där ljögs det igen i katalogen!) och det är bara att kavla upp ärmarna på mässkjortan och ge sig in i marknaden.

Det går uppåt direkt, till 23:e våningen på Gothia Hotell som är lekstugan för journalisterna och förlagsfolket, där kan man få de senaste skvallren och de hetaste tipsen om de kallaste arrangemangen. Efter några öl och samtal om varför journalister jagar i flock (det sitter bara journalister runt bordet, förresten) är det dags för första ronden.

Överhuvudtaget så är det bra att ibland gå till ursprunget med saker och ting. Slår man upp ordet mässa i ordlistan så får man veta att det rör sig om en handelsplats där köpare kan göra sina partiköp. Att en bokmässa kunde ta efter filmfestivaler i större grad där man kommer i kontakt med mindre, alternativa och för en själv obekanta filmer vore ju en ödmjuk önskan. När bokmässan i Frankfurt (Europas största) väljer att stasta på arabisk litteratur, så väljer jubilaren brittisk sådan. I dessa tider.

Lite tröst är det dock att Internetbokhandeln Adlibris knockade ut alla konkurrenter med sina låga priser, och gav upphov till krismöte hos de större förlagen, som dock insåg att de inte kunde följa efter de låga priserna, vilket gjorde att Adlibris slog försäljningsrekord på mässan.

Annars var det same same, fast sämre. Det hördes många rop på att mässan har blivit mer och mer kommersiellt, och man kan verkligen ifrågasätta hur mycket plats Jan Guillou och Mankell ska sno från unga, alternativa och annars osedda talanger. Att antalet seminarier var det lägsta sedan år 2000 och att priserna på seminarierna slog ny rekord är knappast ett gästvänligt sätt att fira födelsedag på.

Gladast blev jag över att hitta en antologi med iranska författare utgiven på förlaget Tranan. I samarbete med Sveriges Författarförbund kommer författarna till Sverige och Bokmässan, för att senare fortsätta sin turné till Stockholm och Malmö. De som inte hade råd med de hutlösa priserna på mässan kan ta del av författarnas besök nu på tisdag på Författarnas hus i Stockholm. Bland annat kan man ta del av Shahrnoosh Parsipoor, författare till boken Kvinnor utan män som är en lek med Hemningways bok från 1927 Män utan kvinnor. Shahrnoosh vet vad hon pratar om, för det är just så hon och hennes vänninor har levt sina liv i ett Iran som fängslade dem om och om, först för deras politiska aktivitet, sedan för att de skrev om barbariet. Numera lever hon i exil i USA, men planerar att återvända till Iran för "Amerikanerna har alla författare de behöver, de behöver inte mig". Kanske något för en Kerstin Ekman som dundrar "Diktarens uppgift är ingen". Undrar om hon hade uttryckt sig lika tvärsäkert om hennes böcker och hon själv fängslats lite oftare.

Mässans uppgift ska vara att ta till vara de alternativa, obekanta och innovativa inslagen som florerar i den ymniga floran som går under namnet litteratur. Inte att göra miljonärer som Guillou och Mankell rikare. Så känn fett med sorg, Göteborg!