Global uppvärmning - vad
är det?

Det finns de som tvivlar på att torkan som drabbar Spanien, den värsta torka sedan man började mäta för 125 år sedan, skogsbränderna i Portugal och Spanien, de som brände ner enorma arealer i Portugal, har att göra med klimatförändringen.

Sommarens torka orsakade många våldsamma skogsbränder på iberiska halvön.

Och visst får man tvivla. Men redan för mer än 30 år sedan började man prata om klimatförändringen och växthuseffekten och behovet av att minska bilismen och industriutsläppen, ändra om bränsleförsörjningen, minska de fossila bränslena och satsa på alternativa källor som kommer direkt från det naturliga kretsloppet.

Det som sades för 30 år sedan var att med klimatförändringen skulle vi om en 25-30 år få ökade antal stormar, orkaner och tyfoner, utbredda öknar, torka och översvämningar, förändrade havsströmmar, nedsmälta polarisar etc. Det som sades då är vad vi ser i dag.

Då var det inte många som brydde sig. Att börja skydda sig mot något som händer om 30 år, tjabba! Men nu är vi där vi för 30 år sedan tänkte att vi skulle vara om 30 år om vi inte gjorde något. Och inte gjorde vi något. Vi hade så många år på oss, och man tvivlade på om det verkligen fanns någon klimatförändring. Men i dag gör ändå de flesta en naturlig koppling mellan alla dessa fenomen och klimatförändringen.

Kanske är inte just de här regndropparna orsakade av klimatförändringen, kanske skulle just den här orkanen ha uppstått utan klimatförändringen, kanske hade den här vinden blåst ändå, den här floden torkat ut ändå, de här floderna svämmat över ändå, de här skogarna ha börjat brinna ändå. Men om vi ser till helheten så finns det inget normalt i det som sker nu, fenomen som successivt ökar för varje år.

År efter år slås nu värmerekord, översvämningsrekord, orkanrekord och skogsbrandsrekord. Här i Spanien har vi i sommar haft nära 20 000 skogsbränder. Människor har dött i brandbekämpningen eller brunnit inne. Människor har dött i orkaner och tyfoner, översvämningar och värmeböljor.

För den amerikanska bilindustrin och oljeindustrin är det helt naturligt att hävda att klimatförändringen bara är bludder. Alla bevis på klimatförändringen är negativa för dessa industriers ekonomiska resultat. Därför kan vi utgå ifrån att allt denna industri, och de av dessa industrier uppköpta vetenskapsmän säger är lögner och förvrängningar av verkligheten när de talar om klimatpåverkan av deras produkter. Det är inbyggt i ryggraden hos företagen, på exakt samma sätt som tobaksindustrin gör allt för att minska informationen om tobakens farlighet.

Vi vet att dessa industrier måste ljuga. Vi vet också att den amerikanska regeringen styrs och är en del av dessa industrier. Bush är president tack vare industrins stora pengabidrag, och den amerikanska utrikespolitiken har till stor del gått ut på att få billig olja till landet. Bensin i USA kostar hälften så mycket som i Europa. Man talar därför mycket litet om någon växthuseffekt.

Mer än 25 procent av utsläppen av växthusgaser kommer från USA. Ett av de få länderna som till stor del förnekar klimatförändringen och vägrar skriva på Kyotoprotokollet. I stället kommer man med något annat larv till protokoll som inte innebär någonting alls egentligen. Det ständiga argumentet är att miljöåtgärder inte är bra för den amerikanska industrin. Men kanske är inte heller orkaner, översvämningar, torka, smälta isar så bra för den amerikanska industrin.

När det lukrativa rättsliga maskineriet börjar inse detta kommer bil- och oljeindustrin att börja svettas. När miljondollarskraven börjar rikta sig mot oljeindustrin för klimatförändringseffekter, då kommer inte det heller att vara så bra för den amerikanska ekonomin.

Dagen innan orkanen Rita tog i land i Texas, intervjuade man i ett frukostprogram i spanska TVE1 en spansk kvinna, Angeles Serrano. Hon har bott i 21 år i USA. Hon berättade om evakueringen och om rädslan folk kände inför det som skulle hända.

En av de inbjudna journalisterna i studion frågade Angeles om de amerikanska myndigheterna, politikerna och medierna hade ändrat inställning till hotet från klimatförändringar, om man talade mer nu om kopplingarna mellan avgaser, utsläpp, global uppvärmning och de naturfenomen som ägde rum i år, och om man hade börjat diskutera Kyotoprotokollet med större allvar?

Det blev tyst på andra sidan Atlanten. Efter en stund kom en fråga om vad journalisten menade. Hon upprepade frågan och drog litet mer fakta om USA:s inställning. Angeles svarade till slut litet förvirrat:
-Vad har utsläppen med orkanerna att göra, menar du?

Hon förstod helt enkelt inte frågan, och sade att det var första gången någonsin som hon hade hört något liknande, hon hade aldrig hört talas om diskussionen. Det vi diskuterar dagligdags i Europa finns inte ens med på dagordningen i USA. Så effektiv är industrin i att lägga locket på en debatt i det land som är nyckeln för att kunna göra något åt ett problem som hotar att lägga stora delar av världen under vatten och skapa enorma miljö- och flyktingproblem.

