Sveriges Nato-krigare
ökar terrorhotet

I stället blir skillnaden mellan George W Bush och Göran Persson bara mindre och mindre. På tisdag, den 6 december, krymper skillnaden förmodligen ännu mer. Då väntas riksdagen fatta beslut om att fyrdubbla antalet svenska soldater i Afghanistan.

Det var i maj som den svenska krigsministern Leni Björklund lovade att utöka insatsen när hon var på besök hos sin amerikanske kollega Donald Rumsfeld. Bara Vänsterpartiet har efter mycken vånda börjat tänka om när det gäller Afghanistan. Alla andra riksdagspartier vill skicka fler krigare.

Vem bryr sig om färgen på bilarna?

Riksdagsmannen Lars Ångström var en gång i tiden ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Nu för tiden framträder han på tv för Svenska Krigs- och Miljöpartiet och påstår att de svenska soldaterna utför en humanitär insats och att afghanerna vet detta, på grund av att svenskarna färdas i vita bilar.

Den bedömningen delas tydligen inte av Stefan Liljegren, som tillsammans med sin organisation Läkare Utan Gränser såg sig tvingad att lämna landet förra året. De vita bilarna körs nämligen av alla västerlänningar, även av dem som strider.

- Nu använder sig USA och även svensk FN-trupp på plats av vitmålade bilar utan någon symbol som anger att det är en militär bil med beväpnade soldater i. USA-soldaterna är i många fall även civilklädda. Följden har blivit att även våra bilar blivit måltavlor, sade han då till nyhetsbyrån TT.

Härom veckan fick en grupp svenska soldater i Afghanistan betala ett mycket högt pris för Västerlandets våld i landet. En av dem dog och de andra skadades av en bilbomb.

Och det är inte ens säkert att alla afghaner skulle ha gjort någon åtskillnad mellan svenskar och amerikaner, även om de "humanitära" bilarna skulle ha sett annorlunda ut. Aftonbladets Wolfgang Hansson formulerade det självklara:

- I tragedins kölvatten är det dags för oskuldsfulla Sverige att inse att vi deltar i ett långtifrån ofarligt krig.

- För det som sker är att Sverige, trots sin officiella hållning om militär alliansfrihet, låter sig kopplas i USA:s ledband, kommenterade Arbetarens chefredaktör Rebecka Bohlin.

Med en krigisk militärallians

De svenska krigarna tillhör den så kallade Isaf-styrkan. Den leds av militäralliansen Nato på mandat av världsorganisationen FN. Två sammanslutningar som domineras av USA. Många Nato-länder deltog i bombningarna av landet, vilka FN godkände, enligt många bedömare (dock inte enligt alla).

Bomber är inte kända för att skilja mellan stridande och civilbefolkning. En afghan som har förlorat sina anhöriga i bombningarna ser förmodligen USA, FN och Nato som ungefär lika skyldiga. Som olika huvuden på samma drake.

Isafs sätt att "bevara freden" sker ibland med ganska udda medel. Den som läser Yelah eller utländska tidningar som norska Aftenposten kunde i maj nås av nyheten att Isaf skickade stridsflyg för att upplösa en demonstration. Två personer dödades och 33 skadades. Vem vet vad som händer när inte ens de utländska tidningarna finns på plats?

En ny förbrytarregim

Den vidriga talibanregimen som störtades genom invasionen kom till makten efter att USA under lång tid hade stött militanta islamister i landet. Antingen direkt eller via sina allierade diktaturer Pakistan och Saudiarabien.

Talibanledaren Mulla Omar och terrorledaren Usama bin Ladin hade båda byggt sin maktposition på amerikanska pengar och vapen. Dagens regim består till stor del av de krafter som USA bekämpade förr i tiden.

De val som Västerlandet har gjort mellan religiösa fanatiker och dagens makthavare i den så kallade Norra Alliansen har varit ett val mellan två skadliga ting. Som ett val mellan Coke och Pepsi, fast värre.

Afghanistans nya ledarskikt, som svenskarna nu skyddar och samarbetar med, innehåller gott om krigsförbrytare och andra tvivelaktiga figurer. En av dem är general Abdul Rashid Dostum, som bland annat tilläts ställa upp i det förra presidentvalet och som tidigare i år rentav var försvarsminister i det "demokratiserade" landet.

Människorättsorganisationer som Human Rights Watch kräver ett snabbt slut på dagens "klimat av skräck" och på den förödande frånvaron av mänskliga rättigheter ute i landet. Dessutom kräver de att General Dostum och de andra förbrytarna rannsakas för sina grova och omfattande brott.

FN har påbörjat en utredning av dem. Under tiden härskar generalen i sitt gamla kärnområde i norra Afghanistan där den utökade svenska insatsen är tänkt att ta över.

Ett svenskt stöd till Irakkriget

Ta över vad, förresten? Dagens Nyheters Bengt Albons uttryckte det ganska tydligt den 26 november:

"Avsikten är att brittiska soldater ska flytta från området söderut för att göra det möjligt för USA att dra tillbaka soldater som behövs i Irak. Eftersom den svenska insatsen i Afghanistan frigör amerikanska styrkor så ger Sverige ett indirekt stöd för USA:s krig i Irak".

En annan talande detalj är att flera av de svenska Nato-krigarna har hemlig identitet. Den svenska militären gör tydligen bedömningen att de och deras anhöriga annars löper risk att drabbas av terrordåd i Sverige. Kanske ingen långsökt bedömning.

Men vad gör då en terrorgrupp som vill jämna ut lite dödssiffror men inte lyckas lokalisera de "humanitära" Nato-soldaterna eller deras familjer? Ser de alla svenskar som medskyldiga och ger sig på första bästa mjuka mål i närheten?

Risken är inte helt obefintlig.

Föreningen Afghanistansolidaritet kommer att demonstrera den 6 december utanför Riksdagen i Stockholm. Det kommer kanske inte att stoppa fyrdubblingen av svenska Nato-krigare i Afghanistan. Men det är åtminstone ett sätt att visa att du inte samtycker.