Farväl till hyckleriet

I dag , den 15 februari, lade Krigsmaterielutredningen fram sitt förslag till nya direktiv för Sveriges framtida vapenexport. Och ingen hade väl trott något annat än att utredningen skulle föreslå att reglerna mjukas upp. I praktiken har regeringen i åratal gjort allt för att kringgå de regler som trots allt finns för vapenexporten, genom att bland annat hävda att export som skett till krigförande länder varit "reservdelar" eller "tilläggsexport". Men nu ska restriktionerna kring vapenexporten formellt mer eller mindre slopas - enligt fredsrörelsen som tagit del av utredningens förslag.

Företrädare för bland andra Amnesty och Svenska Freds gick ut på DN Debatt den 5 februari och kritiserade utredningens kommande förslag: att det generella förbudet mot vapenexport slopas. "Näringspolitiska skäl" ska därutöver vara ett motiv för att bevilja export. Detta betyder i praktiken att om jobb kan skapas eller räddas i Sverige så ska exporten beviljas. Och alla vapenaffärer kommer ju att ge svenska vapentillverkare jobb så med ett sådant kriterium lär ju de flesta exportaffärer beviljas. Men bisarrast är nog ändå utredningens förslag att slopa kravet om att export till länder som "kränker de mänskliga rättigheterna". Detta ska ersättas med ett förbud att exportera endast i de fall där just de vapnen som exporteras riskerar att användas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Rätten till liv är som bekant en mänsklig rättighet och säg det vapen som inte kränker den. Men man behöver inte hårdra det på det viset. Säg att Indien vill köpa 200 haubitskanoner. För att stoppa den affären måste det alltså gå att bevisa att de vapnen ska användas för att kränka mänskliga rättigheter. Det måste samtidigt gå att visa på hur den affären inte går att motivera med "näringspolitiska skäl". Är det överhuvudtaget något land som i framtiden kommer att vara uteslutet att exportera till? Nej, troligen inte.

Det går att ana ett uppenbart ekonomiskt intresse bakom dessa nya förslag. Den svenska kapitalistiska vapenindustrin vill givetvis ha så fria händer som möjligt. Med statens benägna hjälp kommer svenska vapen att stå starkare i konkurrensen om att underblåsa krigshärdar, lemlästa människor och stödja diktaturer över hela världen. Den svenska regeringen lär vara ivrig att omsätta utredningens förslag i praktiken, kanske redan i år. Strax före jul gjorde Göran Persson och Fredrik Reinfeldt upp om att Sverige ska ställa sig bakom strävan inom EU att slopa vapenembargot mot Kina under 2005, efter hårda påtryckningar från Tyskland och Frankrike. Att sälja vapen till världens största diktatur, som dels ockuperar Tibet och dels sedan länge har en latent knytnäve höjd över Taiwan, kan vara en riktigt lukrativ affär. Det fick Frankrikes president Chirac erfara. Han har som sagt drivit frågan om ett slopat embargo med extrem frenesi. För detta belönades han med ett affärskontrakt värt 40 miljarder. Och det finns många andra länder som vill vara med och dela på dessa kontrakt, bland andra Sverige.

"Går de här förslagen igenom är det en helomvändning i svensk vapenexportpolitik", menade Frida Blom, ordförande i Svenska Freds (DN 6 februari). På papperet kanske, men som sagt inte i verkligheten. Hyckleriet har alltid varit det enda säkra med svensk vapenexportpolitik. Näringsminister Ulrica Messing hävdar att hon inte vill ha en utredning på sitt bord som förespråkar en "radikal förändring i synen på vapenexporten". Det får hon inte heller. Förslagen anpassar bara de officiella dokumenten till den praxis som sedan länge rått. Nu är det farväl till detta hyckleri - inte till vapnen.