Flyktingproblem? Ja, det är bara att se på New Orleans. Det är bara att tänka på holländarproblemet. Vad skall vi göra åt alla holländare som kommer att tvingas fly när det låga landet läggs under vatten?

Så visst har man rätt att tvivla på om just den här orkanen hade uppstått med eller utan global uppvärmning. Det finns många tecken på att det allt varmare vattnet kring Karibien kan ha varit den viktigaste orsaken till att orkanerna denna gång har blivit så oerhört våldsamma. En studie som presenterades i tidskriften Science häromveckan kom exempelvis fram till att även om de tropiska orkanerna inte har blivit vanligare, så har de allra värsta och våldsammaste tropiska orkanerna blivit vanligare.**Webster, P.J., Holland, G.J., Curry, J. A. och H.-R. Chang, 2005. **Changes in Tropical Cyclone Number, Duration, and Intensity in a Warming Environment. Science: 309:1844-1846.
Länk till artikeln

Stormarna, torkan, översvämningarna är ingenting oväntat, ingenting som förvånar. Det som fortfarande kan förvåna något är att medvetandet inte gått längre, att den lilla handling som äger rum rör små puttenuttiga pilotprojekt, gulliga små experiment för forskarrapporter, trevligt som ett kuriosum. Biltävlingar med solcellsbilar i Australien, solcellsprojekt i Ringen i Stockholm, något enskilt företag, som IKEA, som kläder sina fasader med solceller, drar igång ett belysningsprojekt i Bilbao: Men allting slutar vid pilotprojekten.

Sverige ligger naturligtvis långt fram, det kommer i gång projekt på allvar. Det är bara det att Sverige är så litet, och tyvärr finns ingen reell påverkan på de stora marodörerna. Och även i Sverige fortsätter man med att öka biltrafiken, öka, öka, öka, fast alla rapporter säger minska, minska, minska.

Det regeringen skulle göra vore att riva upp motorvägarna och lägga räls där i stället. Hur många år sedan var det Miljöförbundet drog i gång sin kampanj Hälften Nu!? Den sade att om inte biltrafiken minskades med hälften inom kort så var loppet kört. Nu står vi där, loppet är kört. Grönlands isar håller redan på att smälta ner och nu går det faktiskt inte att göra något åt det. De kommer att smälta ner. Och när Grönlands isar har smält, då börjar holländarna skruva på sig och snar har vi ett stort flyktingproblem mitt i Europa.

Och mitt i allt det här avbryts vi av reklamen på teve. Den mesta reklamen, den största, den bästa och dyraste reklamen, är för bilar, fler bilar, större bilar, bensindrickande bilar. Och fastän EU har erkänt att de mål om att minska koldioxidutsläppen har blivit ett totalt fiasko då utsläppen ökar och ökar, och fastän det har inletts ett litet lätt krig i Spanien, i klimatförändringens spår, ett litet krig om vatten.

Vissa delar av landet går ut i stora demonstrationer för att kräva att floder i andra delar av landet omdirigeras till dem (till de delar som dessutom är golfbanerikast och simbassängrikast en liten parentes, men en liten poäng i sammanhanget, vilka har pengar att driva kampanjerna för att styra om naturens kretslopp?) och torkan är olidlig, vattenreserverna har aldrig varit så låga.

Mitt i dessa nyheter dyker det upp andra alarmerande rapporter som säger att trafiksituationen är outhärdlig, det finns så många bilar och köerna blir så långa och detta måste lösas och lösningen är att bygga 3000 kilometer nya motorvägar, nya filer, mängder med filer, så att alla de bilar som nu säljs också kan köra, så att vi kan pumpa ut ännu mer koldioxid, som om nyheten som presenterades sekunden före inte hade existerat.

Efter oljefartyget Prestige förlisning 2004 blev delar av den spanska kusten kraftigt nedsmutsad.

Världen ser fortfarande bara oljan som det som får hjulen att gå runt, fortfarande är man beredd att pumpa upp all olja som finns ur jordens inre, eller naturgas, bara det är fossilt så verkar alla nöjda. Gör slut på resurserna så fort som möjligt, transportera runt dem i världen med risker för fler och fler oljekatastrofer som Exxon, Valdez och Prestige, och utsläpp. Utsläppen tycks inte bekymra någon. Eller?

Det talas och talas, och det talas fint. Men det är ett munväder som gör att läpparna fladdrar i gång i en våldsam orkan, men det finns inget innehåll i det som sägs. Vi måste göra något åt klimatförändringen och utsläppen, men först skall vi bygga 3000 kilometer vägar till så vi har litet mer utsläpp att börja minska. Någon gång framöver kanske.

Hur som helst, den som tror att detta är något slags överdrifter, något slags missförstånd, några slags feltolkningar kan leta sig till USA och se vad deras egna experter säger, vad snö- och isdatacentret NSDIC har att säga om Arktis. Isen på Arktis har aldrig varit så liten som nu.

Hur länge kommer det dröja innan vindkraften byggs ut på allvar?

Skall vi fortsätta drömma om den bensindrivna individuella friheten eller skall vi börja lägga räls på motorvägarna, täcka husen med solceller, stänga olje-, kärnkrafts- och kolanläggningar, bygga ut vindkraften och effektivisera energianvändningen? Så att vi får ha någon möjlighet till frihet kvar alls, om än kanske inte bensindriven.